Nu är det dags igen att djupdyka i något så spännande och aktuellt som överföringskapacitet - vad är det egentligen? Är det nätkapacitet, är det förbrukningskapacitet eller vad? Svaret är att det är så mkt mer än så :)
Överföringskapaciteten är den kapaciteten som beräknas mellan elområden och som handel med el kan ske inom på ett säkert sätt. Alltså elsystemets fysiska förmåga att föra över el på ett tillräckligt säkert sätt med aktuell tillgänglig prod, nät och förbrukning #riskstrategy
Vad som är tillräckligt säkert vet ni ju vid det här laget - men för enkelhetens skull så kan vi säga att det är för att upprätthålla normaldrift.
1) Hålla spänning (ink kortslutningseffekt), effekt (ström) och frekvens inom sina driftgränser
2) Ha tillräckligt med reaktiva och aktiva reserver för att kunna ta tillbaka eller hålla systemet inom sina driftgränser även efter felfall. N-1, vanliga felfall får inte ”knuffa” systemet utanför normaldriftsgräns. Elsystemet ska sedan klara nästa N-1 efter 15 min.
Det betyder att överföringskapaciteten kommer variera över året då nät, förbrukare och prods förmågor och tillgänglighet variera över tid. Utformning av stödtjänster och åtgärder ska göras för att kunna delge maximal överföringskapacitet samtidigt som driftsäk upprätthålls.
Får överföringskapaciteten variera hur mkt som helst och när får begränsningar egentligen vidtas? Det finns lite stöd i lagen för detta som kanske gör det begripligare. I elmarknadsförord. beskrivs det så att åtgärder ska vidtas först och handeln får endast begränsas i nödfall.
Så det man kan läsa ut är att överföringskapaciteten ska över tid planeras in för att kunna delges maximalt till handeln så att elsystemet nyttjas så effektivt som möjligt med så hög driftsäk som möjligt.
Att marknadsbaserade lösningar ska väljas först är självklart, framförallt ur säkerhetssynpunkt. Marknadsbaserade lösningar är oftast balanseringsbud (frivilliga). Men oftast är det geografisk position som avgör, därav att det är svårt att göra det helat marknadsbaserat.
Frivillighet är mkt mkt viktigt- samtycke på alla fronter behövs och det även inom elsystemet! Framförallt för att det finns för många olyckor där en ”order” från kraftkontroll givits och satt produktionsanläggningar i otillåtna driftområden och skapat haveri.
Därav att det är viktigt att det finns tex FRR-bud inom varje elområde. Detta möjliggör då frivilliga omdirigeringar och mothandel. Går inte detta så ger elmarknadsförordningen inriktning för hur ej marknadsbaserade åtgärder ska hanteras i artikel 13:
Vid val av åtgärder, alltså HUR man ska anskaffa så får vi vända oss till nätföreskrifterna - SO GL i detta fall. En TSO ska välja åtgärder som bidrar mest till överföringskapaciteten men beakta risken. SO GL art 21 har en lista för vad valen ska baseras på:
I södra SWE så saknas det resurser för att få en marknadsbaserad lösning. Det saknas även resurser för icke marknadsbaserade lösningar för att fylla behovet av reserver. Därav att överföringskapaciteten dras ner för att anpassa elsystemets drift av tillgängliga reserver.
Återigen är det ett tecken på hur lite marginaler som finns i systemet för att hantera vanliga felfall. #scary
Här är det viktigt att incitament och prissignaler ges i förebyggande syfte, bla borde FRR-priser i södra SWE utformas så att de speglar systemets behov av reserver. Även anslutningskraven, tariffer och ökat fokus på frivilliga (marknadsbaserade) lösningar borde finnas med.
Ett riktvärde för driftsäkerheten är att ha så hög överföringskapacitet som möjligt över tid. 70 % kravet för överföringskapacitet är IMO ett bra värde, inte bara för utlandsförbindelser, för vad ett tillräckligt säkert elsystem är där infrastrukturen nyttjas effektivt
Hög överföringskapacitet kan, om beräkningar görs rätt, användas som ett mått på ett väl presterande elsystem med tillräckligt bra driftsäkerhet. Ett väl presterande elsystem borde ligga närmast våra hjärtan. Att elsystemet blir bättre över tid är det ”högsta” kravet.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Vi behöver fundera på flexibilitet! Det tas upp om och om igen att flexibilitet är något som ska hjälpa oss jämna ut pristoppar, de timmar som det är dyrt. Men när elpriset i SE3 och SE4 ser ut så här ett helt dygn - hur gör man då?
Eller åt andra hållet i SE1 och SE2 - där priserna är låga (vilket också är ett problem). Hur får man flexibiliteten att konsumera mer när det produceras mycket el?
Flexibilitet slängs med som en generell lösning för att klara effektbristen, framför allt efterfrågeflexibilitet.
Jag tycker det är lätt oseriöst utan att specificera vilka tidsperspektiv vi pratar om eller om flexen är något frivilligt.
Det är mycket nu om att subvention av anslutningar behövs för att komma till rätta med effektbrist och höga elpriser – men jag vill lyfta min favoritfråga – är det verkligen kraftproduktion som fattas för att komma tillrätta med höga elpriser och effektbrist i SE4?
I dagens läge har SE4 6200 MW installerad elproduktion. Se tabell från Svks kraftbalansrapport 2023 – över 50 % av elproduktionen består av sol och vind.
Maximala effektbehovet i SE4 under en normal vinter är alltså 4800 MWh/h. Återigen – det finns mer elproduktion i SE4 än vad det maximala behovet av el är en normal vinter.
"Det byggs inte tillräckligt med elproduktion fram till 2030" är ett återkommande påstående som kommer till mig och mina kollegor på departementet.
Jag håller med om att det behöver byggas mer, men frågan är inte så enkel att vi löser det med bara mer kraftproduktion.
Om vi kollar på elsystemets utveckling från 2013 fram till idag så har vi alltså ca 15 000 MW mer i elproduktion idag än år 2013. Men max effektuttag är fortfarande ca 25 000 MW. Förutom att vi har brist på effekt, dyrare och svårare att upprätthålla överföringskapaciteten
och är mer importberoende nu än då så är alltså konsumtionen relativt konstant. Det här kan man läsa ut ur Svk kraftbalansrapporter från 2013 och 2024. Svk har även slagit fast att driftsäkerheten har blivit sämre i sin driftsäkerhetsrapport från april 2024.
@LorentzTovatt @MikaelToll @DanielSpiro1 @PEverhill Kan du inte hålla nivån så kan du låta bli att skriva. För allas skull på #energitwitter sluta dra på med alla dina långtgående påståenden om vad andra för fram i sak. Det är ok att du inte tycker att det är logiskt, men pådyvla inte mig påståenden. Det är oartigt och ovärdigt.
@LorentzTovatt @MikaelToll @DanielSpiro1 @PEverhill Kan du inte sluta anklaga människor för att ljuga (bara för att stärka din världsbild antar jag?) - när det är helt uppenbart att ingen har beslutat eller agerat ens i närheten av det du påstår - så ber jag dig bara sluta skriva till mig.
En ursäkt till mig vore också lämplig.
@DanielSpiro1 @MikaelToll @PEverhill Att de också fått en kontinuerlig bana där de har fått ha framtiden för sig gör också stor skillnad. Då går det att de-riska utveckling på ett helt annat sätt än den bergochdalbana som kärnkraften åkt på senaste decennierna.
Igår var @rafaelmgrossi på besök hos @KlimatNaringdep och pratade kärnkraftens roll för att uppnå klimatmålen. 🇸🇪 är ett föregångsland där vi har en hög andel kärnkraft och förnybart - i ett nästan helt fossilfritt elsystem.
@iaeaorg spelar en viktig roll i hur kärnkraftverk byggs då de bl.a tar fram och utvecklar safety standards för kärnkraftsäkerhet, men de jobbar även med nuclear energy och tar fram liknande standarder för hur kärnkraftverk drivs och integreras med elsystemet/energisystem.
De elsystem som nu är under framväxt, som är rörliga, varierande, dynamiska (välj begrepp själv) ställer krav på kärnkraftens design och hur de är tänkta att köras - kärnkraft är t.ex flexibel avseende både MVAr och MW, men det krävs att man förbereder för det.
Jag är nyfiken på vilka forskningsrapporter man hänvisar till i denna artikel. Man får gärna beskriva hur ett 100 % förnybart elsystem kan köras utifrån samtliga fyra tekniska villkor i alla fem tillstånden. nyteknik.se/energi/experte…
Hur ska tex vindkraften och solkraften idag kunna bidra med samtliga tekniska krav som en synkron planerbar producent kan bidra med för en säker och effektiv drift?
Hur ska de förnybara intermittenta produktionskällorna kunna bidra med mer kapacitet för elsystemets expansion?
Hur ska vi kunna expandera ett elsystem och klara den gröna omställningen om vi inte ger elsystemet de tekniska förutsättningar som systemet behöver? Hur ska all kraftelektronik i våra digitaliserade och automatiserade system klara ett "100 % förnybart" elsystem?