En av de saker jag alltid stört mig så in i helvete på med liberaler är deras syn på sin egna politik och värderingar som neutral och objektiv. Som något opolitiskt, där alla andra som avvikit från deras åsikter varit "politiserande". Ideologi i sin renaste form.
I varje fråga och social kamp har liberaler alltid kommit med samma invändningar från läktaren: "ni förstör bredden och politiserar frågan med er vänsterpolitik". Oavsett om det varit klimat, antirasism, feminism eller fredsfrågor. Under hela mitt politiska liv stött på det.
Minns tidigt 90-tal, när V/UV bjöd in till breda antirasistiska samlingar. De ville alltid ha med liberalerna, som krävde all vänster utanför V skulle utestängas. "Annars skulle det inte vara en bred manifestation". De krävde förbud av banderoller o tidningsförsäljning.
Vi tyckte, men alla arrangerande organisationer kan väl få ha sina banderoller o tidningar. "Varför säljer inte ni liberaler er tidning på antirasistdemon?"
De tittade förvånat på oss. "Tror ni vi skulle gå runt på demonstrationen och sälja DN?".
Ridå.
De tittade förvånat på oss. "Tror ni vi skulle gå runt på demonstrationen och sälja DN?".
Ridå.
Det vanligaste gnället från liberaler på läktaren är alltid att "vänstern tar över frågor" och borde tona ner sina budskap för att inte politisera eller stöta bort. Vänsterns krav o frågor alltid sett som politik, medan den liberala positionen som naturaliserad och neutral.
Det innebär att liberaler alltid krävt att vänstern ska bedriva deras frågor och politik, för "breddens" skull, i stora manifestationer. Vanligaste varningen från högern i klimatfrågan är "vänstern kommer kapa den". Men stå för er egen politik då för helvete. Ta egna initiativ.
Minns hur den stora antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp kritiserades för att vara "övertagen av vänstern". Eh... Det var gräsrotsaktivister från vänstern som bedrev den lokalorganisering nazister angrep och samma aktivister som arrade hela demon.
Men det är inte bara i politiken denna syn på "naturaliserad liberalism" finns. Den är lika vanlig inom media och journalistiken. Det är fint och bra att journalistik strävar efter objektivitet. Men objektivitet sammanblandas lätt med "liberal naturalisering", blir ideologi.
Man kan se på objektivet inom journalistik på flera sätt: låta flera röster komma till tals, täcka flera förklaringar o röster, ge helhetsbild (inkl motsättningar). En sådan artikel skriver inte läsaren på näsan, det går inte bara att göra en slutsats ur läsningen.
Å andra sidan finns en syn på objektivitet med ett sanningsanspråk. Journalistiken ska se "hur det verkligen är". Inte diskutera åsikterna "om det regnar", utan öppna fönstret och titta ut. Visa sanningen snarare än förkunna den. Hemingways Dont tell them, show them.
De två perspektiven kan krocka. Och även objektiv journalistik bygger på antaganden, teser och slutsatser. De är aldrig helt rena från ställningstaganden.
Ta Uppdrag granskning som exempel. Är det agendadriven journalistik eller grävande? Både och. De går på djupet och kollar bakgrund som inte kommit fram. Men samtidigt starkt tesdriver. Det går inte att se ett program o dra egna slutsatser ur det: man får tesen upptryckt i fejan.
Det är där SVTs "opartiskhet" el "neutralitet" har blivit att vartannat avsnitt av UG älskas av högern, vartannat av vänstern. De verkar byggt in det i sin programidé för att vara "opartiska". Talar så mkt om SVTs syn på sitt uppdrag.
Att alla åsiktsgrupper måste tillfredsställas. Målgruppen "äldre män i glesbygd som misstror media och mest följer program om brott" är en box som måste checkas. Detta blivit allt viktigare svar på högerns angrepp om vänstervridning av PS.
Det innebär att SVT ska vara opartisk och objektiv, men samtidigt ett smörgåsbord där olika åsikter kan hitta sin bekräftelse. Det blir en UGifiering av hela PS. Verkar vara så SVT ser på sin klimatrapportering också. De måste checka högerboxen i en fråga som framstår vänster.
Och för att knyta ihop ranten: ett av objektivitetens problem är att den ofta är blind på gränsdragningen mot "naturaliserad liberalism". Liberalismen framstår ofta som opolitiska värderingar, de neutrala som en objektiv rapportering ska eftersträva. Alla andra ses som politiska
Det som blev så tydligt i Erika Bjerströms retorikanalys av klimatrörelsen där Greta frontar. Hur det framställs som det finns en "bred linje", som är neutral och opolitisk, där en tro på marknadskrafter och politik inte behövs problematiseras - och beskrivs som "hoppfull".
Medan den linje som beskriver politikens bristande förmåga att agera i paritet med hotet, marknadens oförmåga att lösa (och till o med förvärra) klimatproblemen, eller där allvaret i vetenskapliga rapporterna lyfta fram, ses som "politiserad", "smal" men samtidigt "populistisk"
Så... How dare you skildra den liberala i linjen som "bred" och "objektiv". De unga kommer se igenom det. Klimatrörelsen ser igenom det. Och den linjen kommer bemötas. Vilket från en liberal vinkel kommer ses som "drev", "angrepp på objektiv journalistik" och "SVTs opartiskhet".
