Jag behöver hjälp med en insamling för att rädda liv i Uganda. Om du vill bidra kan du swisha mig på 0708-399449 och RT. Först vill jag berätta om Moses Kalanzi. Han föreläste på Ugandas första akutsjukvårdskonferens och jag träffade honom där 2019. När Moses var 13 år drunknade hans vän när de badade tillsammans i en pool. Det blev startskottet för Moses som lärde sig simma. Tyvärr är det många som inte kan det i Uganda och bland de som bor områdena runt Ugandas sjöar och vattendrag drunknar 12,7 per 100 000 inv varje år.

Den här veckan har jag känslan av att coronapandemin klingade av i nyhetsflödet och i folks medvetande. Som om vi börjar gå vidare. Men vi går bara in i en ny fas och nu krävs mer än någonsin ett starkt ledarskap och en tydlig strategi. Att jag inte förstår den strategin oroar. Jag kunde acceptera att vi inte hade resurser för att testa tillräckligt initialt. Utan att testa gick det heller inte att smittspåra och isolera. Personal i sjukvård och äldreomsorg utsattes för smitta på ett oacceptelt sätt, vilket också förvärrade spridningen,

Folkhälsomyndigheten har en plan de följer. Utifrån hurpass utbredd den lokala spridningen är, bedömer man indikationen för olika åtgärder. Därför kommer nya besked hela tiden, för att man följer planen. Vi har en pandemi. Det betyder att Covid19 kommer att breda ut sig. Det är virusets fel, ingen annans. Även med god tillgång till sjukvård, kommer många människor att dö.