Om någon undrar varför jag är kvar här så är det naturligtvis för att det är nu det är som viktigast att vara här. Varför skulle vi journalister åka härifrån när Afghanistan befinner sig i det här läget? Det är helt galet. Det är nu journalister måste komma hit och jobba! ->
-> Vi journalister har ingen del i de här konflikterna som utspelar sig. Vi bär bara berättelserna. Blir direkt illamående när jag tänker på alla utlänningar som suttit här i flera år, många gånger blivit hjälpta på plats av afghaner, sagt att de vill vara med och göra landet ->
-> bättre, och sedan springer de iväg direkt när det börjar hetta till! Som om ingenting här någonsin betydde något för dem. Som om allt bara var ett spel. Jag brukar alltid se de två grannpojkarna flyga drake på sitt tak. Nu ser jag bergen, himlen, solnedgången – allt det jag ->
-> älskar – men jag hör också kraftig skottlossning och jag ser inte pojkarna. Jag stannar här tills skottlossningen har tystnat. Jag stannar tills pojkarna flyger sina drakar igen. Hur skulle jag kunna springa iväg och lämna mitt hjärta? Utan hjärta kan man inte leva.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
