Mycket av det som beskrivs i den här tråden har jag sett i arbetet med Genusdoktrinen. I Sverige ligger tonvikten på kön/genus, hbtq och ”mångfald”. Men sättet man undervisar på, hur man certifierar, de obligatoriska kurserna där man inte får vara kritisk, är närmast identiskt.
Detta tankevirus har redan infiltrerat myndigheter, skolor, politiken, universitet och företag. Avskyr att säga det, men många fler måste vakna nu. Det är inte något i periferin längre, det har muterat och blivit mycket mer aggressivt. Rätt som det är så är kriget redan förlorat.
Jag blev ganska chockad av hur långt det redan gått i Sverige, i arbetet med Genusdoktrinen. Hur många bastioner som redan är förlorade. Och att så många fortfarande inte förstår hur radikal den här ideologin är. T ex att makthavarna bakom inte anser att kritik är legitimt.
Uppmanar verkligen folk att läsa vad de här människorna faktiskt säger och skriver. Eller ta hjälp av en guide. En bra början är att kolla in New Discourses som startats av @ConceptualJames. Intervjuade honom i går i podden. svd.se/hur-identitets…
Varje tid har sin strid, sitt krig. Man kan inte tro att man ska besegra Tyskland med Maginotlinjen. Även vi måste uppdatera vår mentala karta, när territoriet förändras. Social Justice-rörelsen är inte den vänster vi vant oss vid, de är en ny fiende med nya vapen och mål.
De är postmodernister, men inte som vi som tvingades tentera Derrida, Foucault, Baudrillard och Lyotard vant oss vid. De är inte Judith Butler. Tvärtom skulle Foucault avskytt hur dagens Social Justice-rörelse upprättar nya kunskapsregimer. Derrida hade dekonstruerat deras idéer.
De är inte socialister eller kommunister. För de bryr sig inte om klass eller ekonomi. Har du fel hudfärg, alltså vit, är du privilegierad oavsett om du är hemlös eller Donald Trump. Att prata om klass ser de som ”derailing” och en hundvissla för rasister.
Samhället enligt dem består av maktordningar som måste monteras ned. Intention och motiv spelar mindre roll. Man är bärare av strukturer i egenskap av det man fötts till: man, vit, heterosexuell. Dessa kategorier ska dekonstrueraa, medan den förtrycktes identitet ligger fast.
Medan marxister pratade om att väcka de förtryckta ur deras ”falska medvetande”, har Social Justice-rörelsen vänt på det. Det är förtryckarna som bär på falskt medvetande, medan de förtryckta ser allt med klar blick. Därför betyder ”woke” något specifikt i den här kontexten.
Vita människor måste därför konstant arbeta med att väcka sig själva och andra vita. Man måste lyssna, acceptera, göra bot och bättring. Bara så kan man bli en allierad i kampen att montera ned ”white supremacy”. Detsamma gäller män i patriarkatet.
Detta är en tydlig politisk vision. Och den finns redan i våra skolor, på universiteten, i myndigheter och i företag. Inte bara i USA, utan här i Sverige.
Men eftersom de flesta är mot rasism, för jämställdhet och för tolerans av hbtq, så slinker denna radikala ideologi igenom. Eftersom rörelsen är relativt ny märker många inte att de släpper in en trojansk häst. De tror de gör något gott.
