Det är inte ovanligt att den som säljer sexuella tjänster gör det under tvång.
Med tvång menar jag tvång i lagens mening. I den politiska debatten sägs ibland att alla som säljer sex gör det för att de är tvingade till det - om inte under hot om våld så av andra former av förtryck, eller påtryckningar. Det här leder ofta till bra diskussioner.
Men lagen intar inställningen att det finns situationer där den som säljer sex gör det utan att ha tvingats till det.
Nu vill jag säga två saker om de som tvingas till att sälja sex, d.v.s offer för människohandel.
Nu vill jag säga två saker om de som tvingas till att sälja sex, d.v.s offer för människohandel.
Eller, annorlunda uttryckt: offer för sexslaveri
Den som köper sexuella tjänster av en person som tvingats till att sälja sexuella tjänster medverkar till tvånget, till slaveriet. Men köparen döms sällan (aldrig?) för medverka till människohandel.
Det beror på att det kan vara svårt att bevisa att köparen insåg att den som sålde sex hade tvingats till det. Uppsåt saknas därmed.
En fråga är om det ska vara särskilt kriminaliserat att oaktsamt medverka till sådan här människohandel.
Den som håller sig okunnig om omständigheterna och bidrar till att upprätthålla ett tvång där någon tvingas sälja sex främjar att människor behandlas som slavar.
Det är väldigt mycket mer klandervärt än att köpa sexuella tjänster av någon som i lagens mening agerat frivilligt. Och det borde kanske återspeglas i en särskild regel med mycket strängare straff än köp av sexuell tjänst.
När jag först förde fram den här idén för snart tio år sedan framstod den som mer främmande än nu. Idag har vi ju oaktsamhetsvarianten av våldtäktsbrotten som jämförelseobjekt
Förslag 2. Utred möjligheterna för den som tvingats att sälja sexuella tjänster att kunna utkräva ersättning från människohandlaren om rättsväsendet har kunnat lägga beslag på pengar som möjligen kan ha intjänats genom brottsligheten.
Situtationen är - förenklad - den här. En liga med tre personer grips. De har fört hit ett en ung kvinna från ett annat land som de tvingar sälja sexuella tjänster. När de ligan grips hittar man 1 miljon kronor i kontanter på ligans "kontor". Vem ska ha pengarna?
I Sverige ha hittills dessa pengar konfiskerats av staten och gått in i statskassan. Det är moraliskt fel, anser jag. Pengarna borde tillfalla offret. Så har man hanterat situationen i Norge. svjt.se/svjt/2017/474
Slut på rant.
Tillägg och nu bryter jag mot min föresats att vara principiell: Det här uttalandet från den nu misstänkta kändisen är det äckligaste av alltihop: "Vad är det som du tycker är smutsigt med prostitution?
– Att man köper en annan kvinnas kropp. Säkert någon som är dit-tvingad."
– Att man köper en annan kvinnas kropp. Säkert någon som är dit-tvingad."
