Läste den frikännande domen efter stenkastningarna i Rinkeby nu. Den dom Jomshof kritiserade. Och jag tror nog att det hade kunnat vara en fällande dom om de åtalats annorlunda, men såhär är det: Rätten är bunden av gärningsbeskrivningen, dvs det åklagaren påstår om gärningen. "..deltagit i en folksamling som med uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller hindra polisens bevakning av den allmänna sammankomsten gått till angrepp med förenat våld mot polis
och egendom..//..kastat sten och/eller andra föremål motpoliser och polisfordon"

Regeringen är naturligtvis ytterst ansvarig för utvecklingen. Men att, som många opinionsbildare och politiker nu gör, lägga ansvaret för skottlossningar på Morgan Johansson, det går inte alls ihop med min bild av de som skjuter, möjligheterna att förhindra dem, och skälen. -> Det här är en situation vars upprinnelse är långt större än justitieministerns område, och inga lagar (eller poliser) kan ensamt stoppa det som sker. Det är också en situation som vuxit fram under många år, under såväl socialdemokratiska som moderatledda regeringar. ->

I det s.k. Casinomålet försvarade jag en kvinna som frikändes. Domen kom, om jag minns det rätt, i januari 2020. Brottsligheten omfattande hösten 2017 - våren 2018. Har länge velat skriva en tråd om detta, men andra saker kom i vägen. Igår kom dom i det s.k. Växlingskontorsmålet. Enkelt uttryckt hänger målen ihop eftersom växlingskontoret, som ligger (låg, antar jag) på Södermalm förekom i den omfattande förundersökningen i Casinomålet. (Växlingskontoret har förekommit i ett antal stora förundersökningar sedan dess). Hursomhelst. Min klient.

Tänkte skriva lite osorterat om advokatrollen, skjutningarna, musiken, straffen, rättegångarna, från min synvinkel. Har inte haft tid men har en del att säga. Vi får se var det landar. Men först en utgångspunkt: den som inte rannsakar sig själv och sina ståndpunkter är en idiot. Det säger jag för att det senaste året, i synnerhet det senaste halvåret, har påbjudit en våldsnivå som inte går att beskriva som annat än en nödsituation. I sådana stunder måste man ompröva sina tidigare ståndpunkter, och vad som gällde tidigare kan i vissa fall behöva ändras.

Fick en fråga om anonyma vittnen, och min syn på det. Jag som faktiskt företräder de ni kallar gängkriminella, och sitter i mål där folk inte vågar vittna, har ändå lite input som borde vara av värde. Så here it goes. Jag förstår tanken med anonyma vittnen. Och jag delar uppfattningen att det är ett stort problem när människor inte vågar vittna. Jag tror dock att just anonyma vittnen är fel väg att gå, medan förstärkt vittnesskydd, utökade möjligheter för polisens persongrupp m m är rätt väg.

Som advokat hamnar man ofta i en obekväm position när många rasar över något. I ett försök att förklara lagstiftningen och/eller tillämpningen uppfattas det snarast som ett försvar. Vilket i sin tur stundom uppfattas som att advokaten ser den rådande ordningen som oföränderlig. Och problemet är att när det rasas, så rasas det väldigt ofta utifrån felaktiga premisser. Vilka man då behöver påpeka, för det är ju helt meningslöst att rasa över något som inte finns. Men där fastnar man. Uppfattad som Försvararen av rådande ordning. Dryg därtill.

Att bedöma det samlade straffvärdet, istället för att addera straff på straff, görs bl.a. för att det inte ska uppstå orimligheter. Om en cykelstöld är 1 månads fängelse bör inte 24 cykelstölder vara 2 års fängelse, eftersom det inte är lika allvarligt som en våldtäkt. O.s.v.

https://twitter.com/fritidsjuristen/status/1426466180747960326

Jag förstår att man tycker en sån här följd blir orimlig, men juridiken är inte ett system med de mest rimliga utkomsterna alla gånger: lika ofta handlar det om att motsatsen skulle leda till större orimligheter.