ooookej, en sista grej om lomfors innan jag återgår till att direktrefera finsk porr. en viktig grej som har med politisk/opinionsbildande kommunikation att göra som kanske inte är så jätteallmänt känt.
snart finsk porr igen! snart!
massa aktörer är verksamma som offentliga aktörer. politiker och opinionsbildare förstås, men även företag, myndigheter, kommuner, ideella organisationer osv. samt alla olika metaorganisationer av olika slag. det är ett stort och komplext nät av olika aktörer.
ganska många människor jobbar med detta. är alltså proffs på det. (nåja) de skriver texter, formulerar copys, väljer bilder, formger rapporter, researchar, vässar argument, snackar med fokusgrupper osv osv. dvs politisk/opinionsmässig kommunikation har oftast en tanke bakom sig.
aktörer inom denna sfär säger sällan "vad de tycker" rätt och slätt. det är liksom inte så att de är som en vanliga människa som råkar ha vissa åsikter som man random uttalar. nej, det finns en idé bakom det där också.
sätter man sig med en opinionsaktör och frågar "vad vill du kommunicera just nu" är det sällan de då svarar "att x är det ända rätta och det måste alla tycka". eller för att bli konkret, ta till exempel en lobbyist för tobaksindustrin. man kanske skulle tro att hen säger >
> "nu vill jag kommunicera att rökning är jättecoolt och ofarligt och att alla borde göra det och myndigheterna ska bara hålla käften". nej, för det funkar inte. då får man inte ngn utdelning av lönen man betalar hen.
istället kanske hen svarar så här (obs fiktivt exempel): "just nu arbetar jag för att argument x inte dyker upp i diskussion y för det kan leda till att vi får debatt z inför eu-möte w vilket i sin tur kan innebära att direktiv q..." osv.
dvs det är ett jävla finlir. man kan ibland förvånas när man möter opinionaktörer hur lite de verkar "bry sig om" huvudfrågan. ställer man ex frågan "vill ni stoppa rökförbudet?" till en tobakslobbyist kanske hen tittar lite yrvaket på dig och säger "eh, vad är det?"
för det förbudet kanske är helt irrelevant ur lobbyistens professionella perspektiv. den kampen kanske redan är förlorad eller så är beslutet verkningslöst eller liknande. istället gäller jobbet ngt helt annat.
på samma sätt fungerar all politisk kombination. ibland försvinner de stora kamperna. de blir irrelevanta. istället fokuserar man på saker som indirekt påverkar faktor a som indirekt påverkar faktor b som indirekt avgör faktor c.
eh, skulle stått kommunikation och inte kombination. börjar närma mig anstalten nu.
ett välkänt och lättbegripligt exempel. för några år sedan ville några politiker att en europaparlamentet skulle ta ställning i en fråga. då röstade några svenska ep-ledamöter nej till det, trots att de var för ställningstagandet. varför?
jo, för att man ville inte ha ställningstagandet på den nivån. för då insåg man att nästa ställningstagande på den nivån skulle landa fel. man fick alltså göra lite tvärtom för att det skulle bli rätt i slutänden. ibland måste man ta omvägar.
så funkar alltså all politisk/opinionsmässig kommunikation, ibland är det enkelt, ofta är det svårt. ibland kan man som näringslivet gjorde den 4 oktober 1983 inta gatorna för att protestera mot löntagarfonder, ibland får man göra som samma näringsliv gjorde vid andra tillfällen>
> ge ut "direktörernas kokbok", ordna måndagsmöten för baltikums frihet eller anställa en långhårig frihetsfrontare med egensinniga idéer om världskapitalismen.
eller stödja en kulturtidskrift som påstår sig vilja vara språkrör för "den nya borgerligheten", eller skriva antologier om mediedrev eller något helt annat. men allt syftar förstås mot samma mål: ett fritt näringsliv.
precis så agerar alla aktörer, i större eller mindre skala. ibland direkt, ibland indirekt, ibland i huvudfrågan, ibland i bifrågan. till dessa aktörer räknas förstås forum för levande historia, man har ett explicit uppdrag från regeringen i att undervisa och sprida information.
myndigheten skapades på 1990-talet, en period då rasismen tycktes obehagligt nära och då minnet av förintelsen började kännas avlägset. det är alltså i denna kontext myndigheten verkar, som kommunicerande aktör på i en offentlighet. uppdrag att informera.
det innebär att myndigheten såklart har vissa stragegier för det och tänkt vissa tankar kring det. hur det ser ut vet jag inte, men jag kanske ska begära ut lite handlingar om det. men ägnar sig åt precis samma saker som vi andra i branschen.
de skriver copys, tar fram rapporter, redaktörar texter, formger loggor, gör filmer, skriver vepor, beställer roll ups, ordnar event, skriver pressmeddelanden, researchar, läser andras rapporter, pressvakar, samlar klipp osv. en professionell vardag.
och när man jobbar i den här branschen så gör man ofta ett slags analysarbete. om man ex har en liberal tidning kan man fundera så här - hur förhåller vi oss till att ett anti-liberalt parti håller på att växa till sig i sverige?
ordnar en demonstration mot det partiet? nja, det är ändå en tidning man har. det är väl att skriva man kan bäst. genom att skriva att partiet är dåligt? ja, det kan man förstås göra. men det är det andra som gör också. tänk om man i det läget gör en analys där man finner att >
> det här partiet ofta vinner sina debatter och övertygar sina väljare av en viss orsak. för att viss kunskap saknas, vissa perspektiv saknas, vissa argument saknas. och att ingen annan tycks bry sig om det! är det då så konstigt att man tänker: här kan jag göra något!
precis som tobakslobbyisten inte blir till sig i trasorna och på stubben ordnar en demonstration mot rökförbudet kan man som opinionsjournalist börja tänka i flera steg. "om a kan hända skulle det påverka b som i sin tur kan få c att hända"
ungefär så jobbar man. man tänker. skriver. analyserar. tänker om. skriver igen. och så fortsätter man. utvärderar. ser fördelar och nackdelar. funderar över vad som är viktigt.
och så fungerar alla opinionsaktörer, oavsett om vi är tidningar, twittrare eller myndigheter. vi gör våra analyser och agerar utifrån det. det finns mycket som sker under ytan. ingen debattartikel är skriven fritt ur hjärtat. varje argument är ofta prövat och övervägt.
nej, nu ids jag inte länge. nu kör vi på vad vi alla kom hit för!
hardcore nudity!
