Idag på minnesdagen går mina tankar och böner till minnet av mina förfäder och alla offer i det Armeniska folkmordet för 106 år sedan #ArmenianGenocide 
Det är alltför sällan vi i Sverige får höra eller lära oss om svenska kvinnor som gjort skillnad för mänskligheten. De finns, det talas om dem i andra delar av världen och en av dessa är Alma Johansson.
Frågar man nästan vilken armenier som helst; ”Nämn en person som gjorde allt vad den kunde för att minska lidandet för armenier”, då skulle många svara Alma Johansson. För många av oss i Sverige är hon en helt okänd person, med ett alldagligt svenskt namn, men inte mer än så.
Men i Armeniens huvudstad Yerevan har det rests en staty till minnet av denna svenska hjälte för mänskliga rättigheter. Alma Johanssons gärningar mötet tacksamhet över hela Armenien, hon vigde större delar av sitt vuxna liv till att minska lidandet för de som överlevde folkmordet
Till skillnad från vad många av oss hade gjort så tog hon inte till flykten långt bort den ett av mänsklighetens värsta brott.
Alma Johansson valde att stanna kvar, hon kunde senare vittna om vad hennes ögon såg och öppnade ett barnhem där hon tog hand om föräldralösa armeniska barn som förlorat sina föräldrar i det systematiska folkmordet.
Den som inte känner sin historia är dömd att upprepa den. Idag finns Almas porträtt i gott sällskap med Folke Bernadotte och Raoul Wallenberg med flera i riksdagen.
Därför är det vår förbannade plikt att minnas. Det är vår plikt att kalla saker vid dess rätta namn och föra vidare historien om mänsklighetens värsta brott till våra barn, så det inte upprepas.
Minns vi inte vår historia så kommer vi heller inte kunna agera i tid för att stoppa nästa mänskliga grymhet.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
