Thread by @pallafrukt_

Såhär kan det se ut också. Djup depression, hopplöshet, avgiftning benso m schema från psykiatrin (fortfarande högsta stesoliddosen som de bytt till), sömnbrist sen flera veckor o aktiva planera på hur avsluta.

Jag försökte få hjälp igår men var för hjälpsökande. Idag vill jag inte och har ingenting att förlora att berätta allt här innan.

Mitt namn är Jenny.

Jag är snart 35år, ser mig som kvinna, bisexuell osv.

Har varit utsatt för väldigt många sexuella övergrepp som barn o grövre som tonåring. Som vuxen. Vissa våldtäkter har skett när jag varit under LPT och fått gå på promenad med en person som sen velat ha sex i utbyte.

Som barn trodde jag ibland att det var så det skulle vara. Att jag var tvungen att göra så för att få vara en del och få vara med.
Kommunikation, socialt samspel och att vara med har alltid varit svårt. Vissa pojkar och män gjorde på sitt sätt då.

En drygt 20-årig man i Sthlm bjussade på tågbiljett för mig och kompis och körde ut mig i skogen i bil. Han var snäll hela tiden tills det hände. Körde mig till tågstationen. Jag gick i högstadiet.
Efter en gruppvåldtäkt en nyårsafton där en av männen var en ”vän”sökte jag vård.

På ungdomsmottagningen vågade jag inte berätta för jag skämdes. Jag kunde inte gå den tidiga morgonen efter allt våld mot min kropp och undre delar.
Jag sa jag ville att det togs tester och göra gynundersökning och det gjordes. Det var en hårdhänt undersökning, jobbigt.

”Det ser ut som nåt hänt”. Ingen fråga. Jag förstod inte vad jag skulle göra. Jag polisanmälde inte. Jag visste vart det hänt, vilken tid. En av männen som gjort det var en sk ”vän” som bodde i ett välbärgat område. Han hade gjort sånt förut mot mig men inte med flera.

Övergreppen skulle fortsätta.
Kommunikation och socialt samspel var extremt svårt.

Depressionen blev svår. En del fantastiska människor kom i min väg. Även fina pojkar/män som räddat mitt liv genom att vara bara dom.
Gymnasiet. Min räddning på flera sätt. Mycket studier.

Ätstörningen som jag insjuknat i som en konsekvens av allting från 12års ålder härjade med mig.
Konsultativ BUP-insats för antidepressiva.
Sedan ett par samtal med ätstörningsenhet (BUP). Ingen frågade om övergrepp, hemmiljö, ätsituationerna från litet barn o då osv.

Klarade tillsist gymnasiet bra. Flyttade dock hemifrån som 17åring pga klarade inte bo hemma.
Flyttade in hos fantastisk pojkvän (vi var tillsammans i 9år sen). Jobbade lite vid sidan av gymnasiet och blev sjuk av allt.

Jag var 19år och hade efter gymnasiet studerat helfart på humanisten och det gick bra. Sedan börjat arbeta som brevbärande och fick tillsvidareanställning snabbt. Hade vänner från gymnasiet och gott socialt nätverk i övrigt.

2007-2009 (ca 19år gammal) börjar bollandet i psykiatrin. Jag blir väldigt sjuk efter en tids mobbing på mitt arbete som facket tog tag i och det saknades chef, jag var ”annorlunda” o det var tung arbetsbelastning med 07-19 arbetsdagar stora delar av året. Kom hem o ramlade ihop.

Blev flyttad och avskärmad från arbetskamrater, andra arbetsuppgifter, stanna kvar efter, möten med ”inofficiell chef” osv.
Skitsnack bakom ryggen (inte så mkt bakom dock). Fick inte äta lunch med de andra. Vuxenmobbing.

Sjukskrivning. Slutenvård pga svår depression.
Här även hypomana skov nånstans där jag som student lyckades få lån och köpa en 2a i Linnéstaden i Göteborg med sambo (då endast CSN som inkomst. Blev lyckad affär tillslut). Sjuk länge. Försämrad ätstörning. Suicidförsök. Och igen.

Starka mediciner. Stesolid, Xanor, Nitrazepam, theraléndroppar i mängder, Zyprexa, Lyrica(!), Abilify, Antidepressiva (tills de insåg att jag blev manisk på dessa).

Började försöka plugga på universitet. Blev sjukare i ätstörningen. Och av medicinerna som gjorde mig helt väck.

Lyckades med nästan 1år (sammanlagt) på textilhögskolan butikschefsutbildning.
Blev mer intresserad av mänskliga rättigheter, folkhälsa dock. Textil mer intresse på annat sätt.

Blev 2011 jättesjuk och bmi på 15 och gick då på öppenpsykiatrisk mottagning i Göteborg i centrum. När de tillslut skickade remiss till ätstörningsenhet så svarade de efter bedömning att det fanns stor risk för mitt liv, hjärta o att jag behövde LPT, somatisk vård.

Fick inte LPT trots att min mamma bönade och bad.
Hon lyckades övertala någon att betala för vård på behandlingshem Capio anorexicenter i Varberg där jag varit 3 omgångar och som har ett helhetstänk. Min ätstörning (det i huvudet) är borta tack vare. 🙏

Jag har min mamma att tacka för att jag lever på flera vis.
Hon hörde en (ny) tidigare verksamhetschef för psykiatrin tala i radio om hur bra psykiatrin var. Hon mailade att hennes dotter blir runtbollad och undrade hur han kunde säga så i radio när hennes dotter dör?

En del övergrepp har dokumenterats men inte berättats om för mig att jag faktiskt blivit utsatt för våldtäkt.
2011 är första gången det står PRSD i mina journaler.
Det är ofta fysioterapeuter i psykiatrin som ser det på kroppen.
Tack 🙏 för denna profession.

Utredningar kostar pengar antar jag så det har ingen gjort förens sent.
Man utredde mig med SCID-1 och SCID-2 2009-isch. Och såg tydligt bipolär sjukdom. Men ingen behandling.

Sedan har det gjorts utredning för diverse personlighetssyndrom när jag var tungt medicinerad/drogad en gång när var under LPT. Då av en skötare. Kommer inte ihåg, väck.
(samma inläggning bältades patient i korridoren och andra patienter stängdes in i salar eller på toaletter)

Därefter har ADHD-utredning gjorts 2014 (saknades dock bl a barndomsanamnes och har fått kritik att Autism missades pga syntes tydligt vid screenings och har därför fått erkänt som vårdskada från LÖF).

2017 gjordes en ordentligt fullständig bred neuropsykiatrisk utredning med Essenceperspektiv vid Uddevalla neuropsykiatriska specialistenhet som kändes väldigt seriöst och ordentligt med tog många timmar. ADHD, Asperger (Autism) och Bipolär Sjukdom.

Bollades innan och efter. Ingen ”ville ta i det”. Ätstörningsenheten sa nej (pga mer än en diagnos). Bipolärmottagningen ”klarade inte av det för jag var en så komplex patient pga ADHD’n.” ”Klinikens svåraste fall” sa läkaren till mig(?).
Hur hjälper det någon?

Suicidförsök efter suicidförsök.
Jag trodde att om jag sa att det inte var suicidförsök så slapp jag slutenvård som jag var livrädd för pga vissa upplevelser. Det fungerade ofta. Hemma fick sambo eller ibland mamma vara specialistpersonal.

Ingen frågade om övergreppen och våldtäkterna.
Det stod i min journal. Det påverkade mig m mardrömmar och fysioterapeuten pä bipolärmottagningen anpassadd hela behandlingen efter traumana och PTSD’n.

Jag trodde att det var så för alla.
Fick psykologkontakt. Förtroende. 2015

Förtroende för bra psykolog m veckovisa samtal av stödjande karaktär och psykopedagogik ADHD (under i övrigt turbulent tid inom psykiatrin). Han (ursäkta SU, Hen) som ständigt försökte tipsa mig om sätt att få riktig utredning för autism o korrekt diagnos (hans idé om NU-sjukvår)

2016 bestämdes det att ändra bipolärdiagnosen ’bip 2’ till ’bip UNS’ istället så jag ”inte längre tillhörde mottagningens målgrupp”. Ett ledningsbeslut togs att flytta mig till ”basmottagning för helhetsgrepp”.
- Fun fact: till hösten tas ALLA basmottagningar bort på Sahlgrenska!

Psykologen var m på SIP-möte 2017 och hjälpte även över telefon när jag skrev egenremiss efter att han fått nej från sin chef om att skriva remiss.
Tillslut skrev nu psykolog remiss till NU-sjukvården för utredning m hjälp av förra psykologen vars spec.område var neuropsykiatri

Fick utredning och skulle återföra resultat till min förra psykolog lovade jag. Han hade hjälpt mkt & mkt förtroende!

Hösten 2017 var det klart och jag sms’ade resultatet. Han (förlåt Hen) ville jag skulle ringa och redogöra för resultatet av utredningen på kvällen en vardag.

Han agerade som psykolog först o frågade mkt(!) om tester, resultat.
Sen började prata annat. Sen sex o grovt.

I nov -21 beslut prövotid i 3år. Men leg får ha kvar om det går bra under prövotid. I IVO’s anmälan står att det fanns 2 patienter till (offentlig även HSAN’S beslut).

I HSANbeslut står det: ”saken: Prövotid m.m”.
Beslut november 2021

Detta var höst 2017. Jag berättade vinter/vår 2018. Förstod inte ens vad som hänt. Den psykologen dokumenterade.
Rutiner saknades i vården/psykiatrin för sånt här. ”Det händer inte i psykiatrin” (obs, 1 patient anmälde till vårdgivaren INNAN jag gjorde)

Jag fick journal, andra läste journalen och var nyfikna (jag anmälde dataintrång för en del men har en stor bunt med människor som läst journalen som jag inte haft vårdrelation med..). SU gjorde internutredning.
Alla som läst fick göra det då de fått behörighetstilldelning.

Journaldokumentationen om händelsen/övergreppet ändrades.

Pronomina (kön) byttes ut på psykologen efter att psykologen (h*n som pratat grovt sex med patient/mig) chef ringt upp psykolog som dokumenterat och sagt det vad olämpligt.

IVO gav kritik att journal ändrats.

Verksamhetschefen försvarade med att ”pronomina bytts ut på benämnda personer för att eftersträva könsneutrala.. bla bla” i efterhand har dock verksamhetschef och ledning gett skulden på enskild enhetschef o enskild psykolog.

Om jag tycker att internutredningar om ev sexuella övergrepp av behandlare mot patienter ska göras av närmsta enhetschef?
-Nej

Om jag tycker att den som är med o gör utredning och ”förhör” av utsatta patienter ska vara en nära vän och även studiekamrat?
-Nej

Om jag tycker det känns okej att hela @sahlgrenska Sahlgrenska -ledning med chefläkare och jurist och ansvarig för patientsäkerhet ska maila IVO och försöka få beslut ändrade?
-Nej

(Även om det är mitt i byte av journalsystem)

Ett stort sjukhus intresse borde alltid ligga i patienternas bästa. (?)

Om det skadar förtroendet för vården.

Jag har inte ens fått en ursäkt.

Istället säger de att det är ”konstigt att jag tycker det var så stort att journalen om övergreppet ändrades efter ledningsbeslut”

För mig: (ursäkta) Jag struntar i hur konstigt olika ledningspersoner och ”prat i korridorerna” tycker.
Det påverkar jättemycket att vara utsatt för någonting, för EN gång skull berätta, anmäla till etikrådet, IVO, polis osv. HSAN ger prövotid.

Men Sahlgrenska ifrågasätter?

Jag vet fortfarande inte Idag hur som patient inom #psykiatri på @sahlgrenska eller @vgregion gör idag om nåt liknande skulle hända i slutenvårdspsykiatrin, akutmottagning eller i öppenvården i samtal?

I Skåne finns tydligen info i väntrum, toalett osv. Vad har @sahlgrenska ?