Jag har skrivit en NOVELL! Vill ni läsa? Ok :) Den heter ”Stockholmaren” och handlar om en stockholmare:
Stockholmaren vaknar efter ännu en drömlös natt. Från fönstret på fjärde våningen röker han dagens första cigarett, lägenheten är nyrenoverad och har utsikt över Långholmen. Ur högtalarna strömmar ett album av Lorentz.
Stockholmaren brygger en kopp kaffe (svart), gör några armhävningar (arton), och läser rubrikerna på dagens nyheter (hårdragna). Mörk T-shirt och mörka jeans, Byredo bakom varje öra. Mums. Ett fräscht yttre går hand i hand med ett framgångsrikt liv, blinkar han till spegelbilden.
Stockholmaren jobbar med PR eller grafisk design eller kanske inom media, det är inte så noga – karriären går bra och lönen hög.
På vägen till kontoret passerar han sitt första barndomshem. Stockholmaren har haft en rotlös uppväxt, flyttat runt en hel del. Bott vid Mariatorget, Fridhemsplan och Rådmansgatan. Farmors död veckan efter studenten var sorglig, men gav honom pärlan i Hornstull.
Stockholmaren erkänner att han ofta känt sig utanför. När andra klagat på bostadsmarknaden har han suttit tyst, åsidosatt.
På kontoret är Stockholmaren vän med alla. Vid kaffeautomaten hälsar han på sin chef – en chef som är en kvinna. I hennes närhet känner han sig alltid obekväm, hon är så skräckinjagande i sin utstrålning.
Under förmiddagen skickar Stockholmaren ett sms till sin bästa vän. ”AW?”, frågar han. De har känt varandra sedan förskolan, men har inte setts på ett par månader. Efter en kvart kommer svaret: ”Orkar inte”. Han suckar. Gabriel har blivit så tråkig ända sedan han blev deprimerad.
16:45. Stockholmaren är stressad, han är ingen ungdom längre. Nästa vecka fyller han 27 och har ännu inte hittat en blivande fru. Han har fast jobb, fet lön, fin lägenhet. Det är dags att börja stadga sig.
Stockholmaren loggar in på Tinder, sveper fingret över skärmen: ”Ida, 25.”. ”Kajsa, 21”. ”Alexandra, 23”. Till slut fastnar han för ”Sara, 24”. Hon ser fräsch ut, glad liksom! Han bokar in en dejt till kvällen därpå.
Klockan fem promenerar Stockholmaren hem från jobbet. Lorentz i lurarna, skinnjackan öppen, våren i luften. Idag är det torsdag.
Stockholmaren dricker öl i duschen och möter upp några människor på ett event. De är alla kända inom branschen och står på listan till både Trädgården och Spybar. Han hoppas på att snart också få finnas till – Stockholmaren vill inget hellre än att också få vara ett namn.
Under kvällen ställer sig Stockholmaren frågor om verklighet och objektivitet genom ett klassiskt filosofiskt tankeexperiment:
"Om man hänger med innefolk men ingen ser det – har det då verkligen hänt?".
"Om man hänger med innefolk men ingen ser det – har det då verkligen hänt?".
Stockholmaren tar ett foto och lägger upp på Instagram. Bilden blir inte speciellt bra, oskarp och mörk, men rätt ansikten strålar i cigarettglöden och det är allt som betyder något. Hjärta, hjärta, hjärta. Snart rullar likesen in och jävlar! – vad skönt det är att bli sedd.
En halvtimme passerar. Människorna med namn pratar om branschen. Stockholmaren är rastlös, går till baren och löser in ytterligare en drinkbiljett: ”En GT, tack”. Han dricker glaset ur botten, spriten rinner mot golvet men stiger honom inte åt huvudet.
Plötsligt reser den sig. Glasväggen. ”Inte igen”, tänker Stockholmaren och knackar, bankar, slår huvudet mot rutan. Flocken på andra sidan dansar, skrattar och älskar varandra, men han kan inte nå dem – han är där bland molnen.
Stockholmaren har aldrig vetat vad han vill göra eller vem han vill bli, men det gör inget, livet har alltid tilldelats honom utan större besvär. Ibland drömmer han om krig, eller en revolution – en kollektiv kris som skakar om tillvaron och alla runtomkring honom.
Ibland drömmer Stockholmaren om närhet. Då tänker han på hennes kropp: hon som höll honom om nätterna; hon som vilade sitt huvud mot hans nacke; hon som älskade honom för mycket och för snabbt. Det är över två år sedan nu. Henne dumpade han, det är så obehagligt att falla fritt.
Ibland får Stockholmaren känslan av att något väsentligt gått honom förbi, av att verkligheten finns att hitta någon annanstans. Men var skulle det vara? Världen pågår ju här.
Stockholmaren blir upphånglad av en influencer med 23 673 följare på Instagram. Han beställer en Uber och tar med henne hem; de har sex på hans svarta lädersoffa. ”Kom du?”, frågar han efteråt och somnar nästan genast.
På morgonen swishar Stockholmaren henne kostnaden för ett dagen efter-piller. Han är trots allt en bra kille, och dessutom feminist.
Under arbetsdagen får Stockholmarens kollega besked om att hennes hund har dött. Obehagligt. Det är så otäckt med dålig stämning.
När Stockholmaren kommer hem har han ångest. Han vet inte varför. Han röker en cigarett, torkar askan med den våta trasan. Inredningen går i äggskalsvitt.
Stockholmaren har haft ett långt förhållande, fem månader och två veckor varade det, och han förstår fortfarande inte varför han till slut blev dumpad. ”Känslomässigt avstängd”, var det sista hon sa till honom. Henne var Stockholmaren aldrig särskilt kär i.
"Sara, 24" väntar på honom utanför 7eleven i Hornstull. Stockholmaren är lättad, hon ser nästan ut som på bilderna. ”Du har klippt dig”, säger han, pekar på hennes lugg.
Stockholmaren bestämmer att de ska gå till Brooklyn bar. De sitter på uteserveringen vid vattnet och han köper en flaska rött för dem båda att dela på.
Stockholmaren har sett världen, det är inte något han skäms över. För Sara berättar han om praktiken i London, om sommaren i New York, om fattigdomen han såg i Kapstadens townships. ”Jag tycker att det är viktigt med perspektiv”, säger han, och beställer in en flaska till.
Stockholmaren uppskattar hennes sällskap. Det är tydligt att Sara också tycker om honom – hon ställer många frågor och skrattar åt hans skämt.
Stockholmaren försöker föreställa sig Sara i sitt liv, betraktar henne bakifrån när hon går till toaletten. Ja, men det skulle nog fungera. Det skulle nog fungera alldeles utmärkt. Sara på överkastet, ett nattlinne i äggskalsvitt.
När dejten är slut är Stockholmaren nöjd med sin prestation. Han kysser henne hejdå, läpparna mjuka och vinröda, nacken skör i hans grepp. Sara får springa för att hinna med sista tunnelbanan.
Tre minuter senare är han hemma, kåt som fan. Stockholmaren runkar framför datorn och är lättad över att hon inte följde med honom hem. Det är så trist att tappa intresset för fort.
Kvällsciggen i fönstret, Lorentz i högtalarna. ”Jag är här bland molnen, så ni kan inte nå mig”, hinner Stockholmaren tänka, innan han försvinner in i en drömlös natt.
<THE END>
