Thread by @emanuelkarlsten

Ok, sammanfattning av min dag - och av en mycket problematisk samtid.

Jag skrev alltså en text om journalistikens olika affärsmodeller, möjligheter och fallgropar.
Jag diskuterade det generellt och du får gärna läsa hela texten här:
gp.se/kultur/kultur/…

I en liten passus nämndes Joakim Lamotte.

Och sedan avslutade jag min text såhär:

Detta ledde till att Joakim Lamotte fick tag på texten och väljer att hitta på att jag sagt något annat.
Nämligen att jag och Göteborgsposten kallar Joakim Lamotte för prostituerad.

Denna text innehåller detaljer om min tunga, avföring - och en avslutande vädjan om Swish.

Helt oförblommat och oironiskt. Helt utan insikt om att det är ett exempel på exakt den brutalitet som min text precis varnat för.
Det är satir som skriver sig själv.

I Lamottes kommentarsfält tar hans +200 000 följare Lamottes ord för sanning. Det spelar ingen roll att han klistrar in ett direkt citat från mig där det är tydligt framgår att Lamotte aldrig kallas prostituerad.
Det spelar absolut ingen roll om jag försöker påpeka det.

Folk är så övertygade om att Lamotte talar sanning, att de bara förutsätter att det finns bevis de ännu inte sett.

Och sen eskalerar det.

Sedan hittar det till Twitter.

Nu ska det påstås att jag säger saker jag inte säger, trots att man i bild citerar exakt vad jag säger.

Folk som varken läst mitt citat eller text börjar nu ana ett scoop! Har inte jag både crowdfundat och haft en Patreon?

Trots att det, att jag just själv har erfarenhet av olika typer av finansiering, är en bärande del i min text!

Jag lägger så otroligt mycket tid på att svara och förklara mina texter - även till de som medvetet missförstår, eller som upplever att de är på en politiskt motsatt sida.
Men hur ska man hantera hundratals som varken läser eller tar hänsyn till grundläggande fakta?

Hur ska man hantera de som inte erkänner vad som står i en text, vad som är sant och inte?
Det är sådant mörker.

Men det här är förutsättningen vi och samhället nu har. Det kommer inte att backa tillbaka. Agitatorer kommer få och ta större utrymme och det enda vi kan göra är att försöka ha tålamod - och framför allt inte falla för samma grepp, samma retorik.

Jag tror det är superviktigt för journalister att finnas, svara, vara tålmodiga, bygga förtroende, lyssna, ta intryck av det som behövs och avstånd från det andra.

Jag försöker verkligen, men daga och tillfällen som de här gör att luften ibland går ur.

Det är så bottenlöst dumt