1/4. Många som kallar det jag skriver för ressentiment. Övermänniskor hit och dit, jag läste också Nietzsche när jag var tonåring. Jag skriver inte för att jag är avundsjuk, utan för att dagens nationalism är otillräcklig – jag skriver om gudar bortom era karikatyrer av gudar.
2/4. Jag ska vara elak: I snart hundra år har nationalister gått runt och kallat sig krigare, övermänniskor och gudar, utan att någonting har hänt. En parodi på allt oändligt, som går och lägger sig i samma bur som alla andra. Kan det vara tydligare att inga sanna gudar närvarar?
3/4. Kanske dags att tänka om, någon som filosoferar med hammaren på riktigt. Jag är trött på nationalismens ideologiska dockhus, på alla ihåliga avgudabilder. Jag talar om Solens villkorslösa kärlek, om Myllans djupa dofter, om Stigens frid – och dessa kallar mig avundsjuk.
4/4. En parodi på allt gudomligt, dessa som tror sig klättra uppför Olympus med sina egna muskler. Det är gudarna som stiger ner till människan. Ni som inte ens vågar spegla gudarnas villkorslösa kärlek, hur vågar ni göra anspråk på gudars styrka? Vad tror ni ens att en gud är?
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
1/6. Det är egentligen inte en relevant diskussion för oss svenskar, men Islam är inte kvinnofientlig. Det är underkastelsens religion, för såväl kvinnor som män – så som kvinnan förväntas täcka sitt hår, så förväntas mannen buga med ansiktet i marken för Allah.
2/6. Vi arier kan inte riktigt förstå oss på den arabiska andligheten. Vi vill upprepa snarare än underkasta oss Guds kärlek – att älska kvinnan som Gud älskar jorden, snarare än att lyda som kvinnan lyder mannen. Men i båda fallen handlar det ändå om kärlek, och inte förakt.
3/6. Det är orimligt att kalla den kvinnliga underkastelsen för förtryckande, om mannen själv överträffar henne i underkastelse inför Allah. Det blir sjukligt först när mannen väntar sig hennes underkastelse, utan att visa samma ödmjukhet själv – som hos många moderna araber.
1. Mindre resurser till polis och myndigheter. Lika bra om dessa övergödda mobbare inte har råd att vara på landsbygden. Finns mycket vackert vi svenskar skulle kunna bygga, om vi var tvungna och fria till att ansvara för vår eget liv.
2. Kommunalt finansierade orgier till varje högtid😳👀🙈
Det enda som kan blåsa liv i våra döda traditioner är kopiösa mängder alkohol och mat. Det enda som kan tvinga fram glömda gemenskaper en hel flock med oplanerade barn i varje by, alla med samma födelsedag.
3. Hyperlokal, miljövänlig matproduktion💚🐮🌲
Se till att kyrkans skogar och EU-böndernas biologiska öknar säljs till förmånliga priser. En ny bit mark till varje sysslolös svensk, som kan ta hand om djuren och nära en egen familj. Tusen självständiga och beväpnade familjer.
1/7. I en dekadent epok borde politik bara utnyttjas för spektakel och förskingring. Det är vad alla andra politiker gör. Nationalistiska partier avlöser varandra med samma heroiska luftslott – mycket bättre vore att rida tigern, och driva en oseriös politik för sin egen vinning.
2/7. Tänk vad mycket pengar det finns i kassorna, som folk inte förväntar sig att få något vettigt för ändå. Varför försöka väcka människor, varför förfäras över allt slöseri? Bättre att vara en heroisk Nero, och skapa sin egen symfoni ur en stad som redan brinner.
3/7. Ett projekt för levande och miljövänlig landsbygd? Gratis pengar till mina polare som bygger en klan på landet. Bidrag till kulturlivet? Gratis lokaler att supa och slåss i. Offentlig konst? Perfekt tillfälle att terrorisera dumma borgare med skitpostningar för miljoner.
1/5. Vi måste inse hur lite makt vi har, för att kunna bygga något nytt. Vi nationalister är inte den Europeiska civilisationens försvarare. Vi är inga legionärer i imperiets mitt.
Vi är bönder i Roms mest avlägsna pagus. Jägare i okända skogar. Vandrare över ensliga hedar.
2/5. Det var länge sedan vi hade något att säga till om Europas pelare och statyer. Länge sedan vi förlorade henne, länge sedan våra länder såldes.
Vi kan klä oss i legionärens fjäderprydda hjälm, eller lyfta gamla sköldar – men det ger oss bara illusionen av en röst.
3/5. Vi kan prata hur mycket som helst om Europas forna storhet, men i slutändan vaknar vi i vår lilla lägenhet eller villa – vi går till jobbet som alla andra, vi betalar vårt lån och vår skatt. Vi är bönder i imperiets utkant, och det är endast som bönder vi kan bryta oss loss.
1. Jag har insett att Tradition egentligen inte är det jag söker; att det är något annat som väntar på oss i slutet av denna tidsålder, att det är något annat vi drömmer om, längtar efter, men ännu inte vet vad det är. En sol som vi halvhjärtat försökt ersätta med gamla skuggor.
2. Jag har börjat tvivla på Traditionens självaste fundament – att det gudomliga kan föras vidare, att himlen kan ärvas genom riter och läror. Jag känner att himlen måste ses med egna ögon – att varje tidsålder måste återföda den, leva den genom sin egen strävan och död.
3. Jag känner att Tradition inte är ett förvaltande, utan ett ständigt förminskade – att Tradition bara är den falnande elden efter ett blixtnedslag, skuggan efter solens ljus, den gamla mannen utan ungdomens kraft. Att Tradition bara är ett unket minne av något mycket högre.