Ohälsosamma levnadsvanor beror inte på kunskapsbrist. Ingen, INGEN, som nås av denna information trodde att choklad var ett bättre mellanmål. Och generella publika kampanjer har ca ingen effekt på hälsoutfall. Så ja, det är provocerande, även om man är team Preventivt arbete.
Vet ni vad som har allra störst effekt på befolkningens hälsa? SOCIALA BESTÄMNINGSFAKTORER OCH TRYGG VÄLFÄRD såsom jämlik skolgång och samhälleliga skyddsnät. A-kassans existens är viktigare än vad folk äter.
Att enbart fokusera på individens ansvar för *sunda levnadsvanor* är en neoliberal strategi för att skifta fokus från de gemensamma insatser som faktiskt spelar roll på befolkningsnivå. Låt inte den diskursen stå oifrågasatt.
Detta är ett av mina allra största issues med läkarutbildningen. I målen står det uttryckligen att vi ska kunna preventivt hälsoarbete *med fokus på individuella riskfaktorer och beteenden*
Gissar att välfärd anses vara politiskt, även om det finns mycket god vetenskaplig grund att stå på i dessa frågor. Men neoliberalismens individfokus är förstås precis lika politisk. Det är bara den diskurs som för tillfället är förhärskande, och därmed osynlig.
Vi kan ta denna också när vi ändå är igång. Vart befinner sig Region Stockholms insats? Vart borde den ligga?
Jämlikhet och trygg välfärd är basen. Mer grönytor, cykelbanor och skolgympa (default health decisions) är också värdefullt. Klart vi ska ha kliniska interventioner att tillgå vid sjukdom, men vi kan inte fokusera enbart på toppen av isberget och låtsas att vi bryr oss om hälsa.
Om det nu finns en relevant kunskapsbrist, inom vården och i befolkningen, så är det denna. Övertron på individuella insatser och brist på förståelse för samhällets extremt viktiga roll i vår hälsa.
mvh eder trogna socialmedicinare
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Det kommer titt som tätt artiklar om extremdyra läkemedel som inte ingår i läkemedelsförmånen. Ofta för ovanliga sjukdomar och potentiellt livräddande. Narrativet är utan undantag känslomässigt där ett enskilt tragiskt livsöde ställs mot den elaka staten som förnekar medicin.
Och det är ju alldeles outhärdligt för de berörda. Att veta att boten eller lindringen finns inom räckhåll, men inte få det. Fruktansvärt. Ställer verkligen frågan om människovärde på sin spets. Vad får ett liv kosta?
Hade det gällt ens egen familj hade man slagits med alla medel möjliga för att få medicinen, det tvivlar jag inte en sekund på. Och såklart blir det en bra story också. David och Goliat style.
Narrativet är ändå skevt.
Nu ska jag twittra om graviditet och risk, precis vad ni längtar efter en mulen lördag!
Alla vet att en graviditet aldrig är garanterad. Vi ”skaffar” inte barn. Vi får dem, om vi har tur. Alla vet också att missfallsrisken är hög i början och lägre längre fram i en graviditet. Men hur mycket siffrorna faktiskt skiljer sig åt verkar inte vara allmän kunskap.
När ett barn väl är fött är vi idel gratulationer. Fantastiskt! Ett nytt liv! Vi antar att det ska bli långt och lyckligt. Det är bra. Allt annat vore makabert.
Väldigt tveksam till jämförandet mellan AZ-vaccinet och p-piller. Nu har det ju för det första kommit fram att det inte är propprisken utan annan allvarlig biverkan som motiverat pausen. För det andra tycker jag att hormonella preventivmedel förtjänar sin egen diskussion.
Blodproppsrisken är förhöjd under behandling med kombinerade p-piller, alltså de med östrogen i. Hur mycket beror på preparat men ungefär 2-4ggr ökad risk. Det är förstås inte bra, men vi ska ha i åtanke att propprisken är låg från början för dessa kvinnor, så ant fall är lågt.
Vi ska också ha i åtanke att blodproppsrisken är betydligt mer förhöjd under graviditet än så, och att undvikande av säkra preventivmedel kommer leda till fler graviditeter i befolkningen. Med det sagt: