Biden sade att det beror på vilken sida sängen som Putin vaknar på om det blir en ny invasion av Ukraina eller inte, men vad vet vi om ryskt beslutsfattande och de ryska drivkrafterna?
Dags för en liten tråd.
Det är lördag morgon och jag har lite andrum för en TRÅD.
Jag avsäger dock mig allt ansvar från att tråden kommer bli klar, koherent eller bra, men häng med ändå vetja!
Morgongymnastik som Vladimir Vysotsky hade sjungit.
Biden pekade på att beslutet bara är Putins om det blir krig, men det finns anledning att fråga sig om det är så enkelt att det bara är Putin som själv sitter och fattar beslut på sin kammare?
När Putin först kom till makten var bilden en helt annan än någon form av enväldeshärskare. Det som snarare betonades var hur Putin skickligt hade lyckats BALANSERAT mellan olika faktioner.
Putin sågs som extremt försiktig och kampanjerade på något så lustigt som en opolitisk plattform:
1) Mindre korruption 2) Mindre dum politik 3) Återupprätta ordning
Bilden av Putin från de tidiga åren var - ja, fan - som Stefan Löfven. Någon som kom utifrån politiken och de stora striderna, saknade tydlig egen agenda, men var acceptabel från det många olika delarna och kunde göra DEALS för att få ihop allt.
Beroende på vilka analytiker man frågade hade de olika sätt att dela upp maktfaktionerna i Ryssland på den tiden, men GROVT sett så:
Oj, ja, missade oligarkerna också i tweeten ovan och de kommer bli nog så viktiga i berättelsen framgent.
För att förstå vart Putin började så får vi ändå skissera lite kring vem han är och var han kom ifrån.
Det är MÅNGA som säger "åh, Putin var KGB därför styr han landet" och begränsar sin analys till att fokusera på KGB-lärdomar, men...
...det var hans POLITISKA erfarenhet och kontakter som tog honom hela vägen till Kreml.
Vem är det till höger på bild?
Av vad som rapporteras, inte minst av Putin själv, ville han tidigt in i KGB. Det ledde till att han sökte upp dem, vilket man INTE ska göra om man vill gå med i KGB, men han lyckades ändå bli antagen 1975 efter juristexamen i Leningrad.
Ja, och då hade Putin frågat vad man skulle läsa för att passa i KGB. Han hade ju inte valt en juristutbilning FÖR SKOJ SKULL, men det fattade väl alla här? :)
Nåja, Putin kommer in i KGB och hamnar i det Andra Direktoratet - Kontraspionage - vilket var lite av en besvikelse. I Harry Potter termer blev han Hufflepuff, och inte Gryffindor.
(De riktigt salta killarna var på Först Direktoratet - I utrikes underrättelsetjänsten)
I det Andra Direktoratet fick han nöja sig med att vara på hemmaplan, övervaka utlänningar i Leningrad (senare Petersburg) & försöka rekrytera dem.
Lyckan vände dock för Putin och han blev stationerad till Dresden. Så långt utrikes man kan komma för en inrikes postering, right?
Putin pratade Tyska och det är en av anledningarna att han pratat lite svenska som han övat med sin nära hejduk Sergei Ivanov (som var i Utrikes Und).
Dresden gick väl bra och sådär. Kul för Putin att hänga med Stasi och vara utomlands. På stationering får man också väsentligt bättre förutsättningar än när man arbetar i hemmet.
Det som hände sedan kom att definiera många av de hot vi ser än idag som skrämmer Putin: folkmassor stormade Stasi-kontoret där Putin arbetade och han var på väg att bli fast där.
Den folkliga vreden och tendensen att revoltera mot makten är med sen då.
Putin återvänder från Dresden efter murens fall, och blir desillusionerade kring hela det sovjetiska projektet. Därtill kollapsar Sovjetunionen och Putin lämnar KGB formellt 1991.
Här börjar det bli intressant i det värsta kaoset. Nu har Putin lämnat de som många vill fokusera på när de berättar berättelsen om Putin, men nu börjar det som verkligen gör honom till den vi känner honom som idag.
Putin landar 1990 ett jobb med Anatoly Sobchak som blivit borgmästare för St Petersburg. Sobchak lärde Putin känna vid universitetet när han studerade, och även om detaljerna är oklara får Putin jobbet som Sobchaks högra hand och chef för stadens internationella relationer.
Det var väl inget kul tänker ni? Det var det visst det, tänker jag!
Sådan enorm del av rysk export passerade genom Petersburg och att vara ansvarig för att ge export och importlicenser var en FANTASTISK källa till både makt, mutor och moneys.
Putin började bli någon.
När Putin sneare blev president frågades han i den här boken vem han litade på? Han svarade:
Nikolay Patrushev (Idag Säkerhetsrådet)
Sergei Ivanov (tidigare Säkerhetsrådet, FSB)
Dmitri Medvedev (Vice Säkerhetsrådet)
De viktigaste posterna i Ryssland hålls/hölls av Putin's Petersburg-gäng. Därtill oligarkerna.
När Putins ex-fru Ludmila låg och svävade mellan liv och död på sjukhuset efter en bilolycka var det Sechin som åkte dit och höll henne i handen då Putin var i telefonfritt möte.
Fan, det går för fort här borta. Där det ovan står Rogozin ska det stå Sechin. Rogozin är också intresant. Vi får se om vi återkommer till honom. amazon.com/Hawks-Peace-No…
En annan sak som jag ofta får fundering på är varför jag inte använder svensk transliteration av ryskan (Dmitrij istället för Dmitry)?
För jag pluggade framförallt ryska-engelska och inte ryska-svenska.
Dessutom tycker jag svenska transliterationer är fulare.
När Sobchak förlorar valet börjar vet inte Putin var han ska ta vägen, men blir rekommenderad till Moskva och hamnar på Presidentadministrationens förvaltningsdepartement.
Kul? Nope. Men enl uppgift bra möjlighet att tjäna pengar på vem som får fastighetskontrakt eller ej.
1997 blev han chef över förvaltningen
1998 maj blev han förste vice chef över presidentadministrationen (mycket jobb, men också mer inflytande)
1998 juli blev han chef över FSB*
1999 augusti premiärminister
* Som ni som är duktiga på att räkna snabbt inser var han då bara chef i FSB i 13 månader. Det är lite av min poäng att han mom dit INTE för sina KGB-meriter utan det var ett steg i hans karriär som politiker.
Här kommer största anledningen att Putin kallades Mr. Nobody och den största skrällen i hans karriär.
Jeltsin gick alltså igenom FEM premiärministrar på TRE år. Putin visst ingen vem han var, och ingen trodde han skulle klara sig.
Men det gjorde han! Det förefaller så att han var beredd att ge LÖFTET att Yeltsin och hans familj skulle få fri lejd för allt dumt de gjort.
Något Putin verkat hålla och något som är intressant att ta med i frågan vad Putin letar efter i sin efterträdare.
Jag inser att den här tråden håller på att urarta till "modern rysk historia" snarare än "beslutsfattande". Men det kanske är OK ändå? Vad vet jag 💁♂️
Som vanligt känns det som jag knappt skrapat på ytan kring 90-talet, men jag inser att det redan gått 1,5h, så nu får jag återigen snabbspola lite.
Ovanstående är precis varför Putin beskrevs som "the man without a face" och varför hans uppkomst var osannolikt.
Det första Putin gjorde när han kom till makten var att leda det Andra Tjetjenienkriget.
Det finns väldigt intressanta sidspår kring lägenhetsbombningar och Berezovskys möten med Shamil Basayev men de får ni fan googla själva.
Putin RED på populariteten som ansvarig av kriget (mörkblå är approval), Yeltsin av gick nyår 1999 och februari 2000 valdes Putin till President.
Putin började sin första tid med en väldigt försiktig approach inrikes och formade utrikeskontakter.
Berlusconi
Gerhard Schröder, tysk förbundskansler och drivande för Nord Stream och senare (som av en händelse) i Gazproms styrelse.
Inrikes var Putin extremt försiktig. Och det FRÄMSTA han gjorde var att ta kontroll över media. Han drev ut Vladimir Gusinsky, Boris Berezovsky och tog kontroll över deras mediakanaler.
Googla vidare på utredningen kring Berezovskys död vetja
Nästa stora steg framåt var 2003 när Putin kallar till sig samtliga Rysslands största oligarker, spänner blicken i dem, och säger "ni får oligarka er om ni vill, men lägg er inte politiken"
Alla köper det utom Rysslands rikaste man: Mikhail Khodorkovsky.
FRUKOSTPAUS. Åter efter obestämd tid. Lyssna på lite rysk rock/pop så länge.
Efter oligarkmötet och Khodorkovskys utmaning slängdes den senare i fängelset där han satt mellan 2003-13.
Om inte ens Rysslands rikaste man var säker, vem var då det?
Då rullades oligarkernas inflytande tillbaka och Putin stärkte kontrollen över makten.
Där någonstans har Putin tagit kontroll över de politiska hoten som fanns och säkerställt Kremls kontroll över media. Populariteten var urstark och oljepriset sköt i höjden efter USA:s invasion av Irak 2003.
Här någonstans cementeras bilden av Putin som enväldeshärskaren, men om det är en intellektuell genväg för att förstå hur makt i Ryssland fungerar.
Häng med!
1) Putin är absolut mäktig, men han vare sig KAN eller VILL lägga sig i alla besluten, utan måste både av nödvändighet och önskan förlita sig på delegering och ett system (maktvertikal).
Hur fungerar den då? Ganska dåligt faktiskt. När Putin blandar sig i och åker till Sibirien och läxar upp en borgmästare så gör de vad det ska, men om det inte finns så verkar det inte hända.
Det vill säga manuell kontroll behövs och begränsar systemet
2) Därtill beskrivs Putin som ganska inlyssnande och ovillig att ta beslut vilket möjliggör en hel del policyentreprenörskap bland de viktiga aktörerna.
Mycket verkar styras av ett tyst nickande av de som söker ledarens uppmärksamhet. Då har Putin också förnekbarhet.
För att illustrera: om Sechin får en idé att göra sig av med ett politiskt hot eller köpa ett indiskt företag så kanske han gör det och rapporterar tillbaka sedan. Har det gått bra går det enkelt att få uppskattning.
3) Det är, i min mening, mer användbart att tänka kring Ryssland UNGEFÄR som Sverige men mycket starkare statschef, än som en ensam konung.
Det finns ministrar, parlament, företag med intressen+makt som påverkar utkomster.
Detta kunde man slå fast bl.a. av att CIA hade rekryterat en spion i den ryska presidentadministrationen (som man panik-exfiltrerade då man var rädd att Trump skulle avslöja vederbörande) nytimes.com/2019/09/09/us/…
Ytterligare exempel är de läckta mailen från Surkov - då presidentens sändebud för Ukraina.
I de läckta mailen som verkar autentiska sitter Surkov personligen och godkänner utgifter för TYP kontorsmateriel till ryskdirigerade trupperna i Östra UA. theguardian.com/world/2016/oct…
Vidare: Putins pressekreterare Peskov möter chefredaktörerna varje vecka och diskuterar de övergripande narrativen i vad man ska sända för veckan.
Det är en del av den viktiga koherens som finns i Kreml-narrativen tvärs över världen och olika kanaler.
För att summera är min bild att viktigaste besluten avgörs på toppen, men det är inte så enkelt egentligen, man måste också förstå det ryska systemet som ger handlingsmöjligheter till (vad som prosaiskt kallas) policyentreprenörer och ffa starka institutioner.
Som spel på Shevtsova's Putin's Russia skriver Sam om Russia's Putin, det vill säga om en ledare som också skapas av de förväntingar och begränsningar som finns inom det system han verkar inom och det folk han leder. amazon.com/Putin-v-People…
Det tar oss till det ryska Säkerhetsrådet. En av de mäktigaste institutionerna där Putin medverkar varje vecka och fattar de viktigaste besluten samt antar den ryska säkerhetsstrategin (LÄS! Den är utmärkt). publication.pravo.gov.ru/Document/View/…
Säkerhetsrådet består av permanenta medlemmar som inkluderar: den mäktige Patrushev, ex-president Medvedev, premiärminister MIshustin, gamle Ivanov.
Adjungerade medlemmar inkluderar myndighetscheferna samt Generalstabschefen Gerasimov.
Säkerhetsrådet är ansvarig för alla övergripande strategiska dokument, inklusive informationssäkerhet och militärdoktrin.
Det är lustigt då det är underrättelse- och säkerhetstjänsterna som definierar Väpnade Styrkorna styrande dokument
(Från egen ännu opublicerad forskning)
Summering: Putin är viktig, men systemet bakom honom måste också undersökas. Det leds bl.a. genom formella strategier och processen är dominerad av UND- och säkerhetstjänster.
Drivkrafter och intressen får nog bli en egen och annan tråd börjar jag inse.
För att koka ned tråden till essensen: Putin tar nog beslutet själv med rådger nog nära med ffa Patrushev och Bortnikov samt möjligen Shoigu/Gerasimov för teknisk kompetens.
Bra jobbat alla er som tagit er enda hit och är sugna på mer!
BONUS: Sobchaks dotter Kseniya dyker upp ur ingenstans från att ha varit kändis och gjort trams-TV så lajvar hon oppositionskandidat i presidentvalet 2018...
Interesting read by @Jack_Watling and Nick Reynolds. Highlights below.
"Russia still maintains the strategic objective of bringing about the subjugation of Ukraine. It now believes that it is winning." rusi.org/explore-our-re…
"The planning horizon for the implementation of these objectives, which is providing the baseline for Russian force generation and industrial outputs, is that victory should be achieved by 2026."
"The Russian military began 2023 with a highly disorganised force in Ukraine comprising approximately 360,000 troops. By the beginning of the Ukrainian offensive in June 2023, this had risen to 410,000 troops ...By the beginning of 2024, 470,000 troops"
Nu har jag fått kaffe även idag med. Lite tankar om upplösningen på gårdagen.
-Prigozhin och hans mannar avbryter ”marschen mot Moskva”
-De får amnesti och fri lejd till Belarus
-Wagners trupper får kontrakt i ryska Väpnade Styrkorna
För Prigozhin var det ändå ett OK utfall. I perspektivet att hamna i fängelse och bli av med sin styrka, så blev han ändå någon form av nationalhjälte i vissa kretsar och fick en offentlig amnesti och åtalen nedlagda.
Är hans fortsatta liv riskfritt således? Hells no. Den karln kommer behöver blocks över axeln vart han än går, men i valet mellan att försöka storma Moskva eller få en väg ut så var vägen ut det roligare alternativet.
Interesting dive into Russian abandoned documents from Balakliia. Some highlights below. reuters.com/investigates/s…
“In the weeks before that defeat, Russian forces were struggling with surveillance and electronic warfare. They were using off-the-shelf drones flown by barely trained soldiers. Their equipment for jamming Ukrainian communications was often out of action”
“By the end of August, the documents show, the force was depleted, hit by death, desertions and combat stress. Two units – accounting for about a sixth of the total force – were operating at 20% of their full strength.”
Varningarna kring kriget började komma redan i slutet av oktober och november. Jag spetsade ögonen ordentligt i och med CIA-chefen Burns besök till Moskva första veckan i november. edition.cnn.com/2021/11/05/pol…
Under hela slutet av 2021 åkte US politiska ledning runt Europa och försökte övertala dem att en storskalig invasion var på gång.
Washington Post's granskning visar hur svårt det var för EU stater att ta till sig det budskapet. UK och Baltikum lyssnade. washingtonpost.com/national-secur…
There's a notion that the the field of Russian military analysis have failed in overestimating their military power.
The key question I'd like to ask is: show a better analysis with a better methodology pre the war using available empirics (recents wars, operations, doctrine).
There is a problem, of course, in war studies to overemphasise the last war because it's the freshest available set of empirics. In Russia's case, the invasion of Ukraine 2014 went well even though preconditions were notably different and goals+troops limited.
In two minutes, the Swedish parliament will publish their security-political analysis (re NATO), in which will say that everything has changed (although it of course hasn't) but that we need to join NATO.
"There's no guarantees in today's security political setup that Sweden will get help in a time of a serious aggression"
"It's not a realistic alternative to develop bilateral defence cooperation outside multilateral fora to solve that and the EU lacks the will to develop collective defence"