För ett par år sedan krävde ett enigt Socialutskott en utredning av svensk narkotikapolitik. Man vill ha en nollvision mot knarkdödsfall, god missbruksvård och skademinimering. Man efterfrågade att politiken skulle basera sig på vad forskningen säger, inte på moralism. (1/5)
När jag frågade socialminister Lena Hallengren (S) om detta svarade hon att man inte tänkte utreda den svenska narkotikapolitiken förutsättningslöst. (2/5)
Man ville inte kolla på avkriminalisering heller, sade Lena Hallengren:
”För att man ska utreda något måste det man kan komma fram till vara intressant, och det finns inget intressant med att utreda avkriminalisering.” (3/5)
”För att man ska utreda något måste det man kan komma fram till vara intressant, och det finns inget intressant med att utreda avkriminalisering.” (3/5)
Regeringen vill inte veta. Man vill inte höra motargument. Man vill inte lyssna på forskare. Det är en position som inte borde vara möjlig att inta helt öppet. Man vet inte heller vilka effekter den nuvarande narkotikapolitiken har på bruket och missbruket. (4/5)
Medan grannländer omvärderar blir Sverige alltmer ensamt i sin dogmatiska position. Hur hamnade vi här? Och vad är vägen framåt? Detta handlar dagens podd om där jag pratar med @johanwicklen som just kommit ut med boken ”Vi ger oss aldrig” på temat. (5/5)
ivararpi.substack.com/p/hur-gar-krig…
ivararpi.substack.com/p/hur-gar-krig…
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
