Jag tänkte göra en rant om hur lättlurade vi är, vi går på så mycket skit för att allt "ser" normalt ut. Jag tänkte tala om min bästa granne som jag hade tidigare. Vi bodde i ett radhusområde med idylliska röda tegelhus med fina gårdar. Där fanns alla sorters skvallerkärringar och skvallergubbar. Den elaka gubben, den surriga tanten. Den där som alltid spelade så hög musik för hela gården kl. 5 på morgonen. Ja ni vet så som det brukar vara