Jag har fått en massa medieförfrågningar med anledning av dagens dom i PFAS-målet, men avstått eftersom jag varit anlitad av de som förgiftats. Det här är ett speciellt mål. Jag anlitas ganska ofta som rättssakkunnig i framför allt tvister. När jag skrivit mitt yttrande brukar jag sällan "känna" så mycket för saken. Jag uttalar mig principiellt i en fråga och sedan släpper jag den.

Det pågår just nu en kampanj mot vår svenska yttrandefrihetstradtion. Då menar jag inte den kampanj som sker från islamister som hatar koranbränningarna i första hand utan från människor som säger att jag är en varm vän av vår tradition av yttrandefrihet men. Det finns olika uttryck för detta hot mot yttrandefriheten. Det finns de som argumenterar för att fler yttranden ska ses som ordningsstörningar, vilket regeringen är inne på. Det är en inskränkning men enligt min egen mening kanske acceptabel.

Okej så jag såg Gunnar Strömmers presskonferens idag om en nystart i kriminalpolitiken. Det handlade om strängare straff, fokus på vissa särskilda brott som vapenbrott och s.k osjälvständiga brottsformer (försök) Men det fanns något annat i justitieministerns programförklaring - för jag tror att det är så man ska se det, som en programförklaring - nämligen en fundamental ideologisk omorientering av straffrätten som disciplin.

I förra veckan kom en tingsrättsdom om statens ansvar för journalisters privatlivsintrång vid journalistik med t.ex. dolda kameror. Det har diskuterats en del men mycket av diskussionen har blivit missriktad. Även @medierna hamnade snett, enligt min mening. Därför en tråd. Jag börjar med att säga vad fallet handlar om och inte handlar om. Därefter tar jag upp varför jag tycker Medierna hamnade snett. Slutligen, enbart för de verkligt intresserade, utvecklar jag den juridiska bakgrunden.

När någon anklagats för ett brott är statens inställning självklar i en modern demokrati. Staten ska utgå från att personen är oskyldig tills hon med tillräckligt stark bevisning dömts. Men hur bör man som privatperson förhålla sig? Vad är en god moraliskt ståndpunkt? Det här är moralfilosofiska frågor som inte rör sig i de tillrättalagda tankeexperiment där det finns en sanning att förhålla sig till, typ trolleyproblems. Det handlar om sannolikheter. En anklagelse kan vara sann, och den kan vara falsk men det går inte att säga med säkerhet.

Jag har tänkt mycket på det här det senaste dygnet.

https://twitter.com/martenschultz/status/1607145973477945345

När man läser kommentarerna under Kims inlägg så ser man hur många gläds åt gängmedlemmens död. Hans död gör dem gladare, lyckligare.

En spännande dom kom från Högsta domstolen idag och som rör kränkningsersättning vid upprepade fall av förtal, den s.k. Näthatsgranskarens mål mot en person som delat vidare inlägg av Joakim Lamotte. Frågan var om den som förtalats genom en uppgift på internet - i detta fall på Facebook - var berättigad till kränkningsersättning även från alla som delat någon annans förtalande uppgift, d.v.s. om varje delning av förtalet i sig var en kränkningsersättningsgrundande spridning.

I morse publicerades den här artikeln som jag skrev inför huvudförhandlingen i målet om #swedbank. Men jag vill lägga till något som jag tror är viktigt och som inte har uppmärksammats innan (mig veterligen).

https://twitter.com/SvDNaringsliv/status/1577229974981017600

Den fd direktören står åtalad för 1) grovt svindleri alt. grov marknadsmanipulation och 2) obehörigt röjande av insiderinformation

Barn och elever orsakar ofta skador. De kan vara av olika slag. Barn förstör medvetet egendom som de fått lånat av skolan. En skolbok bränns upp i ett rituellt sammanhang. Det är ganska ovanligt, men jag är inte den som ska kasta första stenen i just detta sammanhang. Men det kan också vara andra saker. Om vi håller oss kvar i skolsammanhanget kan man tänka sig att att en elev slarvar med sin skol-Ipad. Hon lämna den på en bänk, av misstag, när hon går in på lektion.

Fredagkväll, jag ska snart lägga ned tangentbordet och ta en AW med familjen, men innan det tänkte jag rage-twittra om en sak jag stört mig på.

Skolor som kräver betalt för utlånad utrustning som gått sönder. Jag har ett barn som går i en väldigt bra skola. Hon har en iPad som hon använder i skolan. Innan paddorna delades ut skickades en form av avtal ut till alla vårdnadshavare. Jag skrev naturligtvis inte under.

Jag hittade just whiteboard-funktionen i Zoom och inser redan nu att mina kursutvärderingar kommat sjunka som en sten. kommer, herregud, det är som att jag redan börjat missbruka ritfunktionen på Zoom, hahah, som om ....

Vad är som gör att så många reagerar på att finansministern åker till fjällen och att stats- och justitieministrarna går i gallerior? Den uppenbara förklaringen är väl att det uppfattas som hycklande. Men är det verkligen hycklande? Det är inte förbjudet att gå och handla. Ingen har (mig veterligen) gjort något otillåtet.

Jag tror att en del av förklaringen är något annat.

Mellandagarna. Vad passar väl BÄTTRE än en tråd om ideella ersättningar? Det här är litet långt och primärt av intresse för den som intresserar sig för brottsofferfrågor. HD har idag kommit med en dom om ersättning till efterlevande till mordoffer. I fallet hade ett litet barn bevittnat när pappan mördade mamman.

En uppföljande kommentar om publiceringen av namnet på en krögare som anklagas för att ha betett sig opassande och möjligen olagligt. Det har återigen diskuterats förtal - detta eviga ämne. Är det inte förtal att hänga ut honom med namn så här? Det finns några nya poänger här. 1. Förhållandet mellan juridiken och etiken/publicistiken.

Det spelar ingen avgörande roll om de handlingar som krögaren tillskrivs är brott eller inte. Förtalsansvar kräver bara att någon betett sig klandervärt. Han pekas klart ut som klandervärd oavsett vad straffrätten säger

Många bra synpunkter här! "A lockdown is an extreme policy measure and its consequences will not become apparent for some time"

https://twitter.com/JonasHinnfors/status/1305407683466534913

Det här är ett starkare påstående än jag skulle använt: "I consider the lockdown reflex as currently the biggest threat to western capitalist democracies" men det finns en viktig poäng i resonemanget.

Några reflektioner kring domen om den lilla flicka som hittades död i sitt hem tidigare i år och som kallats för Lilla hjärtat. Jag skrev kort i SvD om avgörandet: svd.se/pafoljden-for-… Men vill lägga till några saker.

Först: Tingsrättens bedömning av bevisningen innebär att det är omöjligt att döma för vare sig mord eller misshandel. Domstolen konstaterar att det inte finns något konkret stöd för att mamman gjort något av det som åklagaren framfört.

Under längre tid har det förekommit en diskussion om hårdare straff och mer effektiv brottsbekämpning. I denna diskussion har de politiska partiernas företrädare ofta velat lägga skulden på det nuvarande systemet på andra: på motståndare, kriminologer, debattörer eller medier. Det här stör mig emellanåt.

Artikelserien om Freja i DN har rört upp känslor. Det är inte konstigt. Det är en upprörande berättelse som DN berättar. Men det är något som skaver. Den första texten, som allt annat bygger vidare på, är biassed till Frejas fördel. Storyn är Frejas. Vissa andra röster hörs, bl.a., domarens. Men det är Freja som är offret och ordningsvakterna som är skurkarna. Ordningsvakterna eller företaget har inte uttalat sig i artikeln.

Det är inte ovanligt att den som säljer sexuella tjänster gör det under tvång. Med tvång menar jag tvång i lagens mening. I den politiska debatten sägs ibland att alla som säljer sex gör det för att de är tvingade till det - om inte under hot om våld så av andra former av förtryck, eller påtryckningar. Det här leder ofta till bra diskussioner.

Ganska många medier har rapporterat om att IKEA ska utge flera hundra miljoner i ersättning till de efterlevande till en pojke som dog efter att fått en IKEA-möbel vält över sig. Se t.ex. TT här (med några uttalanden av mig): svd.se/expert-darfor-… Dessa stora belopp är naturligtvis helt främmande för oss i Sverige och på det hela taget för de europeiska rättsordningarna i stort.