Public service och den så kallade opartiskheten: Jag har varit PS-anställd i över 16 år o kan berätta ett o annat i detta ämne. En gång blev jag exempelvis uppläxad för att jag inte gjorde ett tillräckligt Israelfientligt program. Så här var det. 
Tio år sedan producerade jag en serie som hette Medialized o som blev kristallennominerad. Första programmet skulle visa hur journalister med hjälp av ordval o bildurval kan forma bilden av en konflikt. Det här är ju något som sker varje dag men här tänkte vi berätta för tittarna
hur lätt man kan välja ut sådant som ligger i linje med det man vill bevisa. Vi tog Israel-Palestina-frågan som exempel o berättade i två separata reportage om konflikten dels ur ett pro-israeliskt resp ett propalestinskt perspektiv utifrån exakt samma bild- o intervjumaterial
Innan sändning stötte upplägget på patrull. Vi prod. blev inkallade till ett uppläxningsmöte hos PS-bolagets chefer. Vi tvingades förklara oss hur vi kunde göra ett sådant program. En av cheferna sa ursinnigt ”För det VET vi ju vems FEL denna konflikt är, det ÄR Israels fel”
Nu var ju inte syftet att ta ställning i konflikten utan visa hur man med samma material kan skildra konflikten från två olika håll. Det var tydligen inte meningen att man fick göra så inom detta PS-bolag. Innan programmet sändes skulle varje ord godkännas o vägas på guldvåg
och varje sekund räknades så att det inte skulle vara alltför proisraeliskt. Cheferna var livrädda när programmet skulle sändas för att vi och våra anhöriga skulle råka ut för en shitstorm o under en period var jag tvungen att avadda mina barn som följare i soc.medier.
Varje gång jag hör någon från PS göra reportage om Israel-Palestina-konflikten tänker jag på denna episod o detta uppläxningsmöte som skulle hindra två journalister i deras arbete med att beskriva en konflikt opartiskt. (På bilden bef jag mig i en palestinsk smuggeltunnel i Gaza)
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
