Thread by @ParHolmgren

Rent statistiskt är det som varmast (ett ”normalår”) precis nu; i slutet av juli och i början av augusti.

Har Ni funderat på varför det är så?
Dagarna är ju som längst vid midsommar, då solen står som högst.
Borde det inte vara varmast då?

(Tråd: 1/14)
#klimat #swgreen #svpol

Och under dagen är det oftast som varmast några timmar in på em, fastän solen står som högst ca kl 13 (sommartid). Och i genomsnitt som kallast under dygnet strax efter soluppgången.

Det är dessutom som kallast under året i slutet av januari, inte vid midvinter. (2/14)

Förklaring:

Temperaturen fortsätter en genomsnittlig sommar att stiga under juli för att det kommer in mer energi från solen än vad jorden strålar ut energi mot rymden.

Denna obalans i strålningsbalansen gör att temperaturen stiger. (3/14)

Det fortsätter alltså att bli varmare, även när dagarna blir lite kortare - och när solen hamnar lite lägre på himlen och ger oss lite mindre energi vid marken.

Så länge som det är mer energi in – än vad det är energi ut; stiger temperaturen. (4/14)

När det gäller vår klimatpåverkan genom förstärkningen av växthuseffekten är det stora problemet att växthusgaserna blir kvar så länge i atmosfären, ofta i hundratals år.

De ger alltså inte bara uppvärmning ”nu”, utan även långt in i framtiden!(5/14)

Vår klimatpåverkan beror på den totala ökningen av exv CO2 sedan vi började förstärka växthuseffekten. Innan vi började använda olja, kol och naturgas var det cirka 280 ppm CO2 i atmosfären.

Nästa år kommer det att bli 420 ppm. Det är alltså en ökning med 50%. (6/14)

Förhoppningsvis börjar de globala utsläppen att minska nu under 2020-talet, men mängden CO2 i atmosfären fortsätter då ändå att öka – även om det då går lite långsammare. Och därmed fortsätter även den globala uppvärmningen. (7/14)

Om vi jämför våra utsläpp med årstidsväxlingarna och temperaturens variation under året; är våra globala utsläpp ett enskilt år jämförbart med hur snabbt solen klättrar uppåt på himlen. (8/14)

De senaste åren har utsläppen varit ganska konstanta globalt. (Även om de lär bli ngt mindre i år.)
Det motsvarar med den liknelsen ”vårdagjämningen”; då solen klättrar som snabbast uppåt på himlen, och sedan fortsätter uppåt – men lite långsammare, efter vårdagjämningen. (9/14)

När vi blivit ”klimatneutrala”, om några årtionden – beroende på hur snabbt omställningen till en fossilfri värld går - kan isf jämföras med ”midsommar”.

Då har vi en maximal mängd CO2 i atmosfären; som beror på alla de samlade utsläpp som vi har orsakat under alla år. (10/14)

Sedan fortsätter uppvärmningen ytterligare några årtionden!

Det går att jämföra med att det just nu (ett ”normalår”) är varmare än vid midsommar.

Det är fördröjningen i uppvärmning som gör klimatfrågan så akut.

Vi borde vara ”klimatneutrala” NU - inte 2040 eller 2050. (11/14)

Det är även därför som vissa forskare menar att vi redan släppt ut så pass mycket CO2 så att vi inte kan lyckas med klimatmålen – om vi inte dels helt upphör med alla utsläpp, OCH dessutom utvecklar teknik som kan ta bort en del av de utsläpp som vi redan gjort. (12/14)

Det vore antagligen mycket bättre att vi hade ett mål för mängden CO2 i atmosfären, än det i praktiken otydliga ”tvågradersmålet”. Ett sådant mål kan vara att stabilisera mängden CO2 under 350 ppm; ungefär den nivå vi hade på 1980-talet.

Läs exv: 350.org (13/14)

Vi behöver utveckla teknik; främst inom jordbruk och skogsbruk, som ger oss dessa nödvändiga ”negativa utsläpp”.

Men för varje växthusgasmolekyl som vi släpper ut i atmosfären ökar riskerna för att vi ska misslyckas med att undvika alltför farliga klimatförändringar. (14/14)