Hur använder man semikolon? Kort svar: för att ersätta "för", "så" eller "utan" mellan två huvudsatser.
"Ellie blev ingen svampzombie; hon är immun."
(Långt svar: det kan också ersätta "och" eller "men", men det är mindre vanligt.) #semikolonetsdag
Skrivreglerna har i cirka tvåhundra år sagt att semikolon är starkare än komma men svagare än punkt/kolon. Tyvärr definierar skrivreglerna inte skiljetecknens "styrka" någonstans.
Beskrivningen bygger egentligen på den antika interpunktionen: varje "mening" skulle delas upp av kolon, och om man ville dela upp delarna skulle det vara med komman. Semikolon introducerades som en fjärde uppdelning mellan den stora och lilla.
Jag skriver "mening" inom citattecken för meningen som vi känner den idag fanns inte på den här tiden, utan texter var uppdelade i så kallade perioder, som följde en helt annan logik.
Detta gör också att det är svårt att ge ut gamla verk med bibehållen interpunktion eftersom vi idag inte är vana att läsa text som inte är uppbyggd kring meningar. Meningen som vi känner den idag uppfanns i princip vid sekelskiftet 1400–1500.
HUR SOM HELST senare skulle den här beskrivningen om semikolonets relativa "styrka" översättas till idén att semikolon betecknar en PAUS som är längre än kommas paus men kortare än punkts paus.
Ingen i världshistorien har någonsin satt semikolon för att pauslängden är mer lagom.
… vilket förstås också hör ihop med det att pauser inte är en faktor i skriven text.
Semikolon har en intressant mellanställning mellan meningsavslutande tecken som punkt och meningsinterna tecken som tankstreck – tankstreck avgränsar stödjande informationsenheter och punkt avgränsar separata informationsenheter.
Vad avgränsar semikolon? Nåt mellanting?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Här kan det behövas mer forskning. Vid orsaksrelation kan man ju tala om en stödjande informationsenhet (orsak eller verkan) men det är ju möjligt vid punkt också.
Anyway intressant kuriosa är att semikolon är vårt ovanligaste skiljetecken – ovanligare än t.ex. apostrof. Så här såg det ut i tidningstext 2021 (källa Katourgi 2025).
Och av dessa få semikolon är det bara 51 % som används "korrekt" enligt skrivreglerna; den andra hälften sammanblandas med kolon eller komma.
Fast jag tror studien som kom fram till detta (Katourgi 2014) var lite för sträng. Kanske 55 % då.
Det moderna semikolonet användes första gången i Pietro Bembos "Från Etna till ängeln Gabriel" som utkom 1494 eller 1496 (källorna är lite oense). Det är dock inte detta vi firar på semikolonets dag, utan dödsdagen för mannen som tryckte boken och därmed också skapade tecknet.
Han hette Aldus Manutius (Aldo Manuzio) och dog 6 februari 1515. Glad semikolonets dag! Hans sonson Aldus Manutius d.y. skrev en handbok för hur man skulle använda de moderna skiljetecknen som farfar varit med och etablerat.
Men på den här tiden användes skiljetecknen fortfarande enligt principen att "punkt är första indelningen, kolon är andra indelningen, semikolon tredje och komma fjärde".
Det dröjer till cirka 1800 innan interpunktionen faktiskt stabiliseras – mer exakt 1813 i svenskan – och sedan har i princip ingenting hänt, i alla fall om man tittar på skrivreglerna. Men språket har förstås förändrats en del på 200 år.
Därför behövs interpunktionsforskning, men det har kommit ganska lite sådan, kanske just för att forskare tänkt att allt ju redan står i skrivreglerna. Men det vänder, och fältet växer snabbt!
Men okej, semikolon ersätter bindeord som "för" och "så". En kritik som får folk att avråda från bruk av tecknet är därför att det är ett oklart tecken: det kan betyda flera motsägelsefulla saker. Men det är ju inte semikolons fel – man kan vara otydlig med alla skiljetecken.
En annan sak som är speciell med semikolon, och gör det svåranvänt, är just den att det används mellan huvudsatser – det finns inget annat skiljetecken som har en sådan begränsning på sig. Är det en naturlig regel eller något påhittat? Svårt att säga.
Jag tror att detta är den springande frågan för framtida semikolonstudier. Tips till dig som ska skriva masteruppsats i något språkämne!
Frågan är alltså: Är det att semikolon "bara" ska användas mellan huvudsatser bara en tendens som beror på något annat (som kanske inte beskrivits förr) eller är det just huvudsats som är grundkriteriet, och i så fall varför?
Jag vet inte riktigt hur det skulle undersökas men om ingen annan tar det så kanske det får bli min postdok eller nåt
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
För varje like den här tweeten får pitchar jag en språkstudie som förmodligen inte borde genomföras.
1. Idag ges få möjlighet att lära sig punktskrift, och verktyg för att skriva punktskrift är dyra. Å andra sidan finns streckkoder överallt. I denna studie utreds streckkodens språkliga potential och möjligheten att implementera streckkodsutbildning för allmänheten.
2. Det finns mycket forskning på första- och andraspråksinlärning, men desto färre studier av andra inlärningssteg. I denna studie undersöks litteracitetsutmaningar hos elftespråksstuderande.
För varje like den här tweeten får ger jag ett språkråd ni inte bör följa.
1. Skriv lättläst genom att sätta punkt lite oftare och dela upp sammansättningar med bindestreck. Boom, automatiskt klarspråk!
2. Undvik engelska lånord. I ett samhälle där vi ägnar minst sju års utbildning år språket ser det väldigt obildat ut att visa att man snappat upp det.