För några år sedan i en offentlig tråd på Facebook diskuterade SR-medarbetare mångfald. @adamcwejman skildrar detta i vår bok Så blev vi alla rasister, eftersom det gav en intressant inblick. Några nedslag:
Alexandra Pascalidou återgav en anekdot som illustrerar att skilje- linjen mellan att prata om mångfaldskompetens och att kvotera (även i formellt) är hårfin eller till och med illusorisk: "Träffade en tjej på radion för en tid sen. Med chilenskt namn. ->
<- ’Var kommer du ifrån?’ undrade jag. ’Västerås’, svarade hon. ’Min mamma kom till Sverige när hon var ung. Jag tog hennes efternamn förra året för att min chef på lokal radiokanal behövde anställa en blatte. För att snygga till mångfaldsstatistiken. Så jag bytte namn.’"
”Ta reda på hur många som fått företrädesrätt till anställningar de senaste åren med motivet etnisk mångfald... Det pågår ett jätteprojekt.” skrev Staffan Sonning, chef för Ekot 2000 till 2006.
Ulrika Hyllert, som är aktiv i debatten om SR-uppropet nu, deltog då också. Så här skrev hon om med- lemmar som hon och klubbstyrelsen varit i kontakt med: ”Många medlemmar som har mångfaldskompetens och mångfaldsbakgrund är kort sagt skitförbannade.”
Hon förklarade vidare: ”De berättar att de känner sig som ’alibin’ och som att de skulle ha lägre kompetens, som att de inte är ’riktiga’ journalister.”
Hyllert var då ordförande i journalistklubben på SR och ledamot i Journalistförbundets styrelse. I dag förbundsordf.
I boken intervjuade @adamcwejman och jag Peter O Nilsson som då var högsta publicistiska chef för mycket av det som görs inom kulturjournalistiken på SR. Han har även arbetat med en grupp som ska göra en genomlysning av SR:s mångfaldsarbete.
En fråga gällde huruvida det skulle vara ett problem för SR om gruppen med utländsk bakgrund blev överrepresenterad. Som exempel angav vi 35 procent, vilket är femton procentenheter mer än andelen av befolkning- en i stort. Nej, det skulle inte vara ett problem, svarade Nilsson.
Däremot om diskrepansen bestod över tid: ”Skulle de där 35 procenten finnas kvar efter tio år då skulle man kunna misstänka att vi därmed även blir sämre på att spegla vår befolkning och vad den behöver,” svarade Peter O Nilsson.
En sådan överrepresentation skulle alltså behöva korrigeras, eftersom befolkningen måste speglas: ”Det kommer faktiskt direkt ur vårt uppdrag. Vi ska spegla befolkningen. Och det gäller båda vilka vi är och vilka som får komma ut i våra program.”
Min tanke är lite att SR:s sätt att arbeta med mångfald skapar en misstanke hos en del medarbetare att några, kanske man själv, kvoterats in. Det kan vara nedbrytande för folk.
Och när förändringarna, trots att SR säger sig vilja ha mångfald, inte går fort nog blir de som tror att de möter glastak och glasväggar frustrerade. Var det bara fina fraser? Så den som ser SR som ett föredöme bör nog tänka om.
Share this Scrolly Tale with your friends.
A Scrolly Tale is a new way to read Twitter threads with a more visually immersive experience.
Discover more beautiful Scrolly Tales like this.