Thread by @Jvxta

Tänkte lägga mig någorlunda i tid idag, så tänkte natt-ranta lite tidigare. Tänker killgissa lite kring vad man kan göra åt gangstervåldet.

Precis som allt som handlar om komplexa system så spelar historik in, dvs ”vad har hänt innan”. Även det kommer vara höljt i visst mörker pga ”komplext” i meningen många interdependenta delar.

Men ett måste ju vara (i min mening) att bygga upp kompetens kring hur vi motverkar i just vår kontext.

Många skriker om åtgärd a eller b som vi vet ca noll om, sluta skjut var ett jättelitet bra första steg, då man just utvärderade resultat.>

Två är långsiktighet, vi måste ha en stabil tidshorisont på säg 5+5 år, vi utreder och tillsätter resurser som får jobba med det specifika problemet längre än vi är vana vid.

Det behövs för att bygga upp institutionell kunskap. >

Det här gör alla politiska ryggmärgsreflexer kontraproduktiva, vi måste våga sätta en längre tidshorisont än nästa val, och något som håller för att val skiftar styre.

Så ok, det göttiga, borde vi ge soc regnbågshelikoptrar eller borde vi ge polisen mer pansarvapen? >

Hot take 1: vi behöver göra båda och ingedera.

Vi behöver personal från många delar av samhället med erfarenhet och kompetens som finns i våra mest utsatta områden. >

Det här betyder att kommuner måste kunna satsa extra på vissa skolor, att vi ger mer lön till erfarna socialhandläggare som jobbar där och att vi har en fungerande polisiär närvaro.

(Av vad jag läst så borde enkom bättre samverkan mellan myndigheter och bättre IT kunna lösa jävligt mycket även på kort sikt)

Men vi behöver även hårdare tag i meningen att alla brott kan inte värderas lika straffrättsligt för att någon är 17.

Det går inte moraliskt, och det handlar inte enbart om möjlighet till rehabilitering.

Det kan vara värt att ta en samhällskostnad för att markera mot vissa saker. Inte för att vi tror att det förebygger eller för att det rehabiliterar, utan för att vi som samhälle tar kostnaden av att markera mot vissa saker, t.ex. att skjuta barn.

Men på samma sätt så misslyckas vi om vi inte kan se behovet av extra stöd till vissa personer eller områden.

Att låtsas som att samma resurser räcker, det är ett lika stort systematiskt misslyckande.

Och båda dessa saker kan vara sanna utan att man behöver gå upp i en knut av ilska.

Därför blir block-mässigt skrockande så jävla ihåligt.

Vi behöver en horisont som är minst 2-3 mandatperioder, skärp er.

Känner att jag kan diska klart nu och lägga mig innan tre.