Thread by @wolfegabriella

Jag tycker att Ella är fantastiskt modig som berättar sin berättelse, och hennes historia är en som många barn kan känna igen sig i: om frånvarande vuxna och övergrepp på nätet som sedan övergår till kommersiell sexuell exploatering. sverigesradio.se/avsnitt/ella-s…

Två saker som jag är lite fundersam kring:

1. En 13-åring ”sålde sig” inte, hon utsattes för systematiska våldtäkter, och att som journalist fråga ”varför gick du med på det?” när ett barn berättar att en man utsatte henne för våldtäkter under en hel natt är sjukt.

2. En liten del av mig undrar hur många gånger man kan ”granska” exakt samma sorts sidor och komma fram till exakt samma slutsats innan det slutar kallas för granskning. Att det pågår kommersiell sexuell exploatering av barn på sugardejting-sidor var en nyhet för 10 år sedan.

Det är som att sugardejting och onlyfans har fått någon slags trendstämpel hos journalister? Det finns ingenting som jag får så mycket frågor om som sugardejting och onlyfans. Det är helt oproportionerligt i förhållande till vilka plattformar majoriteten av barn utsätts på.

Här är några granskningar som jag hade velat läsa:

1. Statens placering av utsatta barn på särskilda ungdomshem. Varför låser vi in sexualbrottsutsatta barn? I hur stor utsträckning sker det? Vilken evidens finns? Vad händer med barnen?

2. Försäkringsbolagens villkor vid överfallsskydd. Varför finns det försäkringsbolag som ersätter barn för alla typer av sexualbrott - utom utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling? Vad är försäkringsbolagens argument för detta? Hur påverkar det barnen som utsätts?

3. Ett kritiskt perspektiv på polisens uppsökande metod mot barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering. Hur skiljer sig metoden i olika delar av landet? Vad finns det för risker? Hur ser upplevelserna ut för barn med negativa erfarenheter av metoden?

4. Svenska porrsidor som kringgår Sveriges lagstiftning och tjänar pengar på dokumenterade sexuella övergrepp på barn genom att publicera material på barn som kommit in i puberteten.

5. I hur stor utsträckning socialtjänsten (inte) polisanmäler kända fall av kommersiell sexuell exploatering av barn.

6. Hur lång tid ”Ellas” och andra barns rättsprocesser tar och varför. Barn har en lagstadgad rätt till att utredningen ska vara färdig inom 3 månader. Det följs inte när det gäller KSEB. Vad säger justitieombudsmannen om det? Hur påverkar det barnen? Varför tar det tid?

7. BUP:s behandling av unga tjejer som utsätts för kommersiell sexuell exploatering. Hur många utsatta barn får en EIPS-diagnos? Vilken behandling ges? I stor utsträckning ges behandling mot självskadebeteende jmf med traumabehandling? Vilken evidens finns för det?

(EIPS = borderline, en diagnos på en personlighetsstörning som slentrianmässigt slängs på ca alla tjejer som utsätts för kommersiell sexuell exploatering. Vad händer med utsatta när man diagnosticerar deras personlighet som störd, snarare än som en konsekvens av trauma?)