Thread by @wisemanswisdoms

En vecka in i kriget kan det vara på sin plats med en tråd för att diskutera den ukrainska strategin. På taktisk nivå har Ukraina hittills haft stora framgångar, men det är på strategisk nivå som krig avgörs. Taktiskt för Ukraina en uthållig, hittills framgångsrik, /2

2/ fördröjningsstrid där de ryska invasionsstyrkorna av allt att döma tar mycket stora förluster. Det är förlustsiffror Kreml inte har råd med i längden. T.ex. är de ukrainska specialförbanden av hög kvalitet efter många års utbildning av och stöd från framförallt de /3

3/ baltiska staterna.

https://twitter.com/Militarylandnet/status/1499440588302786560

Likväl tvingas det ukrainska försvaret långsamt bakåt och de ryska förbanden tar allt mer terräng längs de stora vägarna. Här blir frågan vem som i slutänden är mest uthållig. Varje mil av Ukraina som tas kommer att ha sekundära /4

4/ kostnader för Ryssland i form av att kontrollera terrängen (inte minst bebyggelse/städer). Underhållslinjerna dras ut och man drar även på sig ett humanitärt problem då man ska ansvara för civilbefolkningens försörjning. 5/

5/ Civilbefolkningen har uppvisat en fantastisk folkvilja och ett otroligt stöd bakom presidenten och den ukrainska nationalstaten. Det är mycket omfattande civila fredliga protester som genomförs mot de ryska styrkorna, vilket nu börjat mötas med våld.

https://twitter.com/Alexkennedy30/status/1499140294746456066/

/6

6/ Utöver detta finns motståndsrörelser som i allt högre grad trakasserar de ryska bakre förbanden. Kostsamt både i materiel, men även moral för de ryska styrkorna.

Samtidigt kämpar presidenten och regeringen hårt för att ytterligare engagera omvärlden i kriget. Man har /7

7/ varit framgångsrik i att mobilisera materiellt och monetärt stöd, liksom att få utländska frivilliga. Dock är man fortsatt ensam i den aktiva kampen – och lär så förbli så länge Kreml inte gör större misstag i t.ex. sin fjärrbekämpning och råkar slå mot mål i något av UA /8

8/ grannland.

Kort sagt är den rådande ukrainska strategin i princip densamma som beskrivs det svenska militärstrategiska konceptet (s. 55 i Milstrat doktrin 2016) forsvarsmakten.se/siteassets/4-o… Man har misslyckats att förebygga kriget (som faktiskt pågått sedan 2014 …) och det /9

9/ stora ryska angreppet 24 feb möttes snabbt. Sedan dess gör Ukraina allt man kan för att ”undvika att förlora enskilt”, med förhoppningen om att få utländskt militärt stöd så att man kan besegra den ryska invasionen.

Det finns tyvärr också andra paralleller att dra med /10

10/ Sverige avseende strategi. Trots likartade strategiska situationer finns avgörande skillnader som man i Sverige bör ta lärdom av. I Sverige har socialdemokratiska regeringar länge omhuldat den militära alliansfriheten som man menar tjänar Sverige väl.

På senare tid har /11

11/ regeringen försökt framhålla att den stora mängd försvarssamarbeten (utan förpliktelser!) med grannar, USA, UK, NATO m.fl. ska ha en kompensatorisk effekt. Här påvisar det ukrainska exemplet att det krävs ett verkligt medlemskap medlemskap i en försvarsallians för att /12

12/ åtnjuta det kollektiva skyddet. Till skillnad från SE så har UA faktiskt haft skriftliga säkerhetsgarantier från inte bara Ryssland, utan även UK och USA genom Budapest-avtalet från 1994. en.wikipedia.org/wiki/Budapest_…

När det väl kom till kritan 2014 (liksom 2022) så visade /13

13/ sig stödet inte vara så starkt som man hade trott 1994.

Här tål det att tänkas på den svenska militära alliansfriheten och på vilket sätt den egentligen tjänar SE väl. Min mening är att den med rådande (och under överskådlig tid) snarast är en sårbarhet som en angripare /14

14/ kan utnyttja, mer än något som erbjuder ”handlingsfrihet” som menas i regeringens nationella säkerhetsstrategi regeringen.se/informationsma… (liksom på S sida om NATO socialdemokraterna.se/var-politik/a-…). Handlingsfriheten ligger snarast hos SE ”partners” om de vid ett angrepp ska stödja /15

15/ Sverige militärt eller inte – på samma sätt som situationen utvecklat sig för UA.

I höstas skrev jag en essä om alliansfriheten och bristande harmoni i svensk strategi som kommer att gå att läsa i @KKrVA_Sverige Handlingar & Tidskrift under våren. Jag håller det dock /16

16/ inte för otroligt att verkligheten gjort artikeln inaktuell genom att Sverige då redan sökt NATO-medlemskap. Det svänger nu snabbt i det politiska landskapet och att S den senaste veckan reviderat sin sida om NATO är också en tydlig indikator (prova sidan i Wayback /17

17/ Machine web.archive.org/web/2022022422…).

I dagens opinionsmätning visar nu också på att en majoritet svenskar vill att Sverige söker NATO-medlemskap.aftonbladet.se/nyheter/a/RrBK…

/18

18/ Hur det slutar återstår att se. För att parafrasera Churchill så har vi har inte ens slutet på början av denna del av kriget i Ukraina.

Mycket kommer att hända och för Ukraina gäller det fortsatt att undvika att förlora och hoppas på framgång i detta vägval – /19

/19 – men det kommer att ske till höga kostnader och det är också historiens läxa. Frihet och demokrati är inte gratis utan verkar då och då tyvärr behöva betalas i mänskligt lidande.

13