Här i Svartöberget i Luleå bygger vi nu ett pilotvätgaslager som en del av Hybrit-initiativet. Vattenfall, SSAB och LKAB ska testa hur vi kan lagra vätgas som ska användas i tillverkningen av järnsvamp. Följ med ner i en studiebesökstråd!
Pilotlagret ska bli på 100 kubikmeter, bara en tusendel av vad en riktig anläggning kan hamna på, men det räcker för att testa tekniken. Vi hade pressträff idag, därav nyfikna journalister i bild!
I det här rummet ska en ståltank placeras och sedan gjutas in i betong, så den kan motstå trycket från vätgasen. Det behövs, för trycket ska bli 250 bar (det är mycket). Vitsen med det är att gasen tar mindre plats då, när den komprimeras.
Gjutningen kommer att bli en utmaning, för den ska ske när utrymmet är förseglat. Och den måste bli perfekt på första försöket. Därför ska flera kameror lämnas mellan tanken och bergväggen för att man ska kunna se betongen sprida sig. Kamerorna blir sen kvar! Stackars kameror.
Dessutom ska betongen tryckas in nerifrån i utrymmet, så det gäller att ståltanken inte flyter med uppåt. Tanken är fyra meter bred, bergrummet är fem meter brett och elva meter högt.
I pilotlagret ska vi sen undersöka till exempel tätheten på materialet i tanken (en speciell sorts stål) (fråga inte vilken sorts stål, det är hemligt), återkommande ökning och minskning av tryck, med mera.
Kolla vilket snyggt sprängjobb! Man ser tydligt den yttersta kransen av borrhål, salvan har varit precis lagom stark för att knäppa lös berget utan att trasa sönder ytan. Bra berg är det också, dvs fast och fint. Lagret ligger cirka 30 meter under markytan.
Vätgasen ska tillverkas vid Hybrits pilotverk för järnsvamp nere på SSAB:s område, tre km bort. Sen leds gasen i en underjordisk ledning upp till lagret. De hundra kubiken räcker till cirka ett dygns drift av pilotanläggningen.
Verket gick för full drift i den pågående provkampanjen när vi besökte det. Allt som hördes var det ihållande regnet. Ett vätgasjärnsvampverk är nästan helt ljudlöst. Och har inte någon bolmande skorsten. På bild behållaren där järnsvampen trillar ner, då fortfarande i kulform.
Att lagra stora volymer vätgas betyder att vi får en energibuffert som funkar väldigt bra i kombination med tex vindkraft. Vi fyller lagren när det blåser och använder gasen när det är vindstilla.
Här i pilotverket ska gasen från lagret sen alltså nyttjas. Vätgasen tar bort syret ur järnmalmen och som restprodukt bildas vatten! Till skillnad från när man använder kol i en masugn, då det bildas koldioxid.
LKAB:s plan är att lägga om all produktion av pellets till järnsvamp. Därmed kan vi kapa de globala koldioxidutsläppen motsvarande två tredjedelar av hela Sveriges utsläpp.
Det beror på att våra kunder idag använder kol (koks) för att ta bort syret ur våra pellets och göra järn. I framtiden ska de få järnsvamp, dvs färdigt järn, utan syre, som de kan smälta till stål i elektriska ugnar.
”Jamen, stål innehåller ju kol”, tänker du nu. Jo, det stämmer. Det kolet ska tillsättas järnet, men det måste inte vara fossilt. Det kan vara biokol, som ju är förnybart. Dessutom binds kolet i stålet, så det funkar som en kolsänka. Poängen är att det inte ska bildas koldioxid.
Här ligger pelletsen som används till järnsvampen. Det är samma typ av pellets som vi säljer till kunder som gör järnsvamp med naturgas i den process som kallas direktreduktion. Den är fossil, men orsakar i alla fall 30 % lägre koldioxidutsläpp än med kol.
Och här är den vätgasproducerade järnsvampen! Kulorna som trillade ner i behållaren har tryckts ihop till brikettform. Det som hänt i processen är att vätet (H) bundit syret (O) i järnmalmen (Fe₃O₄) och skapat restprodukten vatten (H₂O).
Kvar blir rent järn (Fe).
Slut tråd.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Nu ska vi titta på ett arbetsmoment i gruvan som var mycket krävande och riskfyllt, av många ansett som det hårdaste och tuffaste jobbet under jord. Idag är det ersatt av maskiner, tack vare teknisk utveckling. Här kommer en tråd om stigortsdrivare.
📷: Skellefteå museum
En gruva kan drivas som dagbrott från markytan, enkelt uttryckt ett stort öppet hål där man spränger och lastar bort malmen. Eller så bryter man under jord, genom att driva tunnlar (ortar) och spränga loss malmen. Här en tidigare tråd om olika brytningsmetoder.
Utöver de horisontella ortarna behövs det schakt som går vertikalt, alltså uppåt och nedåt. De kan användas för ventilation, som hisschakt för att få upp malm eller som störtschakt där man kan dumpa bergmassor till lägre nivåer.
Ett av LKAB:s malmtåg har spårat ur på Malmbanan vid Vassijaure station nära norska gränsen på kvällen 17 december. Inga personskador, men omfattande skador på tåg och spår. Vad vet vi så här långt? Infotråd nedan.
Tåget var fullastat med järnmalmspellets, på väg från gruvan i Kiruna till Narviks hamn. Malmtågen har 68 vagnar, lastade med drygt 100 ton per vagn. Ett antal vagnar har spårat ur, men många står också kvar på spåret före och efter de urspårade vagnarna.
Urspårningen har skett delvis inne i ett snögalleri. Det är en överbyggnad på spåret som ska hålla de rikliga mängderna snö borta. Det försvårar både besiktning av skadorna och den kommande röjningen. Trafikverkets prognos för återupptagen trafik är tidigast slutet vecka 52.
”Bliv vid er läst!” Det är slutsatsen av den rapport som akademikern Magnus Henrekson beställt med hjälp av bidrag från finansiärer i södra Sverige.
Jo tack, vi vet hur det gick för Facit som blev vid sin läst med mekaniska räknemaskiner på 70-talet.
Tråd om rapporten nedan.
TLDR: Rapporten upprepar tidigare argument från den här gruppen kritiker. Den slår fast att det finns stora utmaningar (tack, det är dem vi jobbat med sen 2016). Man tycker alltså att LKAB ska göra det vi alltid har gjort. Ok, inget nytt så långt.
Men rapporten och argumenten missar helheten. Att sänka klimatutsläppen genom en fossilfri teknik är viktigt i sig, men den ökade omsättningen som järnsvampen ger behövs också för att LKAB ska kunna följa våra malmkroppar mot djupet, och kunna utvinna kritiska mineral.
Nedan en tråd om vad vi vet så här långt om urspårningen i Norge. Den inträffade strax efter 15 vid infarten till Narvik. Tåget var fullastat med järnmalm från Kiruna. Ett LKAB-malmtåg har 68 vagnar, varje vagn är lastad med drygt 100 ton.
📷: LKAB
Lokföraren mår bra och har fått hjälp och stöd enligt våra rutiner. Ingen annan är skadad.
Loket och några vagnar längst fram står kvar på spåret. 30 vagnar längst bak i tåget står också kvar på rälsen. Övriga vagnar, över 30, är urspårade.
Haverikommissionen beräknas vara på plats imorgon vid lunch, fram till dess är det totalstopp på banan. För oss innebär det minst 12 inställda malmtåg.
Europas största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller finns i Kiruna, berättar LKAB. Vad betyder det för den gröna omställningen, jobb och välfärd, EU:s självförsörjning och lokal rennäring? Ja, det behövs en tråd för detta.
Vad är nyheten? Jo, mängden sällsynta jordartsmetaller, REE (Rare Earth Elements), det finns väldigt mycket av dem i Kiruna. Vi har tidigare berättat att den här fyndigheten innehåller järnmalm och fosfor. Nog med fosfor för att ersätta den ryska importen till EU! Tråd om det: