Thread by @FixerRide

Som utlovat kommer här en tråd om signalement samt även om fotokonfrontationer ur ett åklagarperspektiv - mina tankar och åsikter. Är normalt frågor (ffa signalement) som enkom ligger hos polis och i viss mån media, men jag ska försöka en övergripande bild. Häng med! ->

Jag brukar normalt sett inleda trådarna med att visa den rättsliga regleringen. Signalement och fotokonfrontationer är dock inte uttryckligen reglerade i lag utan oftast är det andra riktlinjer man får förhålla sig till.

Först då om signalement måste man ha med sig följande: ->

I 23 kap 3 § rättegångsbalken står följande: "[om fu leds av polis] ska ledningen av förundersökningen om brottet övertas av åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska också i annat fall överta ledningen när det är motiverat av särskilda skäl"->

Här är nyckeln "så snart någon skäligen kan misstänkas" -> har man ingen misstänkt bedrivs förundersökningen som spaningsärende, dvs polisen letar aktivt efter ledtrådar och uppslag som gör att man kan sätta upp någon som misstänkt.

Vidare stadgar 4 § följande: ->

"4 § En förundersökning ska bedrivas objektivt. Vid förundersökningen ska undersökningsledaren och den som biträder honom eller henne söka efter, ta till vara och beakta omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel.->

Förundersökningen ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för misstanke eller orsakas kostnad eller olägenhet."

Det finns alltså lagstadgade skyldigheter att man ska ha något underlag som gör att en person kan anges som misstänkt. (kan dock vara tämligen vagt)

Nu då om när polisen lämnar signalement. "Varför lämnar polisen inte signalement/varför lämnas vaga signalement?"

Här måste polisen gå en balansgång så att etniska grupper inte utpekas som kriminella, samtidigt som man måste uppfylla medborgarlöftena och beivra brott->

Det blir många dilemman eftersom ett signalement bygger på en målsägandes/vittnes lämnade uppgifter som inte heller behöver vara korrekta. Man måste även beakta lagstiftning såsom hets mot folkgrupp (läs exv lagen.nu/avg/jk/3141-97…).

Att media inte går ut med signalement ->

ibland har att göra med pressetiska riktlinjer samt att det är polisens uppgift att bedriva utredning, inte pressen (förklaras väl här: ekuriren.se/sm4497484)

Vid grova brott eller systematiska brott kan man dock säga att samhällsintresset väger över. ->

Efterlyst gör här ett bra och viktigt jobb att med tittarnas hjälp bidra till att brott löses.

Om vi lämnar de etiska/moraliska frågorna och går till vad signalementslämnade av polisen rent praktiskt kan medföra för konsekvenser ->

Om polisen behöver lämna signalement är oftast pga av att man inte har några uppslag att gå på och att detta är en möjlighet för att hitta en misstänkt. Man vill helst inte gå ut med signalement. "Men varför då Ridefixer?" - eftersom detta kan medföra att följande inträffar: ->

1. Personer som man inte har hört ännu kan påverkas av informationen. Deras berättelse blir därmed färgad. Även redan lämnade berättelser från målsäganden och vittnen kan påverkas. Detta ger sämre bevisvärde.
2. En misstänkt kan förvarnas om att polisen letar efter ->

vederbörande och har därmed möjlighet att undanröja bevis.

Det är därför jag blir irriterad när media (gäller både traditionell men framförallt s.k. alternativmedia) går ut med den misstänktes identitet innan åtal. Jag förstår att det kan finnas samhällsintresse, men helt ->

ärligt förstör det utredningar, i vissa fall på sådant sätt att man tvingas lägga ned dem. Hur då? För att identiteten på misstänkt har spridits (tex med bild), exv i samband med häktningsförhandling där man ännu inte har hört vittnen där man ska genomföra fotokonfrontation->

Genom att vittnena har sett bild på MT spridas i media/sociala medier är en fotokonfrontation värdelös och stort bevisvärde puts väck, följden nedläggning.

Vad är viktigast? Att läsaren kan stilla nyfikenhet eller bekräfta sina fördomar eller att en misstänkt faktiskt lagförs?->

Men om polisen nu har väl valt att gå ut med signalement tycker jag personligen att då får man gå ut med rejäla signalement. "Det var en man i jeans"-liknande signalement bidrar inte till något. Jag tycker inte det ska vara kontroversiellt att ex gå ut med ->

längd, kön, ålder, vikt, kroppsform, hudfärg (ljushyad/mörkhyad), tatueringar, smycken osv. Tyvärr förstår jag att det är känsligt för polisen när man ena sidan har en falang som då skriker "jag visste att det var [valfritt derogativt ord + etnicitet] som gjorde det", dvs ->

inte bidrar ett jota utan snarare ser det som möjlighet att lämna sina åsikter om exv migrationspolitik eller skär rasism, och å andra sidan en falang som drar rasistkortet vid minsta möjlighet.

Hade folk kunnat sköta sig hade bättre signalement kunnat lämnas, det är min åsikt->

Om vi nu går över till fotokonfrontationer så är inte heller det uttryckligen reglerat i lag, men man använder sig av rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen. I rättegångsbalken står exv följande:

12 § Under förhör må ej i syfte att framkalla bekännelse eller uttalande i viss riktning användas medvetet oriktiga uppgifter, löften eller förespeglingar om särskilda förmåner, hot, tvång, uttröttning eller andra otillbörliga åtgärder.

Vid en fotokonfrontation får man se ett antal ansiktsbilder där en misstänkt kan vara med men även inte vara med. Bilderna ska föreställa personer med ungefär samma karakteristika (dvs inte 3 kvinnor och 5 män, inte 3 blonda och 5 ljushåriga, renrakad/skägg osv). Man får se->

på dessa bilder och tillfrågas om någon av personerna är den man har sett. Detta gås igenom minst två gånger om personen inte är stensäker.

Det är väldigt viktigt att en fotokonfrontation går rätt till, det ska inte vara samma utredare som har fotokonfrontationen som har ->

själva utredningen, någon person ska inte utmärkas i fotokonfrontationen och en misstänkt ska inte vara i samma ordning om man genomför f.k. med flera vittnen, läs exv: svt.se/nyheter/lokalt…

Hur man får bild på MT? Man kan fotografera en MT genom tvång, i enlighet med 28 kap. 14 § RB.

Fotokonfrontationer sker numera genom att man som sagt får titta på bilder. Förr skedde det dock genom att man radade upp mt+figuranter. Det mest kända är i Palmeutredningen->

Lisbet Palme fick innan konfrontationen reda på att den misstänkte "var alkoholist". Vid konfrontationen var alla figuranter utan Christer Pettersson poliser (titta på hållningen), C.P. är den enda med ljusa skor och står i mitten.

MAO är det här utpekandet kraftigt påverkat. Följden av en dåligt genomförd fotokonfrontation är att den blir i princip utan bevisvärde i rätten.

Det finns även det som kallas "utpekande i salen", när någon pekar ut att den tilltalade är den personen man har sett.->

Detta är i princip väldigt svagt som bevisvärde, eftersom den tilltalade är rent faktiskt tilltalad och personens utpekande blir inte särskilt starkt, det kan dock ha betydelse om exv ett vittne berättar ingående om hur han sett en person (och man inte har haft f.k.) och då->

tillfrågas om vederbörande känner igen den mt/ alt. säger att "det är inte den tilltalade".

Slutligen kan sägas att den tekniska utvecklingen med kameror gör att polisen slipper gå ut med signalement/f.k. utan man kan släppa en bild på MT och då inte beskriva personen.->

Jag hoppas att vi i Sverige i framtiden får en liknande teknisk lösning som beskrivs här avseende brottsbekämpning i Nederländerna som har rönt framgång: polistidningen.se/2019/06/signal…