I morse publicerades den här artikeln som jag skrev inför huvudförhandlingen i målet om #swedbank. Men jag vill lägga till något som jag tror är viktigt och som inte har uppmärksammats innan (mig veterligen).
https://twitter.com/SvDNaringsliv/status/1577229974981017600
Den fd direktören står åtalad för 1) grovt svindleri alt. grov marknadsmanipulation och 2) obehörigt röjande av insiderinformation
Den första punkten utgår från att ex-vd:n enligt åklagaren spridit vilseledande uppgifter ägnade att påverka bedömningen av företaget och orsaka skada, alt lämnat falska eller vilseledande uppgifter.
Den andra punkten om insiderbrott handlar om att hon lämnat uppgifter om Uppdrag Granskningsprogrammet till ägare i banken. Dock bara vissa.
Jag tror det kan finnas ett problem med detta åtal.
Den första punkten rör information som ex-VD:n kommunicerat genom medier, i samtal med journalister. Vanligtvis är man skyddad när man lämnar uppgifter till journalister Det finns en grundbult i den 250-år gamla tryckfrihetstraditionen som kallas för ensamansvaret.
Om en, t.ex., VD säger något till @JanAlmgren på SvD så är den enda som kan hållas ansvarig för det SvDs ansvariga utgivare. Det är en ständig källa till tröst för mig som anställd av SvD att utgivaren står som en målvakt för allt dumt jag skriver.
Så hur kan då ex-VD:n hållas ansvarig? Det är inte helt lätt att förstå. Det finns vissa undantag från skyddet i grundlagen, men inget av de träffar på den här situationen. Dessutom finns svindleri och marknadsmanipulation inte med i den särskilda katalogen för tryckfrihetsbrott
En annan aspekt av det särskilda skyddet för medier och deras källor - även vd:ar - är att det bara går att utkräva ansvar för sådant som är kriminaliserat i själva grundlagen - det räcker inte med "vanlig lag", som brottsbalken.
I grundlagen förbjuds saker som förtal, hets mot folkgrupp och spridande av uppgifter som kan skada rikets säkerhet, men det finns många saker som är kriminaliserat och som rör spridande av information i t.ex. sociala medier som är tillåtet om det sker i en tidning
Ett exempel är olaga integritetsintrång, t.ex. filmer där någon har sex eller blir misshandlad. Det kan man oftast sprida riskfritt i en tidning men inte på Facebook.
I det s.k Aftonbladetmålet spred en grupp som presenterade sig som en nazistisk aktionsgrupp i Stockholm hot i samarbete med en journalist på Aftonbladet. Det iofs inte så seriöst menade hotet publicerades senare av tidningen och publiceringen skadade de som hotades
När detta skedde var dock inte olaga hot upptaget som ett brott i grundlagen och nazisterna, eller "nazisterna", som samarbetade med tidningen gick fria. Därefter ändrades lagen. Det är inte så känt att Aftonbladet på detta sätt initierade en inskränkning av yttrandefriheten
Hur som helst är brott som rör ekonomisk oredlighet, som svindleri, inte med i grundlagarna. Det betyder vanligtvis att det inte går att lagföra någon när sådana brott sker i en tidning, tv, eller radio.
HG Axberger skriver i sin inflytelserika avhandling - som @netlawswe hittade - följande om hur man ska se på t.ex. svindleri ur grundlagssynvinkel. 
Om HG har rätt - och jag är inte helt övertygad, ur legalitetsprincipssynvinkel - så krävs det i vart fall direkt uppsåt att påverka pris. Poängen ska alltså ha varit att påverka aktiekursen i detta fall.
Uppgifter som kommuniceras till medier har en väldigt speciell plats i det juridiska systemet.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
