Thread by @wisemanswisdoms

Så på den sista dagen av denna #säkpol intensiva vecka kan det vara läge för en första summering. Vi kan börja med att konstatera att Ryssland och dess motparter i väst har börjat med att känna på varandra och göra de första dragen för att lära känna varandras positioner, /2

2/ såväl fysiskt som kognitivt. Det här är något som man i Kreml är duktig på. Reflexiv kontroll och vilseledning är två ryska paradgrenar och vi ska komma ihåg att en stor del av den ryska statsledningen har vuxit upp och gjort karriär på att analysera Väst och dess svagheter./3

3/ Detsamma kan inte sägas om statsledningarna i Väst, vilket kanske tydligast syns i EU:s bristande samordning. Å andra sidan så är EU och USA mycket starka och särskilt tillsammans. Väger man därtill in NATO, så är det en mycket stark västerländsk västerländsk treenighet och /4

4/ det är den Kreml vill splittra. Någonstans i bakgrunden finns också den stora oberäkneliga faktorn i form av Kina som såväl USA, men även Ryssland måste ha som ett i minne.

På hemmaplan har den politiska nivån varit trögstartad på den säkerhetspolitiska arenan, till /5

/5 skillnad från i vårt grannland i öster. Detsamma kan dock inte sägas om Försvarsmakten som sedan december genomfört olika åtgärder för att anpassa beredskapen och på bästa sätt servera politiken och vårt demokratiska styre det absolut viktigaste – politisk handlingsfrihet /6

6/ Det är också i det ljuset man bör se både de öppna och de mindre kända beredskapsåtgärder som Försvarsmakten vidtagit (mest synligt i media: förstärkningen av Gotland). Försvarsmaktens uppgift är i första hand att förebygga och dämpa konflikter, vilket man t.ex. gör genom /7

7/ att vara först på plats för att därigenom inte erbjuda en motståndare en möjlighet att använda militära maktmedel för att uppnå sina strategiska målsättningar. Det är ett otacksamt arbete för görs det rätt så kommer effekten i princip aldrig att synas. Att vara på förhand /8

8/ och skapa den politiska handlingsfriheten innebär också att framförallt se till en presumtiv motståndares förmåga, då en sådan är både trögare att skapa och förflytta (kan exemplifieras med tillförsel av landstigningsfartyg). Intention (att använda förmågan) är däremot /9

9/ något som snabbt kan förändras om man väl har förmågan på plats (exempel på detta är såväl Georgienkriget 2008 som annekteringen av Krim 2014). Här kan vi också ta exemplet med den ryska koncentrationen av förband längs Ukrainas gräns och veckans stora truppförflyttningar /10

10/ västerut från östligaste Ryssland.

Imorgon är det en ny vecka och den som tror sig se spelbrädet helt klart och tydligt och veta vad som skall hända, kommer att bli förvånad. Lika snabbt som en kris kan blåsa upp (jag skulle inte ens kalla det som händer i Östersjöområdet/11

11/ för en kris – ännu) så kan den också vara över. Samtidigt som man förbereder sig för nästa fas, så finns det också god anledning att dra lärdomar från veckan – oavsett om man är regering, Försvarsmakten, journalist eller kanske enskild Svensson som grävt ståvärn på Twitter/12

12/ och kämpat med ”vaktposteffekt” över allehanda fartyg och flygplan. Hade vi gjort rätt förberedelser? Var vi i tid eller sena? Är vi på den nivån som vi skulle vilja vara? Har vi de kunskaper som behövs? Vad vet vi och vad är det vi inte vet? /13

13/ Vad är det vi inte ens vet att vi inte vet? Just det sistnämnda är egentligen kärnan i att få kontroll över en pågående kris. Tiden får utvisa. Om någon faktor är bestående i kriser och krig så är det överraskningen.