alltså tänk så här. säg att en socialdemokratisk riksdagsledamot vaknar imorgon och finner sig ha blivit liberal. med klang och jubel övergår hen till liberalerna.
plötsligt är maktförhållandena i riksdagen omvända! alliansen har 144 mandat och de rödgröna 143. i det läget ska alltså alliansen bilda regering, det är alla fyra partier överens om.
men hur ser maktförhållandena ut i riksdagen? alliansregeringen har bara 144 mandat och är fortfarande i minoritet. s har efter avhoppet 99 mandat. det innebär att varje gång s och sd är överens om något kommer de samla 161 mandat. större än regeringen!
i varje fråga räcker det alltså för sd att vända sig till s för att skapa ett riksdagsstöd större än regeringens. varje förslag som regeringen lägger är alltså beroende av att sd inte gör det.
vad tänker man sig då? ngn slags super-dö där s lovar att avstå från att ens rösta i riksdagen?
nej, det tror ingen. ändå kan c och l tänka sig att sitta i en sådan regering, även om den är lika beroende av sd:s välvilja som en regering som nu föreslagits av moderaterna. ni ser problemet - man måste skaffa sig bättre argument.
och det är alltså inte fel på något av de enskilda ingångsvärdena. jag köper dem och delar dem. men de hänger inte ihop logiskt. ju snabbare man inser det och medger det desto bättre. partierna måste bestämma sig. och det kan man faktiskt kräva att politiska partier gör.
