väljaropinionens utveckling under sommaren. sd och m faller, s verkar ha stabiliserat sitt tidigare fall. 
värt att nämna är att m har fallit under hela 2018. under året har var fjärde väljare försvunnit.
spekulation: en stor del av m-väljarna tycker inte att fortsatt isolering av sd ska prioriteras före andra frågor eller rent krasst öht försöka få igenom den moderata politike. när debatten stundtals fokuserad på fortsatt isolering tenderar alltmer frustrerade väljare överge m.
det här är ju inte tankar jag är ensam om, utan ganska många bedömare har dragit samma slutsatser även om de kanske inte brukar diskutera den offentligt. förklarar varför isoleringsidén är populärare att dra upp på vissa håll än andra.
den här rävsaxen är inte lätt för m. jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra om jag var moderat. antar att jag skulle försöka göra som kristersson, försöka komma bort från diskussionen. men det är inte så lätt när så stora delar av offentligheten anser att den ska föras.
en stor del av de moderata väljarna "frysta" hos sd och därmed parlamentariskt oanvändbara är förstås ett drömscenario för s. därför är förstås inte den mer maktpolitiskt orienterade delarna av vänstern överdrivet intresserade av att förändra läget.
det räcker om sd:s 20 procent förutom av de ca fem procenten "egentliga sd" består av säg 9 procent högerväljare och 6 procent s-väljare för att sd:s existens ska beröva borgerligheten ett "egentligt" överläge i opinionen.
men att tillåta sd:s tillväxt är förstås ingen riskfri strategi för s helle vilket man väl förstått. inbrytning i lo-kollektivet som snuddar vid majoritet (vilket vi sett på en del håll) är på längre sikt ett existensiellt hot mot rörelsen. det kan man helt enkelt inte leka med.
