Det är så tacksamt att som @Ivarpi ifrågasätta renskötselns existensberättigande, utan att för den sakens skull ha satt sig in i de koloniala system som skapat den situation som vi har idag.
Genom att framställa gruvkritiken som någonting som enbart förs av en grupp marginaliserade, framtidsfrånvända kufar som av någon anledning tycker att de ska få pengar för att bedriva renskötsel, ...
istället för att lyfta den breda kritik mot utarmningen av samiska marker som förs av samer både inom och utanför samebyarna, så slipper man ta ansvar för sitt lands koloniala arv.
Då kan man enkelt avfärda det hela som girighet, istället för att reflektera över det faktum att många samer idag juridiskt, enligt internationell folkrätt, skulle kunna kräva ersättning eller reappropriering av de skatteland och marker som staten stal från deras förfäder.
Att tala om de stöd som renskötseln får som bidrag är en medveten taktik för att kunna framställa oss samer som giriga, när sanningen är att bidragen i sig dels är en underbetalning för de marker man utan tillåtelse stal från samer, ...
... och de samtidigt inte tillfaller alla drabbade grupper inom Sápmi.
Det är ingen idag som ifrågasätter de subventioner som bönder får i Sverige i och med vårt EU-medlemsskap.
Det är ingen idag som ifrågasätter de subventioner som bönder får i Sverige i och med vårt EU-medlemsskap.
Inte heller ifrågasätter någon de stora skatteavdrag företagsledare kan göra inom Sverige. Det är ingen som ifrågasätter att multinationella företag ärvs baserat på blodsband, men så fort detta blodsband kopplas till samiskhet, så börjar majoriteten att klaga.
Detta trots att det idag är en sanning med modifikation att enbart samer kan äga renar - i stora delar av Tornedalen finns koncessionsbyar där tornedalingar och andra icke-samer äger renar, och i flera av dessa byar har samer slagits ut från sitt eget kulturarv.
Men om det faktiskt lyftes i den nationella debatten så skulle ju den enkelspåriga, svartvita kritiken av renskötseln plötsligt bli tandlös, så det vill man ju inte.
Diskursen känns igen inom så mycket - vi bor i ett land där engelsktalande barn kan läsa hela sin utbildning på sitt modersmål, men där samiska barn får kämpa i år för att få ens 40 minuter samiska i veckan - ...
detta trots att all internationell forskning visar att immersionsundervisning är det enda som kan rädda hotade språk från att dö ut.
Ändå är det de samiska barnen som är "jobbiga", för att de kräver "specialbehandling" för att få tala på sina egna språk - frånstulna och marginaliserade av staten - på sina egna marker.
Tänk om dagens ledarskribenter, istället för att ge luft och medialt utrymme åt de fördomar som finns mot samer runt om i landet, kunde ta sig tiden att försöka förstå de lagar som å ena sidan stal skatteland från samer, tvångsförflyttade samiska grupper tvärs över landet ...
... och som på en språklig och näringsbaserad basis skapat både interna konflikter i Sápmi, men också blivit grogrund för konflikter mellan samer och andra på våra marker?
Hade inte det varit bättre?
Hade inte det varit bättre?
