Thread by @FixerRide

Del 2 av nödvärn. HD konstaterade i NJA 2009 s. 234 att den åtalades våldsanvändning, trots att han ansåg sig ha varit i en livsfarlig situation, var uppenbart oförsvarlig eftersom det rörde sig om ett rel. utdraget händelseförlopp, där ffa att han springer ut igen och slår ->

anses för mycket. Men! HD ansåg att den åtalade skulle frias på nödvärnsexcess eftersom det konstaterades att han var mycket rädd, både för sig själv och sina barn, och vid en samlad bedömning kom fram till att han befunnit sig ett sådant tillstånd att han inte kunde ->

ha förmått sig att begränsa sin våldsanvändning.

Alltså; det finns stora utrymmen i praxis att gå fri även om man allvarligt skadar/dödar någon om nödvärn inte kan motbevisas av åklagaren. Två uppmärksammade fall där den som menar nödvärnsrätt blev dömd är: ->

1. Vallåkradomen. En äldre man skjuter ihjäl två bröder som trakasserat honom med olika former av hot m.m. Den ena skjuts i bröstet, den andre i ryggen, vid mannens dörr. De var beväpnade med tillhyggen och hade krossat en ruta. Här ansåg hovrätten att: ->

Men hotet mot 69-åringen var dock inte så akut, i skottögonblicken, att hans handlande kan vara straffritt. Bröderna befann sig på andra sidan av den låsta dörren. De stod stilla och gjorde inget med dörren när han valde att skjuta. Trots att 69-åringen var i en mycket svår

situation måste han ha haft möjlighet att till exempel först ropa eller visa att han var beväpnad, att skjuta ett varningsskott eller skjuta mot mindre vitala delar.

I detta fall blev dörren den avgörande faktorn. Hade bröderna befunnit sig inne tror jag mannen hade friats. ->

2. "hjälmfallet" (expressen.se/nyheter/stockh…) En man blir angripen av en beväpnad tjuv efter mannen med kamrat kommit på tjuven på bar gärning. Mannen lyckas få tag på tjuven motorcykelhjälm som han slår ett flertal slag i huvudet på tjuven.

Tjuven orsakas kraftiga skallskador och blir invalidiserad. Mannen menade att han hade slagit tre slag i tjuvens huvud när denne stod upp, men åklagaren, utifrån stöd från NFC, menade att det rörde sig om fler slag än tre och där en del hade utdelats när tjuven låg på marken->

hovrätten fann det styrkt att tjuven blivit misshandlad på marken och hade följande resonemang: Sammantaget anser hovrätten att annat inte är visat än att [den åtalade mannen] i inledningen av misshandeln har befunnit sig i en sådan nödvärnssituation att han har haft rätt att ->

tillgripa visst våld för att avvärja det brottsliga angrepp som tjuven påbörjat mot honom och [vittne]. Däremot har mannen saknat nödvärnsrätt då han utdelade det sista slaget mot tjuven när denne låg ned på marken. Tjuvens brottsliga angrepp får nämligen då anses ha upphört.

Ni ser själva att det kan bli komplexa bedömningar av vad någon bort göra/inte gjorde. Mot denna bakgrund kan man inte ta fram en "mall" på vilket våld du får använda eller inte använda. Men lite tankar från mig i del 3.