Thread by @EnikoKoch

Så länge lärarnas pengar tickar ner i min ficka har jag bestämt mig för att fortsätta debattera oberoende journalistik, apropå Lärarförbundets agerande. Det är en alltför viktig demokratifråga att släppa. Så nu kommer en lång tråd här, bear with me! Hoppas många läser!

De som har bestämt sig för att montera ner förutsättningarna för oberoende journalistik sitter nu tysta och svarar inte på frågor. Det är en kommunikationsstrategi. ”Protesterna är få” säger de. De vill att alla ska glömma fort, och de hoppas tidningarna ändå blir bra.

Tidningarna kommer säkert bli bra även under första tiden på contentbyrån, mycket fortsätter som förr även utan oss, dessutom kommer några av mina duktiga kolleger sälja texter till dem i början. Men på sikt kommer skillnaden märkas. På ämnesval och antal kritiska frågor till LF.

Den största skillnaden mellan Skolvärlden (content) och Lärarnas tidning var antalet kritiska frågor till den egna ägaren, jag har räknat. Ingen facktidning kommer framöver ifrågasätta den politiska linjen Lärarförbundet driver. Vinklingen kommer vara mer ur ett LF- perspektiv.

Det är väl bra, kan då lärare kanske tycka, att en facklig tidning går på fackets linje. Jo, och det sammanfaller ofta. Men Lärarförbundet är ett jättestort fack för yrkesfrågor där många medlemmar tycker olika. Olika lärargrupper konkurrerar dessutom om utrymme och uppmärksamhet

Alla dessa olikheter kunde vi spegla i Lärarnas tidning. Lärarförbundet är en stor aktör på skolans område, men få andra tidningar har haft tid att bevaka hur lärarfacken agerar. Vi höll kontakt med många olika medlemmar och tog med deras kritiska frågor till ledningen.

När journalister jobbar fritt ökar deras trovärdighet. Lärarnas tidnings nyheter hade högre trovärdighet och genomslag än kommunikationsavdelningens kampanjer. Allt det tog tid att bygga upp.

Istället för att dra nytta av och sprida våra nyheter ville Lärarförbundets ledning försöka lägga sig i det vi skrev för att själva nå ut med sitt. Mycket subtilt men systematiskt monterades förutsättningarna för oberoende journalistik ner.

Ändå hävdar de fortfarande att de ska ge medlemmarna ”oberoende kvalitetsjournalistik”. För att de vet att det är vägen att nå ut. Men det smärtar i yrkeshjärtat på oss som vet skillnaden. De flesta av oss har också slutat av professionella skäl.

Vi fackens och intresseorganisationers journalister vet vad som krävs för att vi ska ha mod och ork att göra vårt jobb på ett etiskt korrekt sätt. För att även orka ifråasätta den egna ägarens politik och verksamhet behövs det stöd för det i uppdraget. Helst ett tydligt sådant.

Som det ser ut nu kommer allt större delar av samhället förbli obevakade. Trenden är farlig och glidningen sker överallt. Myndigheter och organisationer som äger tidningar vill styra innehållet på olika sätt. Vi yrkespersoner som ser och känner av förskjutningen måste reagera.

Vi som har radarn inställd på att känna skillnaden på styrd kontra oberoende journalistik måste stå upp för förutsättningarna för vårt yrke, som dessvärre ständigt försämras.

Jag har fått frågan varför jag orkar bry mig. För mig är svaret enkelt: Jag flydde inte till Sverige från ett kommunistiskt land för att lägga mig platt när det kommer till demokratifrågor. Jag valde inte heller journalistyrket för att göra det.

Vi som har Förintelsen eller annan politisk förföljelse i generationer bakom oss har kanske lite känsligare radar för störningar i demokratin. Men det räcker inte att vi varnar. Efter varningarna måste fler se och agera.

Att Sveriges största lärarfack monterar ner förutsättningarna för oberoende journalistik och det går många så obermärkt förbi är farligt. Det är som att det kollektiva samvetet eller själen är skadad.

Det borde ju vara just sådana intresseorganisationer som lärarfacken som står upp för de grundläggande värderingarna i en demokrati, dit oberoende journalistik faktiskt hör.

När det inte görs blir jag ärligt orolig och vill starta nån tankesmedja eller demokratiministerium. Jag vill informera alla, samla exempel och visa skillnaden. Vilka artiklar som blev gjorda på tex Lärarnas tidning, som inte kommer bli gjorda framöver.

Våra artiklar i tex Lärarnas tidning var inte bara viktiga ur en intern demokratiaspekt i Lärarförbundet. De var även viktiga för den samlade skoljouralistiken i landet. För den större samlade skoldebatten och demokratin som angår oss alla.

Så vakna gott folk och känn inte bara klimatångest idag, känn också ett sting av demokratiångest. Sätt er in i diskussionen om den fria journalistikens villkor och kräv oberoende journalistik på riktigt där ni finns och betalar avgift, i olika föreningar och organisationer.

Journalistik kan göra skillnad, men kan snabbt tappa trovärdighet när allt fler intressen tillåts gå in och styra den. Vad händer när folk inte längre kan lita på tredje statsmakten? Låt oss undvika att hamna i ett mer polariserat samhälle där detta sker.

Låt oss akta oss för ett samhälle där olika intressen tar något de kallar för ”oberoende journalistik” till verktyg för att få fram sin agenda. Det är en farlig utveckling. Och det händer just nu på flera håll, som i ett lärarfack nära dig.