Thread by @JohanIngero

Låt oss tala lite om vårdköer då. Fram till 1970 fanns det "provinsialläkare", som utgjorde primärvården. Tänk Björn Gustafsons rollfigur i Madicken. Därutöver fanns sjukhusspecialister. Så långt ungefär som idag alltså.

Man kunde ringa direkt till specialister, eller gå till provincialläkaren. De senare hade i regel egna praktiker och betade av sina väntrum tills de gått hem. Men ofta arbetade de även några timmar för landstinget, vars lokaler de fick nyttja mot en mindre avgift.

Allmänläkarna hade alltså ofta både inkomst av tjänst (landstinget) och inkomst av näring (egen praktik). De skötte vardagsbesvären medan sjukhusen främst tog hand om sånt som krävde specialisering. Dvs så som alla partier önskar att det var idag också.

Fördelarna var många. Allmänläkarna kände sina patienter och kunde tjäna rätt bra på egen praktik, för de ersattes per patientbesök. Det var alltså värt stressen och de ibland långa dagarna att ägna sig åt primärvård. Ffa var det ekonomiskt dumt att *inte* ta emot patienter.

1970 var det slut med detta. Palme och S-regeringen ville inte ge skattepengar till "privata" läkare. (Låter det bekant?) De socialiserade i praktiken läkarkåren, såg till att alla jobbade åt landstingen. Styrde arbetstiderna. Tog bort ersättning per patient. "Mer jämlikt så."

Kontakten mellan patient och läkare bröts, vilket sänkte effektiviteten och ökade läkarnas stress. Eftersom det inte längre gav ett mervärde att träffa många patienter sökte sig många läkare in till sjukhusens planerade vård. Primärvården utarmades. Köerna började växa.

Detta stod klart redan efter några år. Dåvarande Folkpartiet började driva frågan om "husläkare" redan i mitten av sjuttiotalet. Men det nya systemet överlevde, till skillnad från många patienter som försmäktade i vårdköer. Liksom människor längre österut gjorde i brödköer.

Idag jobbar omkring femton procent av läkarna i primärvården. I bättre fungerande länder är den siffran 40-50 procent. Istället återfinns våra läkare på sjunhusen som i sin tur är nedtyngda och ineffektiva. Mycket mindre effektiva än i våra grannländer.

S har emellanåt blivit desperata inför vårdköerna. Göran Persson kastade motsvarande en dryg försvarsbudget på landstingen 2000-06 för att få ner köerna. Inget hände. Det är bara ett av många misslyckade försök med det Löfven kallar "nya resurser".

Ett ödesdigert beslut under Palmes mest studentradikala period ledde till att sjukvården, 50 år senare, är feldimensionerad, felfinansierad och felorganiserad. Vår tillgänglighet är bland de lägsta i EU. Trots att vi lägger ungefär samma andel/BNP som de lyckade vårdländerna.

S fattar nog detta. Men de vågar inte utmana landstingsstrukturen (många arvoderade partikamrater där) eller medge basic marknadsprinciper (bättre att läkare ersätts per patient och har egna patienter som de känner väl.) Så de gör som all misslyckade regimer: letar syndabockar.

Så om någon undrar varför Partiets nätspolingar går bananas om besöksavgifter och KD just nu: deras ransoneringsmodell håller på att krossas under sin egen ackumulerade idioti, och KD är ensamma om att utmana den - och dem - head on. Vi gick tidigare i år om dem i vårdförtroende.

Men till sist handlar det inte om Lindberg, Stade eller andra lönesossar. Det handlar om att vi inte får den vård våra pengar och den medicinska kompetensen borde ge. Dvs det som holländare, tyskar, fransmän, belgare m.fl tar för självklart.

Under decennierna har en lång rad motåtgärder införts. Husläkarreformen på Bildt-tiden. Utjämning mellan landstingen. En oändlig rad riktade statsstöd. Nya myndigheter med nya uppdrag. En del har gjort viss nytta, andra inte.

Men grundproblemet kvarstår. Svenska läkare träffar färre patienter än i andra OECD-länder. Sjukhusen är mindre effektiva än i övriga Norden. (För att inte nämna exvis Frankrike, där planerad vård utförs dygnet runt.)

Så SD-folk må hävda att köerna beror på invandrare - men våra systemreformer fick ner köerna trots invandring.

Och S må hävda att köerna beror på Reinfeldts skattesänkningar - men köfria länder har samma andel/BNP i vårdutgifter som vi.

De har alltså båda fel.

Vårt system ger det resultat det är byggt för att ge. Det är byggt för att göra just detta. Vill man ha ett annat resultat så krävs ett annat system. Vilket är vad vi erbjuder. S har inga sådana planer. Isf hade inte Löfvens förstaval som sjukvårdsminister varit en SSU:are.

Det här planekonomiska missfostret har fått leva så länge att många - även inom vården! - idag tror att köerna inte KAN tas bort. Att de är en beklaglig naturlag.

Men att S inte klarar något betyder inte att det är omöjligt. Byt ut dem mot någon som faktiskt vill lösa problemet.

Så, nu har jag ont i tummen. Och eftersom vårdköerna är som de är så vågar jag inte riskera en muskelinflammation. Måste alltså sluta skriva.

Men värdesystemet har varit paj i femtio år. Enbart "resurser" löser inte det. Och Löfven löser definitivt inga vårdproblem.

/End rant