Thread by @Ludvig_Wi

Tråd angående våldtäktsmannen som fått ersättning av JK pga för långt fängelsestraff:

Man har en grundläggande rätt till ersättning om staten felaktigt frihetsberövat en och principiellt är detta något som ska finnas.

Men.

Jag reagerade på JK:s motivering i detta fall. ->

Praxis säger att om man _frias_ från ett brott man varit oskyldigt inlåst för (häktad oftast) ska man få högre skadestånd ju allvarligare brott man suttit för.

Detta eftersom att det är mer "vanhedrande" att sitta oskyldigt häktad för våldtäkt än stöld till exempel. ->

So far so good, right?

I detta fall har däremot mannen _dömts_ för ett mycket allvarligt brott, men fått för långt straff.

Staten har alltså inte oskyldigt pekat ut och "vanhedrat" honom pga något han inte gjort.

Trots detta har JK motiverat det höga skadeståndet med ->

att domen avsett särskilt allvarlig brottslighet och att han därför har rätt till mer skadestånd än vanligt.

Är det verkligen så reglerna ska tillämpas? Att man belönas ju grövre brott man begår?

Han har ju "vanhedrat" och pekat ut sig själv genom att begå grova våldtäkter. ->

Regelverket säger att ersättning kan vägras/sättas ned om man själv har föranlett frihetsberövandet eller om det är oskäligt.

Är det inte mer logiskt att de som döms för ett särskilt allvarligt brott men fått för långt straff får sitt skadestånd jämkat NEDÅT istället? ->

I de fallen i allmänhet har de ju själva i allra högsta grad uppsåtligen föranlett frihetsberövandet genom att faktiskt begå brottet och i detta fall i synnerhet har mannen ordnat fram ny bevisning långt senare som gjort att HD ändrat åldersbedömningen i efterhand.

->

Summa summarum har mannen rätt till ersättning enligt dagens regler, men bedömningen av skadeståndets storlek kan enligt mig ifrågasättas även inom gällande rätt.

Oavsett vad så sticker det här ärendet i mina ögon och jag har svårt att känna att rättvisa har skipats.