Identitetspolitik är ett så missbrukat begrepp. Men det här skulle kunna vara ett skolboksexempel, på dess styrka och svaghet: fokuset är på erkännande, representation och social rörlighet. Utifrån en medelklassnorm. Viktigt, ja! Lyfter alla rasifierade o ändrar strukturer, nja. 
Förändrar representation, att fler rasifierade får chefspositioner för rasifierade som helhet. Inte när vi har ett rasifierat klassamhälle, som hålls intakt. Men representation viktigt på andra sätt, i hur man ses o ser sig själv. Samtidigt, hur representativa är representanter?
Går det på strukturernas reproduktion? Och den norm som sätts som jämställdhetsideal, är en medelklassnorm: ens möjlighet att kunna avancera/klättra. Å andra sidan, alla vinner på att diskriminering ifrågasätts i en väldigt synlig bransch, får ringar på vattnet.
Dvs identitetspolitik är nödvändigt. Men inte tillräckligt.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
