Den här färska studien sträckläste jag inatt. Den studerar inställningen till rebellerna bland de syrier som levt under deras styre. Till grund ligger hundratals intervjuer som genomförts under en period på 17 månader. m.regthink.org/en/articles/th…
Studien visar på att så många som 90 procent av de som levt eller lever under rebellerna styre är mycket missnöjda. En orsak som många lyfter fram är korruptionen, nepotismen och att de redan på ett tidigt stadie ägnade sig åt plundringar i områden som de erövrade. 
Rebellernas styre beskrivs som auktoritärt och de som tagit till orda att kritisera det på tex sociala medier har gripits, fängslats, försvunnit eller avrättats. Ganska långt ifrån det fria samhälle som det ofta beskrivits i media i väst.
Något annat som studien visar på är att ett religiöst styre med sharialagar införts i samtliga rebellkontrollerade områden. Något som skapat ilska bland civilbefolkningen. Det sekulära styret som västerländsk media skildrat verkar inte överensstämma med verkligheten.
Så här beskriver ett ögonvittne och aktivist hur det var att leva i ett rebellkontrollerat område. Notera att det här är en regimkritiker som uttalar sig.
Kidnappningar av civila för lösensummor är vanligt, plundring av hjälpsändningar av rebellerna själva, konfiskerandes av privat och offentlig egendom, kidnappningar och tortyr är bara några av de brott som är extremt vanligt i rebellkontrollerade områden.
Så här beskriver en annan regimkritisk aktivist situationen i Ghouta och hans frustration över rebellerna. Bland många aktivister finns en känsla av skam att behöva erkänna att revolutionen gick åt skogen.
Jag har följt kriget i Syrien dagligen sedan det startade. Jag kan inte undgå att reflektera över hur lite media här i väst skildrat styret i de rebellkontrollerade områden. Tex Östra Aleppo. Istället var media berusade av att skildra dem som fredsälskande vagabonder.
Kriget är en studie i hur oerhört skev mediarapporteringen kan bli. Diskrepansen mellan välvilliga ambitioneroch den faktiska situationen är enorm. Jag hoppas många journalister läser rapporten och är självkritiska. Många av dessa jobbar på en viss svensk kvällstidning.
Framförallt har det funnits en oerhörd avsaknad av nyanser i medias rapportering. Ett enkelt test: hur många reportage om det vardagliga livet i Damaskus eller Västra Aleppo har du läst de senaste sju åren. Jag lämnar det där.
