Thread by @Skolinkvisition

Jag läser en hel del om skolan och samhällets förväntningar på lärare i Skolverkets rapporter, Skolinspektionens granskningar, kommuners skolbudgetar, koncerners årsredovisningar, debattartiklar, journalisters reportage osv.

Jag känner mer och mer: "Nej, jag vill inte mer".

Det håller på att gå för långt med marknadisering, byråkratisering, effektivisering och infantilisering. Det här är mitt och Åsas försök att berätta om hur det skulle kunna vara istället. Eller snarare hur det skulle kunna BLI istället.

Boken kommer om ca två månader och mitt kapitel handlar om min mammas anteckningar från det tidiga nittiotalet. Hon beskriver vad som komma skall i form av minskad frihet, försämrade avtal och nedskärningar.

Läser man andra dokument kan man följa beslut och konsekvenser från kommunalisering, hårdare ekonomiska tag i kommunallag, friskolereform, avskaffad USK, införande av individuell lön, ny syn på kunskap där elever lämnas med ansvaret för egen inlärning osv ända fram till idag.

Samtidigt har undervisningstiden ökat, kundmentaliteten exploderat, lärarrollen devalverats och makten över vad som sker i klassrummet flyttats till utvecklare, föreläsare, administratörer och ägare.

Och värst av allt: Läraryrket har gått från att vara ett frisk- till ett riskyrke.

Det vore töntigt - och för uppgivet - att döpa en bok till Lärarnas sista strid, men för mig känns det lite så. En sista kraftansamling för att försöka hjälpa till att göra någon slags förändring.

Jag pratade med extremt ämneskunnig och trovärdig person för några veckor sedan som berättade om hur universitetslärare på mycket välrenommerade universitet upplever sina studenters förändrade läs- och skrivkunnighet. Jag fick en chock och jag är ändå rätt svartsynt (som ni vet).

Ja, det är som ni tror man märker skillnad mellan elever som kommer från olika gymnasieskolor med olika ägare.

Marknaden och byråkraters makt över skolan måste minska och lärares måste öka. Det finns inget annat sätt om vi ska vända på det här.

Men det måste till små förändringar i rätt riktning ganska snart. Min DM-korg överöses med meddelande av sorten "jag orkar inte mer" och "det är kört". Tänk om folk visste hur lärare har det bakom tystnadskulturens filter.

Inget blir väl bättre av att jag hanterar det genom att vräka ur mig grejer på Twitter men folk fattar inte allvaret och lärarinstagramkulturen hjälper inte direkt till för att få dem att förstå.

Jaja.