andra iakttagelser av detta är att mediebevakningen generellt har förändrats ganska mycket sedan 1980-talet.
en tydlig skillnad är hur "kommentarer" och "analyser" nästan helt lyser med sin frånvaro i palmerapporteringen 1986. sådana är hänvisade till ledar- och kultursidor och rör egentligen inte det dagliga nyhetsflödet utan större frågor.
men det är väl en mer generell skillnad. när det gäller själva mordrapporteringen slås man av vissa saker. 1) det är första veckan ganska oklart hur mordet faktiskt har gått till och det diskuteras inte så mycket heller.
de flesta tidningar nöjer sig med ungefär "en man dök upp och sköt honom i ryggen". den väntande mannen vid dekorima syns inte till än.
2) polisen verkar nästan direkt ha bestämt sig för flyktvägen och att spåren slutar nere vid birger jarlsgatan. den slutsatsen skulle nog få dra idag. men redan dagarna efter anses det som självklart.
det innebär att redan från början minskar sannolikheten att folk som sett intressanta saker på andra håll kommer höra av sig till polisen eftersom "alla vet" att mördaren sprang hela david bagers gata och sedan ner till birger jarlsgatan.
motivet för denna hållning verkar ytterligt svagt. en man som går in i en bil på birger jarlsgatan 5-10 minuter efter mordet. bilen eftersöks också. men den borde väl vara avförd idag?
3) vilken enorm betydelse fantombilden får. den är verkligen en jättegrej. en av få konkreta saker från utredningen som rapporteras vid sidan av kulorna. den dominerar verkligheten nyhetsflödet.
så redan en vecka efter mordet har utredningen fört in två mycket osäkra - för att inte säga vilseledande - uppgifter i allmänhetens medvetande. en mörk man med smalt ansikte som flyr ner till birger jarlsgatan. inget av detta ses som troligt numera.
det är just detta som gör att vissa misstänksamma personer menar att denna massiva felinformation helt enkelt inte kan vara resultatet av bara inkompetens. det bara måste ha funnits en avsikt att förstöra utredningen, är tanken.
jag tror att det är att vara onödigt konspiratorisk, även om få saker kan uteslutas i den soppa som pu snabbt förvandlades till. men mycket talar för att inkompetensen var genuin.
ytterligare en sak som slår en när man återgår till första veckan i mars 1986: hur mycket mer än själva mordgåtan som dominerar nyhetsflödet. idag är nästan den enda frågan "vem mördade olof palme?". den var förstås viktig då också, men samtidigt fanns det så mkt annat också.
en rätt självklar fråga som idag är ointressant pga vi vet är "hur ska det gå nu"? hur ska sverige klara sig? kommer det fler mord? kommer regeringen fungera? osv.
sedan finns det andra saker att rapportera om. begravningen var en jättehändelse som fick mycket uppmärksamhet. även den tysta minuten. expressen hade 5-6 uppslag bara om den.
en annan intressant sak är hur tidigt kritiken mot polisen dyker upp. för sena larm, för lite folk, dåliga avspärrningar, inget eftersök osv - allt detta blir känt ganska omedelbart. tidningarna intervjuar granndistrikt som aldrig får larmet utan får veta via radio.
kommisarie gösta söderström går tidigt ut och kritiserar utredningen. redan då kommer han med sin alternativa tidtabell för minuterna efter mordet, något som han ska hålla fast vid fram till sin död 2008.
