Thread by @Mathiasis

Bekännelse. Under skolår 4 och 5 (främst) är det inte mycket fokus i min undervisning på resonemang och analys. I call bullshit. Jag har fullt upp med att leverera en faktabaserad undervisning som eleverna får till sig. #skola #lärare

Inom matematiken är det mängdträning, färdighetsträningen, repetionerna, lugn och tydlig progression som gäller. Extremt få grupp/par arbete . I det kontinuerliga arbetet med matematikboken kan man ibland samtala med sin bänkgranne såklart. I övrigt behöver varje elev

ta ansvaret och driva sin kunskapsutveckling själv. Jag står för stöttning och genomgångar. Det är en viktig ingång för mig. Jag lär faktiskt inte eleverna att räkna - men ger dem möjlighet att så göra.

I NO-ämnens har jag en massa stoff som behöver gås igenom. Allt ifrån atomlära till alla kretslopp som finns på vår jord. Finns ingen tid/möjlighet fokusera på resonemang i någon som helst omfattning.

De exempel på lärare jag sett som trycker på resonemang och analys tappar tyvärr faktabasen. Jag menar det är direkt olämpligt. Eleverna får en svag kunskapsbas som kommer straffa dem sedan. Resonera om fotosyntesen! Vad var det nu igen? Något om olika faser va?

I årskurs 6 när fokus skiftar delvis mot hårdare bedömning kan man testa lite analys, lite resonemang. Men jag vänder mig mot att man lyfter detta så - en tio,elva,tolvåring borde ha fullt upp med att plugga fakta/bli säker på matematiska metoder.

Jag sätter en heder i att släppa ifrån mig elever som är på banan. Skickar sällan ifrån mig experter men stabila elever som är ett bra råmaterial för högstadiet att ta över och fortsätta arbetet med.

Helt ärligt tror jag mellanstadielärare överlag behöver sänka ambitionen lite. Det har varit en trend att vi ska lära eleverna saker de varken kan (än) eller ens har nytta av om de inte har (befästa) kunskaper kring.

Hur blev det såhär? Som ny lärare stötte jag på Göran Svanells och hans big 5. Det blev en märklig resa för mig. Köpte hela paketet så att säga - det var ju en modern syn på undervisning. Rätt fort insåg jag att att det var skitsnack. Gick inte ens att närma sig de ”fem”

utan att man förstod det mest var ord. Under kommande fem-sex år i min karriär har jag gjort en stillsam, reflekterande och genomtänkt pedagogisk vandring som landat i:

1. Faktabaserad, varierande basundervisning.
2. Undervisning ”enbart” år 4-5
3. En del bedömning år 6 men fortfarande faktabaserat/färdighetsträning.
4. Enstaka elever har egna lösningar. Annars är all min undervisning byggd för helklass.
5. Poängprov.

*Svanelid såklart. Vad hände med honom förresten? Lever rörelsen än? Jag var på en föreläsning en gång på Nya varvets skola i Göteborg. Det var nästan sektkänsla. På allvar. De fem djuren hade svaren på hur skola och undervisning fungerande. Lärare var starstruck!

6. En trygghet i att min roll är att erbjuda en bred bas. Jag kan/hinner inte läsa in hela världen i ett arbetsområde.
Decimaltal ✔️
Fotosyntes ✔️
Osv osv

Jag känner till (flera) nya lärare som är stressade, utmattade, oroliga och ledsna för de förstår inte vad de ska undervisa om och hur. Vad säger det om våra kunskapskrav och om läroplanen?

Men man vinner lärarpris, ofta respekt från rektor och får annan credd genom att gärna i färgglada matriser läsa in världens (?) mest högtravande kunskapskrav i varenda litet arbetsområde. Har aldrig förstått det där. Kommer aldrig.

Vill understryka jag inte är manisk i mitt motstånd. Jag har testat det mesta och landat i mina slutsatser. Men en spade är en spade. Riv och börja om bygget. Vi har gått vilse som kollektiv.