Gårdagens sjukhusdramatik (se annan tweet) hindrade mig från att bemöta Evin Rubars kritik igår. Nu är läget rätt lugnt (tack för alla shoutouts!) och jag har lite friare händer.
Först: notera att Rubar inte bemöter det jag först kritiserade, alltså hur avtalet framställdes på webben. Den bild jag visade var den här. Irans reaktion i topp, och iakttagelsen att avtalet "väcker känslor". 
Varför är det viktigt? För att varje journalist vet att rubrik, underrubrik och ingress sätter tonen. Etablerar vinkeln. För jämförelse: så här presenterade SVT Obamas kärnvapenavtal med Iran.
Rubar invänder att SVT:s reporter visst säger att avtaletr historiskt. Det han säger är dock "Jamen historiskt är det, det får man säga". SVT drar dock inte på detta halvhjärtade konstaterande, utan istället:
Sen säger reportern att "frågan är hur stort det är, och där har vi inte svaret ännu". Och detta är min viktigaste invändning. Låt oss titta på hur historiskt det är.
Det är, som SVT noterar, 26 år sedan ett arabland senast slöt fred med Israel. Då var det Jordanien, under tryck från Bill Clinton som i MÖ-frågor var en i mitt tycke överlag bra president med sympati för såväl palestinier som israeler.
Enbart tiden räcker för att säga "stort".
Enbart tiden räcker för att säga "stort".
Men viktigare: MÖ-politiken drivs av ungefär samma logik som Kalla kriget, med fienders fiender och diverse proxys. Ett av många skäl till att MÖ är svårnavigerad är att ingen stat riktigt har ledartröjan. Inget land kan diplomatiskt tala eller peka ut riktningen för regionen.
En stark kraft i arabvärlden är dock rädslan för ett allt tyngre Iran. Den rädslan är huvudskälet till att flera arabländer på senare år har låtit ilskan mot Israel svalna, sakta och diskret. Detta avtal formaliserar detta, för UAE:s del. Det är MYCKET stort.
Det är även VÄLDIGT viktigt att inte enbarg Egypten (som först av alla slöt fred med Israel 1979 och för detta uteslöts ur Arabförbundet i tio år) nu har välkomnat avtalet utan att även Oman och Bahrain har gjort det. Nästa stora checklista är Saudiarabien, som sedan några år
är inblandade i diskreta diplomatiska trevare. Saudiarabien är ett av de länder som teoretiskt skulle kunna vara en kärnstat i MÖ så vad de tycker är viktigt, vad man än anser om landet i övrigt.
Rädslan för Iran bland arabländerna är på intet vis ogrundad. Iran stöder och finansierar bland andra Islamiska Jihad i Egypten, Hizbollah i Libanon, Hamas i Palestina och Huthi i Jemen. (Inbördeskriget i Jemen är f.ö ett proxykrig mellan bl a Saudiarabien och just Iran).
Detta är alltså en svårslagen röra, ihopblandad under decennier, som involverar inte bara hela MÖ utan även Ryssland, Nordkorea m.fl. Att åstadkomma något alls där är extremt svårt. Att få till ett fredsavtal till, som fler hakar på, är ENORMT.
Det är detta enorma framsteg, som kan sätta en hel massa bra bollar i rörelse, som SVT via både reporter och rubrik beskriver som inslag i amerikansk och israelisk inrikespolitik. Något att, med deras ord, "blåsa upp".
Vi talar alltså om en stor förändring av spelplanen i MÖ:s egna kalla krig. Ungefär som om Polen på sjuttiotalet hade närmat sig USA, och banat väg för DDR att göra detsamma.
Försökte SVT beskriva det sammanhanget? Nej. De körde istället på "What's in it for Trump?".
Försökte SVT beskriva det sammanhanget? Nej. De körde istället på "What's in it for Trump?".
Så låt oss då tala om Trump. Vilken är hans roll här? Svaret är förmodligen: en biroll (detta var på rull före honom) men en viktig sådan. Han och Kushner gjorde klart för regionen att de är lojala med Israel, men att fred gynnar alla. "Var kompis med min kompis så får du godis".
Detta har nu rönt framgång, till en för Israel mycket låg kostnad. De avstår från en i vilket fall sannolikt destruktiv annektering av delar av Västbanken, får fred med UAE och landar ett kroppsslag på Iran. Det är en designmöbel till Ikea-pris.
Jag skrev, vilket retade Rubar, att detta hade hyllats om det skett under Obama. Jag står för det. Det kan såklart inte bevisas, men titta på hur Iran-avtalet presenterades och hur Obama generellt beskrevs så får ni en indikation.
För övrigt noterade Obama inga sådana framgångar. Tvärtom. Nixon öppnade upp Kina, Carter fixade fred mellan Egypten och Israel, Reagan/Bush sänkte östblocket, Clinton pressade fram fred mellan Israel och Jordanien.
Däremot fick Obama fredspriset - innan han gjort något.
Däremot fick Obama fredspriset - innan han gjort något.
Att Iran kallar det nya avtalet en "kniv i ryggen på Palestina", som SVT slog upp stort, är inte news. Mullorna skiter i Palestina, annat än som slagträ mot arabländerna i MÖ:s egna kalla krig. De använde samma ord om Egypten 1979 och Jordanien 1994. Just effing google it.
Jag har skrivit mycket om vilka som gladdes åt avtalet. Men vilka är arga? Iran. Turkiets Erdogan. Hamas. Hizbollah. Varför? För att alla där nere fattar att det KAN komma en fred i MÖ ink ett erkänt och säkert Israel. Oavsett om de ser detta som önskvärt eller katastrofalt.
Detta är av enorm vikt för en region som plågas av krig och radikalisering, som drivit tiotals miljoner av sina egna på flykt, som underlåtit att lösa egna problem för att istället fokusera på Israel, som tvingat Israel att självt gå hårt fram istället för att bygga framtid.
För låt oss inte heller glömma bort den grunden: arabländernas kritik mot Israel är inte vad landet gör - utan att landet finns. Så när fler arabländer öht ERKÄNNER Israel så är det en game changer.
Vilket för oss tillbaka till citatet från SVT: "Vi vet inte hur stort det är."
Vilket för oss tillbaka till citatet från SVT: "Vi vet inte hur stort det är."
Som sagt: Trump spelade långt ifrån någon huvudroll. Men han spelade roll. Han valde sida och bjöd in fler. Obama försökte istället lugna Iran och underminera Israel, via usla relationer med Netanyahu. Det var helt fel häst att satsa på.
Det värsta exemplet på Obamas politik är att han stoppade FBI-insatser mot Hizbollahs kokainsmuggling, i syfte att inte störa förhandlingarna med Iran. Det var stort i internationell press, men jag tror inte jag såg något i Sverige. politico.com/interactives/2…
Det har alltså inte rått någon brist på kreativitet när det gäller att kyla ned stämningarna i Mellanöstern. Men just den här gången funkade det. Trots att presidenten ofta beter sig som en barnrumpa och att hans svärson tillika MÖ-förhandlare var en novis.
Jag ber om ursäkt för att tråden är spretig. Men ämnet ÄR väldigt spretigt. Det rymmer dussintals länder i olika världsdelar, urgamla konflikter, kärnvapen, knark, missriktad religiositet, diplomati, ockupation och krig, regeringar och paramilitära grupper. Allt!
Tänk om SVT hade lagt några minuter på att bena i denna röra. Visa lite grafik över regionens spänningsfält. Berätta vilka som gillar/ogillar varandra. Typ som jag har försökt här, fast med stor budget.
Istället fick vi spekulationer om Trumps motiv. Det ÄR skamligt.
/End rant
Istället fick vi spekulationer om Trumps motiv. Det ÄR skamligt.
/End rant
