Thread by @Anders_Lindberg

Såg ni förra veckan vilket resultat LKAB gjorde andra kvartalet? 9 miljarder kronor. Jo, det går bra nu, och det behövs. För ni såg också läget för klimatet när IPCC-rapporten publicerades. Vadå, hör ett gruvbolags vinst ihop med klimatfrågan? Yes, i allra högsta grad. Tråd:

Stålindustrin står för 7 procent av världens koldioxidutsläpp. I Sverige 10 procent, för vi har järnmalm och därför en framgångsrik stålindustri. Idag används fossilt kol för att ta bort syret ur järnmalm och göra stål.

Stål är ett fantastiskt material! När järnet väl plockats upp ur marken försvinner det inte utan kan återanvändas oändligt antal gånger. Järnmalm är en ändlig resurs, ja, men slutprodukten stål finns kvar, för alltid, om vi är duktiga och återvinner det.

LKAB tänker byta process och göra järnsvamp i stället för järnmalmspellets. Med noll koldioxidutsläpp. Stålverken kan smälta järnsvampen i eldrivna ugnar istället för i koleldade masugnar. Vi snackar alltså en fossilfri stålprocess. Och den är inom räckhåll.

LKAB, SSAB och Vattenfall har redan presenterat världens första vätgasreducerade järnsvamp, tillverkat i HYBRIT-pilotanläggningen i Luleå. Igår visade vi upp det första fossilfria stålet, i Oxelösund. Tekniken fungerar! Nu ska vi ”bara” industrialisera den.

Och här kommer pengarna in. Det är inte gratis att utveckla nya processer för extremt kapitalintensiv industri, och sedan byta ut hela sin tillverkningskedja. Vi bedömer att vi måste slanta ut i storleksordningen 10-20 miljarder per år. I 15-20 år. You do the math.

Därför är det bra inte bara för oss, för vår ägare (staten, dvs alla medborgare i Sverige) och för samhällena vi finns på, att våra resultat just nu är urstarka. Det är bra för det globala klimatet också. IPCC-rapporten visade hur viktigt och hur bråttom det är att ställa om.

Hela LKAB:s omställning kommer att ta tid, målet idag är att vi ska vara koldioxidfria 2045. Men resan dit har redan startat, och 2026 ska den anläggning vi bygger inom Hybrit-initiativet börja leverera järnsvamp i industriell skala som SSAB ska göra fossilfritt stål av.

När LKAB byggt alla nya anläggningar (vi behöver ca 3000 personer för det under 15-20 år) och ställt om helt till järnsvamp så kapar vi utsläpp på 35 miljoner ton CO₂ om året hos våra kunder i stålindustrin i Sverige och världen. Motsvarande mer än 2/3 av hela Sveriges utsläpp.

Vi utvecklar också en helt ny metod för underjordsbrytning på stora djup. Det får bli en egen tråd, tror jag. Men kort: den ska bli helt elektrifierad, digital, autonom och, ja, koldioxidfri. Vi tittar till och med på hur vi ska kapa CO₂-utsläppen från våra sprängämnen.

Cement då? Ja, det är ett aktuellt ämne. Vi använder några hundratusen kubik betong varje år för att förstärka tak och väggar i våra ortar (tunnlar) och schakt under jord. Vi vill ha cement som inte orsakar onödigt stora utsläpp eller långa transporter.

På sikt måste cement kunna framställas utan att öka mängden CO₂ i atmosfären. Cementa har planer på en koldioxidneutral anläggning på Gotland (om de nu får tillstånd att fortsätta där). Vi själva har verksamhet som gör cementersättning av stålverkens slagg (men det räcker inte).

Bland det viktigaste vi saknar idag är ett väl fungerande system för hur miljötillstånden för nya gruvor, ny förädlingsverksamhet, nya energikällor och utbyggda kraftnät hanteras. Det är idag för många osäkerhetsfaktorer i de processerna.

Det är i praktiken omöjligt att säga hur många år man måste vänta på ett besked när man vill investera i en ny anläggning, eller fortsätta med en befintlig. Det kan alltså gå år efter år och sedan bara sluta i ett besked att ansökan ansågs för dålig.

Märk väl att vi inte ber om fria tyglar för att få skotta upp naturen utan några miljökrav alls. Det är bra med en strikt och tydlig miljölagstiftning! Den gör oss bättre, den tvingar oss att vässa våra verksamheter.

Men som miljölagstiftningen tolkas och används i dagens tillståndsprocesser väcks frågan om det verkligen är enligt lagstiftarens mening? Vår bransch tycker sig sakna en helhetssyn i bedömningarna - och framförallt förutsägbarhet.

Fungerar det fortsatt som det har fungerat historiskt, då kommer inte vi eller stålindustrin att kunna ställa om. Åtminstone inte så snabbt som vi vill eller som livet på planeten behöver.

Även den som är skeptisk till tung industri och råvaruutvinning måste väl hålla med om att det är bättre att alla parter vet ungefär hur lång tid en ansökan ska hanteras, och vilka punkter som direkt kan innebära att ett projekt avfärdas? Lång ovisshet gynnar ingen.

Regeringens utredning om tillståndsprocesserna ska vara klar våren 2022. Det är bra. För tiden för omställning av vårt samhälle är knapp. Det måste gå snabbare att få besked om man kan genomföra en satsning som kanske påverkar närmiljön, men ger en stor klimatvinst.

Vi har tekniken, vi har de ekonomiska musklerna, vi tycker oss ha samhällets stöd för dessa enorma satsningar som behövs för en grön omställning. Stål och andra värdefulla metaller och mineral (som kalk till cement) är en förutsättning för den utvecklingen.

Slut tråd.