Det känns just nu som att precis alla famlar efter halmstrån i efterdyningarna av Årets Svensk. Rasister är upprörda över att rasism påtalas. De som inte gillar Ganman försöker febrilt hitta bevis på rasism. Rävjägaren Johan Hakelius gör sig till folkets representant mot eliten. Ganman försöker samtidigt, precis som alla andra av nätets narcissister låtsas som att han inte är fullt medveten om vad en nätsvans är. Eller att han inte vet hur man använder den.

Det störiga med att se rubriker om urstark svensk tillväxt eller att risken att utsättas för våldsbrott är rekordlåg är att det enbart känns som försök att slå tillbaks från vansinneshögerns skrin om att Sverige går under. Saknar det där med nyanser. Det är lite som jag kände tidigare när jag var redaktör för en tidskrift och det inte gick att kritisera tidskriftsstödets utformning för då skulle det enbart bekräfta vansinnesmoderater som ville lägga ned stödet helt.