Thread by @Bastor_Pentonit

"Systematiskt arbetsmiljöarbete" är ett grymt och omänskligt uttryck för "humor". Särskilt om man beaktar det "systematiska antiarbetsmiljöarbete" som bedrivits i decennier, med inspiration från den alltmer automatiserade tillverkningsindustrin, under paraplyet NPM.

https://twitter.com/Skolinkvisition/status/1074323739024781312

Och ledordet är "effektivisering" vilket i klartext betyder att man skall arbeta mer (i klassrum). Det gäller såväl på friskolor som i den kommunala skolan.

Det är ju lite konstigt att "färre skall göra mer jobb" får kallas "effektivisering". DET HETER UTSUGNING folks.

Liten påminnelse om den "gamla" USKen, innan kommunaliseringen: ca 540 klocktimmar för en ämneslärare i gymnasiet. Liten påminnelse om Pastorns undervisningstid: 800+ klocktimmar/år. Det motsvarar minst 150% tjänst! EFFEKTIVISERING (det heter utsugning) minsann.

Lärares reallöner har inte ökat i motsvarande grad sedan USKen. Men reallönen skulle vid en arbetsbelastning på ca 20 klocktimmar i klassrum/vecka (PLUS för- och efterarbete, ca 30 timmar, PLUS mentorskap, PLUS APT, PLUS ämnes- och arbetslag, etc) behöva vara sådär >>

> skithög så man kan skämta om att "skratta hela vägen till banken" när man dråsar ner i soffan tredje lovdagen (de första två måste man spendera i ett mörklagt och tyst rum) för att träffa familjen. Men det är den inte! Jag jobbar idag slut på mig *varje* dag till halva lönen.

DISCLAIMER: det var en rätt klen tröst att uppbära en fet lön som i stort sett enda kompensation för ett tidvis (men inte alltid!) stressigt arbete som utbytbar kugge i ett maskineri. Utbytbar mot yngre, rörligare kuggar som *verkade* bry sig mer om "rätt" saker >>

> (d v s att *verka* seriös och alltid positiv, men inte nödvändigtvis göra ett bra jobb. Ett jobb i tid, hellre! Slut på DISCLAIMER)

Lärarfacken är lika besatta av att verka framgångsrika som mina forna, preppy kollegor i den internationella forskningsindustrin. De senaste åren har lärarlönerna ökat mer än genomsnittet; gissningsvis är LÄRARBRISTEN en faktor. Lärarfackens fokus på okompenserade >>

> lärarlöneökningar i kommunerna är dock ett fokus på (säkerligen snart sinande) Pyrrhussegrar. Det *måste* bli strid om arbetsbördan snart, annars har man som lärare ingen nytta av att jobba ihjäl sig för en mänsklig lön. Man orkar ju inte! Och efter utbrändheten väntar >>

> F-kassan en bit bort. Och det blir inga 'fuck you-pengar' av en lärarlön, ingen 'årslön på banken'.

@tsbalans har förklarat hundra gånger vem som i praktiken får betala för okompenserade lärarlöneökningar (spoiler: det är lärarna, som får arbeta hårdare!). Men inget togs bort! Under alla åren sedan jag själv gick i skolan har två misslyckade betygssystem (massor av arbete), >>

> mentorskap, nörton mer eller mindre värdelösa Pedagogiska Trender införts utan rimliga skäl såsom högkvalitativt och relevant forskningsunderlag, speciallärarna tagits bort (och ersatts av Särskilda Anpassningar - vilka läraren i klassrummet får stå för), administration >>

> omfördelats från (bortrationaliserade) administrationsproffs till lärarna själva, etc etc ad nauseam. MEN INGET TOGS BORT nej, det var bara att lägga på nytt.

Och observera: dessa bördor tillkom *utöver* den utökade tiden i klassrummet. Tid som innebär en särskild >>

> mental, kognitiv och fysisk börda för läraren. Jag har redan jämfört med att stå på scen men det tål att upprepas tills folk som aldrig prövat fattar: det är *inte* bara den tiden man står på scen och levererar för fullt. Det är också förberedelserna: transportera, rigga, >>

> soundcheck, inte lämna något obevakat, scentid (den lilla tid det nu blir), plocka ner, transportera tillbaka till låst och bevakat utrymme, *sedan* hem och sova. Arbetet är *alla* de momenten. Man uppstår inte magiskt vid showens början! Man försvinner inte efter extranumren!

Lektionen startar med förberedelser! Tankarna kan även vid de mest oorganiserade tillfällena snurra i huvudet långt efter normalt läggdags. Bättre förberedda lektioner - helst lektionsserier! - är en *enorm* avlastning i lärarvardagen. Så ibland samlar man sig till >>

> hårdfokuserade förberedelser (i sin ensamhet, om man är Pastorn), lägger upp en logisk serie lektioner om en avgränsad del av en kurs; övningar, illustrationer (jag kör helst bara bilder och ingen text pga forskningsstöd för det), faktakoll/repetition, etc. >>

> En sådan lektionsserie kallar jag "Plan A". Känns bra att ha i ryggen, kostar relativt sett mindre i själva utförandet - om det inte är lab! Eller övningen 'pastaspelet'! - än vad det kostar att komma in sämre förberedd. Idealiskt tror jag att den övervägande delen av mina >>

> kurser borde bestå av Plan A; i kärnämnena Biologi/Kemi är det en nödvändighet pga det späckade centrala innehållet och den högskoleförberedande ambitionen.

Sammanfattning Plan A:
-Faktaspäckade, hårt förberedda lektioner i alla format (presentation, skriva-på-tavlan, fältvandringar m m)
-Laborationer
-Övningar i kärnämnena eller enligt momentplanering (ja, jag gör sådan när jag orkar)
-Skriftliga prov/prövningar >>

Kostnad Plan A: hög (långa förberedelser, hög prioritet på omarbetningar pga CI-ambitioner, mycket tid till provkonstruktion första året eller två, rättning, bedömningsunderlag)

Utfall Plan A: skall leda till högskoleförberedelse vid stud. examen; f n mest en besvikelse. >>

> Detta pga mycket varierande förkunskaper, studievana, vana vid att ta ansvar (räcker långt med att ta med - och använda! - block och penna varje lektion. Till nästa kemimoment även miniräknare. Och inga JÄVLA mobiler); vana vid att bli bedömda enligt JÄVLA matriser jämt >>

> och ständigt - jag kallar det "bedömningsskada".

Plan A, den mest ambitiösa, liknar alltså mest 'scenframträdandet' tidigare i tråden. Men det är en viktig skillnad..! Plan A är som att repa låtarna på scen under själva framträdandet. För det fanns ju inte tid till *så* mycket förberedelser! En professionell föreläsare >>

> t ex en sådandär som kommer och Inspirationsföreläser för en hel kommuns häpna men alltför trötta lärarkår, behöver 40-60 timmars förberedelser för *en* föreläsning. Det är därför det ser ut och låter proffsigt (och 'spontant')! Det har lärare INTE tid till; då får 2 tim duga.

2 timmars förberedelse låter i jämförelse som pyttsan, men tänk då om man har 4-5 timmar i klassrum nästa dag? Inte tid eller ork till dubbla timantalet förberedelser kvällen innan! Dessutom är det inte säkert att Plan A funkar alla gånger. Enter Plan B! >>

TRUE STORY: Efter en av mina första "egna" VFU-lektioner diskuterade jag och min VFU-handledare (vars klass jag undervisade) förberedelser. Hen frågade mig om jag "hade någon Plan B", vilket jag förstås inte hade. Fullt upp med att planera lektionen alls! Men jag förstod att >>

> det hade varit bra att ha något annat att kasta in eftersom lektionen gått väldigt trögt (bl a pga 'lågnivåstörningar' såsom prat om annat och dålig uppmärksamhet, samt spontana 'tusen frågor' utanför lektionsämnet). Men när skulle jag ha tid att planera Plan B..?

Nu har jag början till en användbar bank av övningar, såsom att hiva ut hela klassen för att leta efter arter en solig septemberdag (körde samma övning med *alla* mina klasser) men också för mig mycket mer krävande övningar såsom 'pastaspelet' (olika teorinivå för >>

> kärnämnet Bi jämfört med det icke högskoleförberedande ämnet Nk; för Nk är den övningen Plan B) men fortfarande ett stort behov av att utöka denna bank med övningar. Plan B utgör också bedömningsunderlag; elever som gjort en tidig, enkel övning kan få F i st f streck trots >>

> frånvaro eller bedrövlig prestation resten av kursen. Sammanfattning Plan B:
-Kostnad: hög initialt (pröva ut övningar, bygga upp övningsbank), sedan beror det på övningen! Pastaspelet i en stor, stökig Nk-grupp innebär i mitt fall 2x2 eller 2x3 grupper med 4 elever i >>

> allt inklämt på två timmars lektionspass; i genomsnitt vart fjärde spel urartar i kaos under spelets gång med pastabitar överallt på golvet. Eleverna behöver lära sig spelreglerna under lektionstid, jag kan inte räkna med att de följer instruktioner utan övervakning. >>

Kostnad Plan B är också medelhög m a p bedömningsunderlag. En mycket trevlig Plan B var besök på näraliggande fågelstation, vid terminsstart. Men även en sådan aktivitet kostar i för- och efterarbete (boka visning, faktura för visning) samt övervakning under resa och visning. >>

> (Det var inte bara jobbigt pga ettor med varierande folkvett. Vi fick möjlighet att inte bara iaktta fåglar, utan även moderater i deras naturliga miljö - golfbanan! - en ko[s]misk kulturkrock)

Utfall Plan B: magert, så långt (förutom bedömningsunderlag i Nk). Men med undantag för en extremt övervakningskrävande övning ('Pastaspelet') i hög grad en mental och kognitiv avlastning för mig som lärare. Ja, för hur trodde ni jag orkat med 800+ klocktimmar på ett läsår?! >>

Jaja, men DET SYSTEMATISKA ANTIARBETSMILJÖARBETET DÅ, frågar ni er. Som om det inte räcker att bli uppslängd på scen för afterski-spelning (och det är fan inte något entimmes-set plus ett par extranummer det, I HELVETE) varenda vecka läsåret om? Utan att repa först? >>

> Och med en full*/ofokuserad/delvis fientlig publik? Fem dagar i veckan? Under sådana förhållanden är *allt* som inte minskar på kraven och avlastar att betrakta som hälsoskadligt. >>

*av JÄVLA disktraktionsmoment som Fortnite på mobiltelefonen. Eller Youtube på skoldatorn.

> Har man som jag redan 150% tjänst (till en rätt mager 100% lön! Utsugning heter det f ö) så är man hela tiden på gränsen för vad man orkar. 1-2 timmars sömn varje kväll innan läggdags. Och innan tid till nästa dags förberedelser! Jag vet ju att enda sättet att överleva >>

> på kort sikt är att själv dra ner! Själv prioritera hårt (kostar energi) och stryka. Själv sänka ambitionerna. Själv lyssna på kroppen. Själv känna att nej nu kan jag inte lösa de halvsvåra schackproblemen; idag blev det för mycket, för jobbigt. >>

> TRUE STORY 2, Electric Boogaloo: jag brukade, på väg hem över bron från mitt gamla jobb, lösa sudokun för att på något sätt mäta om jag hade några mentala resurser kvar efter dagens a̶r̶b̶e̶t̶e̶ utsugning. Brukade ändå sällan misslyckas! Idag vågar jag knappt. >>

> Och då har vi inte kommit till det tredje arbetsmiljöproblemet än (förutom för mycket undervisning, och otillräckliga faciliteter - vilket kräver mer tid och ansträngning!): stökiga och omotiverade elever. Sådana har vi på skolan, nämligen... >>

> Under min brokiga musikkarriär dök den typen av problem upp ibland. För liten scen, publiken trillade in över scenkanten, välte öl (eller JÄVLA alkoläsk) i pedalbordet. Tog sig upp och hotade knocka ner min antika förstärkare bakom scen. Stagediving. Vild dans och risk att >>

> slå ut tänderna på sångaren genom att tackla mikrofonstativet. Ett tag hade jag en sådan här gitarr (se bild. Spetsig skalle!) som funkade bra att dra i njurtrakten på den som blev för närgången. Andra gånger fick basisten (professorn!) sparka den ovälkomne över scenkanten. >>

> I sällsynta fall (förband till rikskända topp-10-akter) fanns kravallstaket och biffig Security. I kolan? Där är man själv. Det 'systematiska arbetsmiljöarbetet' yttrar sig fränst i att man förr eller senare, alla lärare på skolan samt skolledning, kommer överens om regler >>

(Fin Freudskrivning där Pastorn! Men kola förekom säkert i musikbranschen; vi fick nöja oss med en back utgången fulöl eller - o gemenhet! - alkoläsk vid sidan om det inte alltför feta gaget. Rigga ner och köra ut grejorna till replokalen skulle vi ändå göra. Slut parentes)

> Så ett antal enkla "Regler i Klassrummet" som *alla* lärare på skolan håller hårt på är det närmaste ett systematiskt arbetsmiljöarbete jag tror jag sett. Göra något åt sena ankomster som stör lektionerna (för de försenade är inte precis diskreta utan GÖR EN GREJ av det). >>

> Göra något åt att eleverna inte har block och penna med sig till lektionerna. Göra något åt de JÄVLA mobiltelefonerna som stör vare sig bara några eller alla håller på med dem. Göra något åt de omogna ettorna. Göra något åt elever som hamnat på fel program >>

> (i mina klasser: 25-50% på NA- och SA-programmen; ca 10-25% på övriga program). Elever som snabbt* inser att de hamnat fel och därför uppvisar flera av ovanstående problembeteenden. Detta skall klämmas in under ordinarie undervisning! >>

*men efter "bytesperioden"!

> Vi har nu inlett detta arbete genom att köra enligt hårda och gemensamma regler i en (särskilt problematisk? Programmet är!) klass, men detta *måste* rullas ut på hela skolan, alla klasser. Annars funkar det inte. Men kostar tid och energi, Jag hinner inte vänta!

Enter Plan C

Plan C är ett måste för att jag inte skall dö mitt i en mening, eller innan nästa lov. Jag har elever som skriker konstant om de inte får ALL uppmärksamhet PRECIS när de känner för det. Jag har elever (nästan alltid killgäng) som odlar en aura av jag-bryr-mig-inte-om-skolan-tuff

(det är ju SKITSMART om man "råkat" hamna på NA-programmet! Tre år av ständiga misslyckanden). Jag har elever som är språksvaga och som behöver mer av min uppmärksamhet än jag kan ge dem om jag samtidigt behöver vara polis. >>

> (Får påminna om att jag jobbar på gymnasiet. Men som sagt elever som SKRIKER KONSTANT - och då spelar det ingen roll om de skriker på ett glatt sätt!). Jag har elever som börjar varje lektion med frågan "Kan vi sluta tidigare?" (jag har två förprogrammerade svar) >>

> Jag har elever - oftast samma - som de första TJUGO LEKTIONERNA eller tills jag använder min förprogrammerade sarkasm*, frågar "När slutar vi?" var tjugonde minut tills lektionen faktiskt är slut. >>

*Mitt tålamod med (spelade eller äkta) dumheter är BEGRÄNSAT. So, sue me.

> Den uppmärksamme läsaren, eller blivande kommunekonomen, har säkert identifierat en *Effektiviseringspotential* här. Bra! Plan C tar jag till när jag måste lätta på bördan, och den åker de värsta grupperna på. Plan C är...INLÄMNINGSUPPGIFTER. >>

Precis! Så, ett par veckor innan höstlovet när all luft i lungorna är slut och jag är halvdöd, eller när mina försök att köra Plan A misslyckats pga illvrålande elever som, tro det eller ej, verkligen verkar *ha* ADHD och jag blivit helt dödstrött av det hela, enter Plan C. >>

(För den lättkränkte: ADHD kan ta sig olika yttringar. Jag har delat liv och hushåll med en mycket god människa med ADHD upp över öronen. Alla är inte som hen. Jag har elever med olika grad av koncentrationssvårigheter vilka inverkar på förmågan att fungera i klassrum. >>

> Men när yttringen är "kan inte koncentrera sig på en sak mer än en minut i taget; EXTREMT behov av att bli sedd och bekräftad varje minut, noll tålamod och glatt högljudd i klassrummet tills man kastar ut hen; har under nuvarande läsår inte lämnat klassrummet på anmodan" så >>

> har jag inget mer att ta till. Ingen tid eller energi. På en klass med en sådan elev, eller på en klass med bråkiga gäng, kan jag bara lägga mycket begränsad tid och energi - eller så får alla andra stå tillbaka! Det blir ingen kvalitetsundervisning!

...enter Plan C: >>

> INLÄMNINGSUPPGIFTER! Vi har ju diskuterat detta i Göteborgs tillfälliga #Skoltwitter, men termen får stå. Inlämningsuppgiften rör ett begränsat moment; ett begränsat (antal) kapitel i boken, och påminner i allt väsentligt om ett skriftligt prov. Men jag delar ut det och >>

> sätter ett inlämningsdatum i den Eminenta Lärportalen! ☠️🖤😉

Sedan gäller följande: jag finns i salen under lektionstid, för att förklara saker, och svara på frågor. Hjälpa till, helt enkelt. Men, eleven *kan* göra uppgiften hemma! Ssssvisch så sticker bråkstakarna >>

> som en avlöning och kommer verkligen inte tillbaka förrän de kört fast (det gör de!) och faktiskt frågar om hjälp (win-win! Om man har det i sig att kunna sitta still och lyssna, och diskutera. De flesta har det). Och de tysta, som aldrig får en syl i vädret, får sin tid >>

> separat. [OBS kommer det någon och vill gnälla om garanterad undervisningstid i denna tråd, vänligen skaffa en egen tråd eller så letar jag fram den spetsigaste gitarren jag har här. Respectfully yours yada yada]

Plan C är en livlina. Och en livboj. >>

> Kostnader Plan C: rätt små initialt (som att förbereda prov, fast skall hänga ihop med bokkapitel, Nk) men kostar att efterarbeta/rätta. För klasser som är konstant jobbiga kostar det att förbereda provliknande uppgifter kontinuerligt under kursen - mycket fler än >>

> på kurser där Plan A/B dominerar. Men det kan, och kommer att variera. Den potentiella kostnaden är att förbereda Plan A/B för dessa kurser, så det handlar alltid om att skjuta upp arbete. Kostar också bedömning, eftersom utgör en märkbar del av bedömningsunderlaget. >>

> "Övningens" svårighetsgrad (lätt!) måste förstås också med i bedömningen. Och inte önskvärt att bara ha Plan C rätt igen om en hel kurs; VERKLIGEN inte. Jag har dock alltid sex och samlevnad att slänga in i Nk: 3-4 lektionspass Plan A, 6-8 timmar, följt av salsprov. Funkar! >>

> Utfall Plan C: Jag lever, alltså har jag överlevt höstterminen! Behöver ett gäng moments- och läroboksrelevanta Plan C ytterligare, med 3-4 veckors mellanrum, för att täcka både Nk1 (50 och 100p) samt Nk2. Ni har listat ut att mina Nk-klasser är värst nu, va? >>

> Det är inte nödvändigtvis så; jag har haft, och har även nu, Nk-grupper som funkat harmoniskt redan efter en kort inkörningstid. De har gjort helt OK ifrån sig, fått betyg och t o m gillat mig (shit happens). Jag har planering - ej genomförd - för ytterligare Nk-moment där >>

> jag istället fått köra Plan C av rena överlevnadsskäl. So, sue me. Plan A funkar nämligen väldigt bra i vissa lägen, som sexualkunskapen, eller droger (blandning av Plan A och B; diskussioner ibland i halvklass).

Så finns det en Plan C(2) också. IMPROVISATION 😬

Jag har hittills klarat improvisation med hjärtat i halsgropen, men KLARAT det. Det hjälper med scenvana, lärarvana (11 år på Uni) och ämneskunskaper. Plan C(2) måste till de gånger jag fan inte orkat förbereda alla tre onsdagslektionerna, eller ändrat mig i sista minuten pga >>

> magkänsla; pga inte ännu riktigt "hittat den röda tråden" i ett nytt moment, eller inleder med "elevers frågor". Genomgång av räkneövningar på kemin kan också ha Plan C(2)-karaktär. "Jag fattar inte den här uppgiften!" (Skall vi försöka på tavlan?) >>

> Kostnaden för Plan C(2) är noll eller närmast noll i förberedelser men högre än något annat sätt att genomföra en faktisk lektion. Två timmars konstant 100% mentalt fokus. En improviserad lektion kostar lika mycket sömn på kvällen innan läggdags. >>

> Men en improviserad lektion är också en lektion (en inställd är det inte, min bäste Ulf!).

Så om vi sammanfattar, och relaterar dels till det Systematiska Arbetsmiljöarbetet (och det mycket större, och sedan decennier mer välfungerande Systematiska Arbetsskadearbetet bedrivet av huvudman):

1. Om ni andra hamnar i min situation, med utökad undervisningstid (150%!) i klassrum: ha ÖVERLEVNADSSTRATEGIER. Det går inte att hålla en hög och jämn kvalitet, särskilt inte från början. Bestäm er för en lägstanivå. Måste ni gå under den, överväg lämna yrket (skeppet).

2. Det heter inte Effektivisering, det heter Utsugning. Går ut på att du skall göra mer av samma, plus allt extra. Säg nej! Och det kan du i längden inte göra på egen hand, lika lite som att du själv kan 'fixa disciplinen'. Det behövs Systematisk Arbetsmiljökamp!

3. Fråga *alltid* "Vad skall bort?" när du blir ålagd något nytt. Det är en rimlig markering, och berättigad fråga! För mer tid i klassrum, det kommer du att få framöver. MER. TID. Det är oundvikligt när kompensationen för lärarlöneökningarna inte räcker till. Du betalar!

4. (Ni visste det!) Stötta Smedjan! Ni som känt till Smedjan ett tag är rimligen månadsgivare nu, annars kör! tankesmedjanbalans.se/stotta/

Bankesmedjan Talang, this is the beginning of a beautiful friendship. @tsbalans

5. Ingen förändring till det bättre om individperspektivet får fortsätta härska hos både huvudman och fack.

https://twitter.com/Skolinkvisition/status/1081958056374734848

Och här (huvudmännen vill dig illa):

https://twitter.com/Skolinkvisition/status/1081901350546485248

Och här igen, Muppsala:

https://twitter.com/Skolinkvisition/status/1081867201366425600

Så en personlig avslutning. Jag har kanske avslöjat för många yrkeshemligheter här. För många svagheter. Man kan kanske tro att dendär Pastorn, han vet inte så mycket om God Undervisning, Styrdokument och Lagar.

Pfft. Jag vet vad jag sysslar med. Fil Dr i ett av mina ämnen. >>

> Ingen dununge pga 11 års undervisning i mikrobiologi, cellbiologi, biomedicin, farmakologi, biokemi, genteknik etc, på universitetsnivå. Därför relevanta kunskaper om vad eleverna *måste* behärska när de går ut gymnasiet på ett högskoleförberedande program. Jag vet PRECIS >>

> vad elever måste kunna för att inte göra bort sig och misslyckas på nästa nivå; därför kan jag tolka styrdokumentens avsikter utan större problem. Jag håller på att bygga ett NA-program med godtagbar nivå (utrustning, förbrukningsmaterial, faciliteter) vilket hade varit >>

> övermäktigt en nyutexad 'grundlärare'. Forskarutbildningen hjälper, liksom. Och jag hänger inte upp mig på fel saker (som det skrattretande betygssystemet, eller matrishelvetet) när jag måste prioritera. Ca hälften av min undervisning första året 'funkar'. Ca fjärdedelen >>

> måste 'jobbas om', och fjärdedelen ersättas med något nytt! Det är kanske ett rimligt utfall efter ett första skolår på egen hand! Ca 1/3 av mina NA-elever har hittills nått examen, från urusla förutsättningar (många lärarbyten, fel program, för svaga, inga förkunskaper &c) >>

> men de som hade lyckats på en mer 'inkörd' skola, de lyckas hos mig också. Och trenden pekar uppåt, jag gissar minst 50% av mina ettor. Jag har en egenkonstruerad (annorlunda! Men det ligger några bestämda idéer bakom) provbank, som fungerar bra. Fusksäkra prov! >>

> Slutligen, eleverna gillar mig, i det stora hela! *Det* har lyckligtvis inte ändrat sig sedan universitetsåren. Och när jobbet är kul, vilket är rätt ofta, så är det KUL. Men! Jag gör detta efter eget huvud eftersom jag måste. Jag står för experimenten, de är till för >>

> att jag skall 'sätta' kurserna med säkerhet och jämn kvalitét så fort det går, inom ett par år. Vackert så! Det hade kunnat vara annorlunda i en annan, mer 'inkörd' miljö, men jag får jobba med det jag har. Och minns ni ADHD:n?

Jag har elever med både en och flera diagnoser, som funkar utmärkt 'hos mig'. Som arbetar säkert och koncentrerat, och kreativt. Blivande forskare! För det ligger inte bara hos mig! *Eleven* måste göra merparten av jobbet. *Eleven* skall lära sig! Och - plötsligt händer det!

Peace,

/Pastorn

@threadreaderapp unroll