Thread by @peter_vigren

Igår runt lunch hade jag vägarna förbi Fatvägen och tänkte att jag skulle hälsa på strejkvakterna utanför Tesla. De var glada, trots att de stått sedan 06:00 på morgonen. Inte lika kallt igår som tidigare i veckan.

Fick mig att tänka på en berättelse som ni måste få höra:

En av mina stora politiska förebilder är Martin Berglund från Bjurholm. Han är aktiv i Metall och jobbade tidigare på ett företag i Umeå som tillverkar maskiner åt läkemedelsindustrin. När vi lärde känna varandra var han kassör i SSU Umeå.

Den här berättelsen är hans, och jag återberättar den som jag minns den. Det var säkert femton år sedan jag hörde den första gången så jag kan säkert ha fått några detaljer fel.

Ledningen på företaget hade bestämt sig för att sätta upp nya stämpelklockor - en för tjänstemännen och en för arbetarna. Tjänstemännens stämpelklocka skruvades upp strax innanför ingången, men arbetarnas sattes upp på andra sidan omklädningsrummet.

De förväntades alltså vara ombytta när jobbet skulle börja. Den teknik de jobbar med är känslig och avancerad, så det fanns lite rutiner kring det där. Dock hade ledningen alltså med flytten av stämpelklockan signalerat att de skall klä om på fritiden. Det gillade inte facket.

Martin meddelade ledningen om detta. De svarade att den sitter där den sitter och de som jobbar skall byta om på arbetstid, såväl före som efter jobbet. De tänkte inte ändra sig. Och det var en lite för liten fråga att blåsa upp till regelrätt strejk för. Så vad göra?

Någon på fackkontoret hittade då en skrivning i deras kollektivavtal, om att alla hade rätt till 20 minuters pausgympa. Vad skulle hända om alla tog sina 20 minuters pausgympa samtidigt? Det fanns bara ett sätt att ta reda på det.

Bara ett ytterst fåtal visste vid det här laget om den här skrivningen. Några enstaka använde sig av den här möjligheten, men de allra flesta hade antingen glömt att den var där eller så orkade de inte använda sig av den.

På anslagstavlan dagen efter stod det att kl 14:20 skall alla arbetare lägga ner sina verktyg, gå och byta om och samlas i gympahallen i källaren för lite gymnastik. För att sedan gå upp, byta om igen, och sedan återgå till arbetet.

Sagt och gjort: Hundratals anställda lade ner sina verktyg och gick ned och dansade zumba samtidigt. Uppe på golvet blev det knäpptyst. Ledningen kikade ut över fabriksgolvet och såg att det var släckt och tömt på folk.

Kl 14:40 började de tåga uppför trappan igen och göra sig iordning för att arbeta igen. Det tar ett tag för hundratals människor att göra detta, så produktionen var väl knappast igång helt förrän klockan var en bit över tre.

Dagen efter satt det uppe en lapp på anslagstavlan om att fackföreningen inte hade rätt att sätta upp lappar på anslagstavlan då de inte ägde den. Men de hade inte sagt något om strax bredvid.

Dagen efter det satt en röd post-it-lapp uppe på väggen bredvid anslagstavlan. Alla visste vad det betydde - idag är det dags för pausgympa kl 14:20. Så samma sak hände igen.

Och detta pågick. Ledningen förstod inte hur det här gick till, och började anklaga fackföreningen för olagliga stridsåtgärder. Men de använde sig bara av de bestämmelser de hade i sitt kollektivavtal.

När några veckor av det här hade gått, och de dagligt återkommande produktionsstoppen hade börjat kosta företaget åtskilliga kronor, möttes arbetarna av en stämpelklocka för dem precis bredvid tjänstemännens.

Skälet att jag berättar det här för er nu, är för att Martin Berglund numera jobbar åt IF Metall. Musk vet inte vem han har retat upp.

@threadreaderapp unroll please