Vad har vi universitet till? Det är en fråga som väl är lika gammal som högre utbildning i sig. Vissa verkar tycka att vi har dem för att utbilda produktiva små kugghjul i samhällsbygget. Well, det tror inte jag. -> Visst är det bra att vi kan utbilda läkare och ingenjörer och gud vet vad på universitet. Men det är inte det praktiska hantverket universitet är bäst på. Det är idéerna och metoden som gör universitet speciella. Universitet lär dig att tänka. ->

Det finns mycket att säga om den politiska impulsen att vilja straffa bort brottslighet och känslan av tillfredsställelse många känner över att brottslingar får hårda straff. Det är samma impuls som en gång i tiden gjorde att vi slog våra barn när de hittade på nån skit. -> En förståelig impuls, för den som är lagd åt det auktoritära hållet. En obegriplig impuls för den som minns varför vi slutade slå våra barn: Det gjorde alla olyckliga och det skapade ett auktoritärt och hårt samhälle som vi till sist bestämde oss för att ändra på. ->

Vi måste prata lite om pandemilagen, demokrati och statsskicket som helhet, om jag ska vara ärlig. Många verkar tycka att det är ok för Regeringen att inskränka rättigheter och friheter bara Riksdagen godkänner det. Det tycker inte jag. Och det borde inte ni heller tycka. -> Kortfattat ger pandemilagen Regeringen möjlighet att inskränka grundlagsstadgade rättigheter, såsom exv mötesfriheten, för att begränsa smittspridning från Covid. Behjärtansvärt ändamål, inget snack. Problemet är inte det, åtminstone inte primärt, utan hur det görs. ->

Detta är väl att öppna en can of worms såklart, men att fokus i svensk klimatdebatt just nu är på att hitta de ansvariga till en numera ovanlig företeelse som klimatförnekelse är antiintellektuellt och rent ut sagt idiotiskt. Låt mig förklara vad jag menar. -> Vi har varit medvetna om att mänsklig aktivitet kan ha effekt på klimatet väldigt länge. Men det är bara sedan millenieskiftet eller så som det är en allmänt etablerad vetenskaplig sanning. Numera är det bara små bloggar och nutcases som är av avvikande uppfattning. MEN. ->

Många blir sura när jag och andra kallar SD ett fascistparti. Förståeligt. Vem vill associeras med en idéströmning med så katastrofal historia? Men det är inte för att vinna politiska poänger jag kallar SD fascistiskt. Det för att det är vad SD är. Låt mig förklara. -> Fascism är inte bara Mussolini eller spanska falangister. Det är inte nazism. Fascism kommer inte i svarta rockar, i räta led. Åtminstone inte till en början. Fascism är inte rasism. Eller inte bara. Så vad är det? ->

Beslutet att pausa vaccinationerna av "försiktighetsskäl" illustrerar perfekt hur tom och innehållslös försiktighetsprincipen och begreppet "försiktighet" är. -> FHM har under hela krisen poängterat på ett för mig oväntat (och glädjande) sätt att risk inte är en enskild företeelse, utan ett spektrum av sammankopplade företeelser som måste hanteras tillsammans. ->

Jag har tjatat en massa om risk assessment och risk management här. Om nödvändigheten i att hålla isär dem. De är etablerade segment inom riskvetenskap, men varför är det viktigt att förstå dem och separera dem? -> Mest för att risk assessment handlar om vetrnskap stricto sensu, eller hur folk vanligtvis tänker sig vetenskap. Naturvetenskap. Beräkningar. Modeller. ->

Den senaste tiden har vi börjat gå in i vad som förhoppningsvis är den här pandemins end game och dimman börjar till viss del skingras. En sak börjar bli helt tydlig: FoHMs åtgärder vad gäller Corona har i allt väsentligt varit rimliga. -> För de första har de erbjudit ett likartat skydd mot Corona som de allra flesta EU-länder. Det är viktigt. För det andra: De har erbjudit det skyddet samtidigt som de ökat motstående risker så lite som möjligt. Det är lika viktigt. Kanske ännu viktigare. ->

Det är märkligt och lite oroande att se hur låst debatten blivit runt Corona här på Twitter på sista tiden. Framförallt är det, för mig, helt obegripligt hur extremt stark aversionen mot FoHM och den svenska approachen är i vissa läger. Låt mig förklara varför. -> 1. Sverige står inte ut särskilt inom EU vad gäller hur hårt vi drabbats i termer av dödsfall. Mycket hårdare än Norge, visst. Inte i närheten av så hårt som UK, Belgien, Spanien, Frankrike, etc. ->

Jag har skrivit en del om det vi kan kalla illusionen om kontroll tidigare, och är det något vi har sett under hösten är det hur stark viljan att tro på kontroll är. Trots alla bevis på dess ihålighet. -> Lockdowns stoppade inte smittan. Den sköt upp den en stund, absolut. Men redan den famösa Imperial College-rapporten (så länge sen nu! Och så destruktiv den visade sig vara) talade om att lockdowns borde vara 1,5 år. Absurt i realiteten förstås. ->

Det som gör diskussionen som den svenska corona-strategin är fortsatt så infekterad, polariserad och, i vissa stycken, korkad, är att vi fortfarande blandar ihop det som kallas risk assessment med det som kallas risk management. -> Risk assessment är uppskattningen av risk och är en vetenskaplig aktivitet som syftar till att samla in data om risk. Hit hör olika typer av modeller, information om att munskydd stoppar droppar om de används korrekt och att barn också kan vara bärare av smitta. ->

Länge sen jag skrev en lång o besserwissrig tråd om risk? Jag håller med. Pallar ni så har jag ett par saker jag tänkt på som illustreras rätt tydligt i den fas av Corona vi tycks vara i nu. Låt oss kalla konceptet Myten om noll risk. -> En fullständigt mänsklig respons till risk är att man vill undvika den. Risk innebär potentiell fara. Risk innebär osäkerhet. Båda är grejer vi är programmerade att undvika för att maximera chansen att överleva. Instinkten blir alltså att eliminera risk. ->

En sak som blir allt tydligare vad gäller Corona är hur bristfällig vår förståelse blir när vi blandar ihop det som ofta kallas risk assessment med det som kallas risk management. Det gör det svårt att förstå val och kritik av val. För den som har en sekund utvecklar jag här. -> Jag har tidigare snackat om de tre olika stadierna i riskhantering: Risk assessment, risk management och risk communication. De tre sitter såklart delvis ihop och alla är viktiga, men de har olika funktioner och är viktiga att hålla koll på om man vill fatta bra beslut. ->

Det är oerhört mycket snack om varför Sverige inte har lika strikta restriktioner på plats som andra länder. Vi gör fel! Gör vi fel? Vi gör rätt! Andra länder har bättre experter! Eller? Etc, etc, ja ni vet. Jag har en idé om detta om ni vill höra. -> För det första, ni måste slänga bort den där tanken om vem som gör rätt eller fel. Den är tröttsam och helt oväsentlig. Alla gör vad de kan, dygnet runt. Bara inse det och sluta tjata. För det andra, Sveriges policy är inte väsensskild från andra länders. ->

Det snackas en del om att agera med mer restriktiva åtgärder mot Coronaviruset i Sverige vore att följa vad försiktighetsprincipen föreskriver. Jag kan allt om den principen. Låt mig förklarar varför det inte stämmer. -> Vi kommer att behöva börja med att tänka på att försiktighetsprincipen liksom har minst två sätt den fungerar på idag: Ett mer formellt juridiskt sätt och ett mer innehållsmässigt eller policyskapande sätt. ->

Jag har ju tjatat lite om hur våra nedärvda tankemönster får oss att tänka fel om risk gör att vi offrar fler liv än vi räddar. Ett sätta att justera för det är att använda sk cost/benefit-analys. Låter boring, jag vet, men det är helt nödvändigt att vi pratar om det nu. -> Som jag skrivit om innan så gör våra inbyggda bias att vi av blir blinda. Vi blir mer rädda för något vi läser mycket om än vi borde vara, vi missförstår intuitivt fara och sannolikhet, certainty bias leder till confirmation bias. Mest av allt hatar vi att inte veta. ->

Varför gör helt enkelt inte Sverige som alla andra länder och smäller till med statens auktoritära hand mot Corona? Många verkar längta efter det. Vad är det som håller emot? Jag har en idé. Spoiler: Det handlar noll om risk eller politik. -> För det första, detta handlar inte om det vi kallar Risk Assessment. Alla länders experter har kollat på samma info och gör ungefär samma bedömning om sannolikhet, magnitud, osäkerhet, etc. Lägg inte upp halvbakade artiklar här. Jag har sett dem. FHM har GARANTERAT gjort det. ->

Häromdagen pratade jag lite om availability bias och hur det triggas i Corona-situationen och leder oss fel i vårt tänkande. En annan grej som leder oss på sätt och vis ännu mer fel är vår tro på myten om noll risk. -> Slovic fann i Risk Perception att vissa bias leder till rent kognitiva begränsningar vad gäller att tänka på risk. Bland annat är vi så obekväma med att tänka i termer av osäkerhet att vi vägrar acceptera att våra liv i grunden är beroende av chans och tur. ->

Corona-viruset är vad Sunstein kallar en "availability cascade". Det är en risk som kortsluter vårt tänkande genom att trigga vårt availability bias. Det betyder att vi statistiskt övervärderar sannolikheten och faran i risker vi just sett realiserade eller pratar mycket om. En availability cascade gör att vi blir villiga att gå väldigt långt för att undkomma risken, mycket längre än om den hade varit bara en risk bland andra, oladdad av våra psyken.

Det är söndag igen och ni pratar mer om risk än någonsin. Problemet, som jag ser det, är att så få har något konceptuellt eller systematiskt framework att bygga tankar runt. Det gör diskussionen cirkulär och inte så intressant. Häng med så reder jag ut ett par grejer. -> Risk är ett rationellt koncept som bygger på sannolikhet. Det är sällan binärt, dvs "antingen eller". Vi jobbar med "mer eller mindre" inom risk och med många parametrar man ofta inte tänker på. Det gör att saker oftast inte är "rätt" eller "fel" här, utan mer nyanserade. ->

Försiktighetsprincipen. En av dessa juridiska principer som är så go att slänga sig med på Twitter. "Jag trodde vi applicerade försiktighetsprincipen i Sverige?" Kan betyda vad som helst. Funny 'cause it's kinda true. Tro mig, jag kan allt om den där principen. Häng med. -> Så, first things first: Jag doktorerade på försiktighetsprincipen vid universitetet i Maastricht, gästforskade i Chicago och London, gav ut avhandlingen på Cambridge University Press, vann pris, jobbade med den praktiskt av o till i 15 år. Jag kan risk och försiktighet. Tro mig.