jo, vänner, jag hade ju mitt filmprojekt 2019, där jag skulle se så många icke-engelskspråkiga filmer jag bara orkade under året, och jag skulle försöka se alla »klassiker« sådana filmer som kritiker röstat fram genom åren som de allra bästa nå, jag nådde exakt 290 filmer ifjol. det började den 6 januari hemma i soffan i Malmö med Satyajit Rays »Pather Panchali« (1955) och slutade den 31 december på en hotellsäng i Hobart, Tasmanien med Yasujiro Ozus »Late Autumn« (1960)