Thread by @IntiChavezPerez

För mig har strandskydd alltid varit något teoretiskt. Fram tills denna sommar, då jag hyrde stuga på en ö i Stockholms skärgård.
Jag hade sett fram emot promenader på klippor och att testa många badställen. Men till min skräck fick i stort sett all strand inte beträdas. >

> Promenader kunde jag ta på landsvägarna på inlandet i ön, men där märktes inte att jag var i skärgården.

Den enda offentliga havsbadplatsen var en grumlig bukt där vattnet stod stilla. >

> Jag sa till min sambo: ”Det här är ju som i Latinamerika!” Och då syftade jag till strandorten Tulúm där all strand är privatägd utom den snutt som är så längst bort, vilket gör att ortborna sällan går på stranden, istället är den till för turister. >

> Stugan jag hyrde var fantastisk. Jag hade en tomt på ca 100 meter med klippor. Där kunde jag bada i havet. Och där kunde jag gå fram och tillbaka, gång på gång, för att få en havspromenad. Men trots allt det sköna var det som att vara fast i ett litet fängelse. >

> Den frihetskänsla man kan få av att gå på blåsiga klippor vid havet kan man inte få om man är fast på en liten tomt.
Vad jag insett är detta: Om du bryter ner något stort och gemensamt till pyttesmå bitar som delas ut åt var och en, så blir alla förlorare. >

> Så strandskyddet är värdefullt. Det handlar om frihet. Att kunna gå kilometer med din ryggsäck och en termos. Att andas in havsbrisen istället för dammiga landsvägar. Att du ska kunna bada i norr, söder, väster och öster.
Värna din frihet. 🇸🇪 #strandskydd