Turkarnas intresse i norra Irak går tillbaka till 20-talet, när oljerättigheterna skulle fördelas mellan stormakterna. Ataturk kämpade med näbbar och klor för att behålla vilayet Mosul, som regionen hette under osmanska oket. Tji fick han, utan armeniern Calouste Gulbenkian> 
>som var osmansk undersåte (brittisk sen 1902) och född i Konstantinopel, lyckades skapa en koncern mha tyska och brittiska banker som hette Turkish Petroleum Company som fick rättigheterna till oljeutvinningen i hela Mesopotamien. Britterna manövrerade ut Turkiet via NF och>
>Mosul blev del av Irak. Turkish Petroleum bytte namn till Iraq Petroleum och var del av Persian Oil Company (som sen blev Anglo-Iranian Company, dagens British Petroleum, BP). USA försökte på alla sätt också att få del av kakan. USA oroade sig redan 1920 för att oljan ska ta>
>slut hemma och sökte febrilt efter nya fält. De var dessutom rädda att stängas ute av britterna och holländarna (Shell var en mäktig oljekoncernen redan då). USA hotade med att stödja Ataturks krav på Mosel om de inte fick del i Mosul oljan. USA fick då 5% av TOC.>
>Det var dessa turer som gjorde att USA sökte sig längre ner i MÖ (Irak och Iran var ”stängda” för dem), och oljekartan ritades om för alltid, men det är en annan historia.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
